torsdag, juni 26, 2014

Midsommarvimpel..?

Så här efter midsommar när man läser bloggarnas recensioner på helgen så har jag hittat en liten röd tråd. Vimplar verkar vara the shit på midsommar. Eller? Julafton - gran, tomtar och rött. Påsk - påskris, ägg och harar. Midsommar - midsommarstång, blommor och vimplar? Nytt för mig i alla fall.

Se exempel nedan:
Bild från Onekligens blogg.

Bild från Johanna Lagerfors blogg.
Bild från Mirijam Geyerhofers blogg.

Varsågoda för trendspaning. Nästa år ska jag inte glömma vimplarna.

onsdag, juni 25, 2014

Instagram

Lite konfunderad och matt blir jag på folk som har åsikter om vilka bilder som läggs upp.

"Åååååh.. bara en massa tjatiga matbilder."

"Så trött på att se alla blommor, jag fattar att det är sommar etc."

"Inte så originellt att ta en-fot-på-strandkort."

"Alla härliga dricka-vin-i-solen-bilder står mig upp i halsen."

Varpå vederbörande kanske lägger upp femton bilder i veckan på sin unge/bil/hund. Vilket i hens värld inte alls är tjatigt eller tråkigt.

Jag tänker inte be om ursäkt för vad jag lägger upp. Eller låta bli att lägga upp vissa bilder pga att vissa inte gillar ex bilder på mat. Eller lägga upp bilder på båtar bara för att någon kanske skulle uppskatta det.

Eftersom jag gissar att fölk (nej, nu kan jag inte låta bli) lägger väl upp bilder på sådant som ingår i hens vardag och som intresserar hen? Om det så är ungar, handväskor eller motorcyklar.

Och det passar ju säkert inte alla. Så jag känner bara - Jaha. För jag har ett väldigt enkel lösning på det. Skrolla förbi bilden utan att hetsa upp dig. Eller sluta följ personen.

För det är väl inte så att man följer en dålig tv-serie eller prenumererar på en dålig tidning bara för att sedan sitta och gnälla över innehållet? Eller är det känsligt för att man känner personen som lägger ut bilderna och det är "elakt" att inte följa längre? I så fall tycker jag det är mer okänsligt att kritisera sina vänners intressen och liv.

måndag, juni 23, 2014

Pratar med mig själv

Jag tror aldrig jag har pratat så lite med folk (jag vill ju skriva fölk pga lyssnat lite för mycket på tidigare nämnd podcast) som jag gör nu. Är ju ensamboende sedan en stund tillbaka som kanske gått att läsa mellan raderna. Och sedan förra gången jag blev ensamstående så har majoriteten av mina nära gått och blivit föräldrar. Dvs att pricka in minutrarna i deras vardag där de har ro att prata i telefon är rätt svårt. Kan nog inte räkna upp en person som jag fått tag på, på första försöket utan att sms:a och "boka tid" eller "stämma om ok att det rings" sedan.. Nä. Kan inte ens komma på när det var sist. Jo! Syrran, en sen kväll. Men annars, nä.

Haha.. jag tänker specifik på en vän, där det inte är helt ovanligt att det kan ta flera dagar innan det passar att prata i tio minuter. Det är när hon sitter i en bil på väg till affären. Eller liknande. Och då.. drar man sig lite med att sätta igång försöka-nå-varandra-karusellen. Jag menar. Det är sällan jag har så viktiga saker att förtälja att jag behöver jaga folk i dagar.

Men det gör ju att det här vardagliga snicksnackandet om allt och inget, faller ju bort lite. Eftersom varje gång man får fatt på vännerna så avhandlar man ju vad som hänt sist. Inte så mycket, om vad man egentligen tänker, känner eller mår och framför allt inte vad tanten i kön i affären sa. Det hinner eller orkar man liksom inte - jämt.

Så hela den här bristen på snicksnack om ditten och datten, gör att jag för monologer med mig själv i min hjärna. Om allt. Högt och lågt. Väldigt obehagligt. Framför allt när jag kommer på mig själv med att tycka att det jag "säger" är väldigt kloka saker och mina resonemang oerhört vettiga etc. Vad är nästa steg? Att jag pratar högt med mig själv?

Kanske ska boka in en vecka på psykakuten under semestern.

Med vänlig hälsning
Gollum

lördag, juni 21, 2014

Att komma hem

Jag gillar ju att resa bort som ni vet. Men jag gillar också att komma hem. Very much. Även efter bara en natt. Även om jag har haft det trevligt. Även om hemmet påminner lite som en krigszon med en massa dåliga samveten.

