tisdag, december 31, 2013

Träningsbokslutet 2013

Då lider träningsåret mot sitt slut. Förra året var jag sjukt nöjd med min prestation, och förväntade mig inte mer av mig själv än så. Men på något vis så har jag slagit det, med råge. Skönt att klara av det, trots bristen på press på mig själv. Anledningen att det gått framåt, är nog just det. Ingen press, utan jag har tränat duktigt, för att jag velat. Och mått bra av det. Jag har till och med börjat tycka det är kul, och se fram emot vissa pass! (Fler än jag som trillade av stolen av dessa rader?)

Så vart är resultaten? Inte mycket på vågen. Däremot ser jag resultat på kroppen. Borde kanske mätt från början, vilket ju rekommenderas. Det glömdes bort. Men bara att kroppen inte är större än året innan känns fint. Kan tex inte köra penntricken på rumpan längre. Hehe. Den har flyttat upp en våning. Armarna har nog blivit lite smalare. Skärpen kan dras åt mer. (Och snart har jag inga hål kvar på mitt favvoskärp, så mycket smalare runt midjan får jag inte bli. Om jag inte åker till Marrakech inom kort och köper ett nytt!) Och när jag vrider på överkroppen så har jag inte längre fyra falukorvar i midjan, så kan det vara kärlekshandtagen som minskat i omfång? Fint så.

Gissar att resultaten skulle se helt annorlunda ut, och framför allt SYNAS mer om jag även tänkte på vad jag åt. Alltså, jag tänker ju på mat och att äta jämt. Men jag menar i den bemärkelsen att jag kanske skulle kunna äta lite nyttigare. Lite bättre. Inte "unna" mig så förbannat mycket. Fast, någon jävla måtta får det vara på duktigheterna. Och mina ambitioner är inte att ställa upp i någon bikini fitness tävling. (Än. Haha.)

Morgonpromenaderna har hållit i sig hela året och gör det fortfarande (!!!), även nu när mörkret är kompakt. Tack vare att jag har sällskap. Det känns mycket mycket bra. Att komma ut och andas.

Några nya pass har jag provat. Det är omväxlande, och har helt klart höjt glädjenivån på träningen. Kanske även nyttan i det hela då kroppen inte hinner vänja sig. Jäklar vilken träningsvärk jag har haft. Hahaha.. Fast jag saknar lite "rutinen" där jag visste exakt hur varje vecka såg ut.

Nästa år? Ja, kan jag ens fortsätta i närheten av samma tempo som detta, så är jag mer än nöjd. Har egentligen bara ett viktigt mål. Att överleva Tjurruset med Millan. Det får räcka lite. Springa är ju inte mitt roligaste, men därför en utmaning. Men öka på passen ska jag definitivt inte göra. Snarare nästan minska dem.

Jag ska i stället försöka lägga upp träningen på ett vettigare sätt. Planera bättre. För att inte köra slut på kroppen. Månaderna efter sommaren, där jag bara köttat på, pass efter pass oavsett vilket pass jag har kört dagen innan, eller ska köra dagen efter, är nog inte så bra i längden. Om man inte är någon slags elitidrottare. Eller har sjukt bra kunskap om hur man hanterar träning i stor mängd. Och jag räknar inte in mig i varken den ena eller den andra skaran.

Belöning? Klart jag ska ha en belöning efter att ha kämpat så förbannat fint. Eller hur? Faktum är att den kom redan för en månad sen. Hehe. Tog ut segern lite i förskott. En hel jäkla hög med träningskläder. Två långärmade tröjor (varav en varmare variant), tre träningstoppar, två sportbehåar, tre par strumpor, ett par korta shorts (att användas till Hot Mojo), och två par tights, mössa, vantar och en runningscarf. Allt från Nike. Utom runningscarfen, och ett par tights som är från Skins. Nu är jag redo för att träna mer än noll gånger när graderna kryper neråt. Yey! Fullt utrustad för ytterligare ett träningsår.

 
 

måndag, december 30, 2013

Jaja

Ja, jag lever. Och jag är jäfligt trött. Och seg. Trots jäkligt många lediga (arbetsfria) dagar och att vi "inte gör något speciellt" så rinner dagarna i väg och jag vaknar i ett töcken och somnar i ett annat. Känns som om jag har allt tid i världen att hinna med saker jag "måste" göra. Men gör det inte pga av ingen lust, ingen ork, "ingen tid". Hur nu det kan vara möjligt. Ska börja trycka D-vitamin nu.

Julen var fin. Tillbringades hos yngsta syster med familj. Och lite annan familj. Go mat och rätt snälla barn. Tur, så tomten kom. Tydligen så hade jag också varit snäll, för alldeles för många fina klappar har jag fått. Allt helt rätt på alla fronter.

Förkylningen har äntligen gett med sig helt och jag har växlat upp träningen och försöker komma i kapp. Det känns tungt. Men skönt.

J drog med mig på Hundraåringen. Svårt för svenska filmer, men tyckte denna var rolig.

Ätit ja. Det har vi både orkat och hunnit med. Bara i helgen åt vi mormors dumplings, och sushi på sushiköket. Fifasen så gött.

Kanske är vi sist på bollen men har nu börjat glo på Game of Thrones. Sebar, men väldigt sövande. Måste alltid sova oss igenom något avsnitt. Haha.