Att bara ta av sig reskläderna, frusen in i benmärgen, duscha alldeles för länge. Skrubba kroppen röd i en ångande varm dusch. Måla om tånaglarna. Sen bara lägga sig raklång i soffan med klyftat äpple och jordnötssmör. Blank i skallen.

Saknade vid den frusna hemkomsten ett badkar. Det händer faktiskt inte jätteofta.

Gav Filip & Fredriks pod en chans. I hopp om att omvända mig från att tycka de är ett pain in the ass. Ett och ett halvt avsnitt gav jag dem. Men nä. De är fortfarande skitjobbiga.

På tal om inget. Jag konstaterade idag att vi har samma temperatur som i Australien. Skillnaden är att det är vinter där och sommar där. Ironin.

Trots att kvällens planer gick lite i stöpet, så väljer jag att att se det från den ljusa sidan. Göra ett kort litet ryck i hemmet - bättre än inget. Och sen försöka mig på att hitta en film att se. Rätt behagligt det också.

fredag, juni 20, 2014

Nattvaka

Det händer väldigt ofta nuförtiden att jag vaknar ett par timmar efter jag somnat. Och innan jag slår upp ögonen så säger hela min kropp och själ att nu, nu har jag sovit en hel natt och det borde vara morgon. Slår upp ögonen, glor på klockan och konstaterar att så inte är fallet. Ofta somnar jag inte om på en gång utan ligger och läser, lyssnar på radio eller surfar ett tag. En kvart eller ett par timmar. Sedan somnar jag om. Sover som en klubbad säl till klockan ringer och jag gråter inombords pga trötthet. Vad är det med det undrar jag?

Mör efter en sådan natt ska jag snart sätta mig på tåget för att fira midsommaren. Med mensvärk, munsår, och allmänt frusen. Inte mitt härligaste jag. Ska trycka en Ipren och sätta på en pod med Alex och Sigge och småfnissa på resan, så kanske jag gladar på mig och blir en social människa vid ankomst. Jag hoppas.

torsdag, juni 19, 2014

Midsommar - really?

Står bakom knuten. Sedan går vi mot mörkare tider. Vilken ångest. Vart tar tiden vägen? Vill hinna så mycket. Mest hinna göra ingenting. Måste nog lägga in det i kalendern. Och tvinga mig att inte prioritera bort det.

När jag cyklade hem i dag var jag rädd att jag skulle trilla omkull pga av asflabb. Folk jag mötte måste trott jag var galen. Kände mig lite skev. Men jag bjuder på den. Alex och Sigges pod är rätt kul ibland. Jäkligt otippat.

Börjat klura på vad jag ska och vill göra nästa år. Hur sjukt? Min hjärna är uppdelad i två läger. Det ena lägret vill försöka leva nu. Det andra lägret är långt borta.

Kanske är lite galen trots allt.

onsdag, juni 11, 2014

Jajaja, jag lever

Är bara vansinnigt upptagen. Fortfarande med att äta sjukt onyttiga saker. Bland annat mängder med jordnötssmör. Mm.. med äpple. Eller på rostad macka. Med banan.

Fortfarande så påtar jag i "trädgården". Men lägger också orimligt mycket tid på att titta på program på paddan. Bland annat House of Cards. Och Svett & Etikett. Detta gör ju att jag inte har så mycket tid till att sova. Vilket i sin tur resulterar i att jag inte orkar träna. Tur att jag orkar glo på träningsprogram i alla fall. Millans och mina morgonpromenader är färre nu än i januari. Hur dumt?

Men kan det inte få vara lite så? Avslappnat. Nu när det är lite sommar och hundra veckor kvar till semester, för min del. Det finns tid till att skärpa till sig sen. Eller hur? En vill ju ligga som en klubbad säl och snoooza så länge det går på morgonen i stället för att promenera. Hänga i Kungsan, på en gräsplätt på lunchen, i solen, än att hänga på gymmet. Å på sena kvällen, på ballen i det härliga vädret, med något gott att äta och något trevligt att titta på, än att vara ute och kuta.

Försöker mig dock på en gyllene medelväg. Att i alla fall träna någon gång i veckan. Och gå någon gång. Och inte äta onyttigt hela tiden. Utan trycka en melon då och då. Det går sådär. Äter melon i alla fall. Hehe.