Nu laddar vi för nyår. Kanske inte själva aftonen i sig, som kommer bli lugn och förhoppningsvis behaglig. Utan mer det nya året. Nya utmaningar, och nya äventyr. Yey.

 

söndag, december 22, 2013

Finbesök

Vi är kattvakt åt J mammas katt. Fiffi. En hängbukskatt. Hon är inte så fiffig som man skulle kunna tro av namnet. Fräser åt sin egen spegelbild i fönstrena. Vilket sker rätt ofta eftersom det är mörkt ute nästan dygnet runt och vi har en del fönster i golvhöjd. Hahaha.

Men äntligen har hon börjat tina upp och myser med oss både i soffan och sängen. I stället för under. Har saknat att ha en katt i huset.

Fiffi - inte så fiffi-g


lördag, december 21, 2013

NU VÄNDER DET

Pris ske lov! Vi har klarat det! Whooop whooop whooop! Untz untz untz! Det här borde firas, i stället för julafton!

 
Vi går mot ljusare tider! I dag går solen ner hela en minut senare än i går. Tänk på det om en liten stund.   
 

torsdag, december 19, 2013

Tjuvtränade

Ja, jag lunkade på bandet igår. Saaaaakta. Strax över promenadtempo. Knappt fyra kilometer. Pulsen rusade som om jag satt och spinnade som en idiot. Tog det ännu lugnare. Pulsen gick ner knappt märkbart. Men det var en skön känsla. Att röra på sig. Fick sedan en smärre åthutning av kollega som belöning.

I euforin över att ha rört på mig och frustrationen över att inte kunna gå på Crossfiten så tänkte jag GÅ på bandet plus lyfta lätta vikter på kvällen också. I Sumpan. Men på vägen dit läste jag lite om förkylning och träning. Och tänkte. Att det är inte värt det. Det är ju inte direkt så att jag har något VM att sträva mot om en vecka. Inte ett jäkla skit faktiskt, förutom att jag är sugen på att komma igång. Jag vet att ju längre tid det tar, desto tuffare blir det.

I morse vaknade jag av att det sedan söndagen kändes som återhämtningen går åt fel håll igen. Täppt och luddig i hela skallen. Ganska glad över att jag hejdade mig från kvällträningen, och nöjde mig med försöket på lunchen.

Så. Helvila i dag. Ev promenad i morgon bitti. Så får vi se hur det ser ut i helgen.

Önskar mig lite tålamod i julklapp.

Nu japansk middag.

Hejpa.

onsdag, december 18, 2013

Skoja ba

Nä. Jag slipper inte nässprayen. Den här jäkla återhämtningen går sakta. JAG HAR INTE TÅLAMOD TILL DET. Jag vill träna. Träna som i att köra skiten ur mig själv. Kunna andas. Underlättar vardagen. Äta gott och känna smaken ordentligt, å inte bara ana den. Även om det är en klar förbättring mot tidigare, thank you! Inte vara trött, inte på den här nivån.

Bokade till och med av skaldjursfestivalen J och jag hade tänkt äta på fredag. FÖRSTÅR NI DÅ VIDDEN!? Jag orkar liksom inte. Känns som om det kommer krävas en rejäl kraftansträngning av att bara medverka på julmiddagen med teamet i morgon.

Merde.

Slut på gnäll för denna gång.

tisdag, december 17, 2013

Uppdaterad födelsedagspresent

Eftersom jag tydligen hade en jäkla otur med min Garmin Forerunner 210, som slocknade. Två gånger. Så fick jag äntligen arslet ur vagnen och gick tillbaka till addnature för att köpa en annan klocka. Siktet var inställt på Suuntos Ambit. Jättefin. Men det visade sig att den var jättestor också. På min smala handled såg det ut som om jag hade en mindre surfplatta på armen. Så det sket sig. Jag surade lite och killen i butiken tipsade mig om både den ena och den andra klockan, som de inte ens sålde, men som han hade koll på. Mest för att få mig glad igen. Inget av alternativen var lockande. Det hela slutade med att jag gick därifrån med storebrorsan till den jag hade. Garmin Forerunner 610. Liiite större är den än lillebror, men inte i närheten av Ambiten.

Gissar att den har "en handfull" mer funktioner att hålla reda på och lära sig. Men grunden kan jag ju. Hoppas jag. Och så har jag ju något att syssla med tills jag får börja träna igen. För än så länge känns det inte helt okej. Morgonpromenader är vad jag pallar med. Ghaa..

Nu håller vi tummarna för den här nya kompisen!
 

måndag, december 16, 2013

Återuppstånden

Jorå. Då åkte man på den där jäkla förkylningen ändå och låg däckat ett gäng dagar. Om det beror på hemkomst från varmare breddgrader eller att jag har haft närkontakt med ungar, låter jag vara osagt. Spelar ju ingen större roll så här i efterhand. Sjuk blev jag i alla fall.

Så efter ett gäng dagar kan jag äntligen känna smak och lukt igen. Gå en liten promenad utan att hjärtat ska studsa ur bröstet, snora sönder skallen, och hålla mig vaken mer än en kvart utan att det ska kännas att jag varit vaken en vecka och måste sooova. Framför allt är jag glad att slippa nässprayen - livlinan - som jag överdoserat å de grövsta!

Nu räcker det med sjukdom tycker jag. För minst ett par år framåt. Tack på förhand.

onsdag, december 11, 2013

Status

Var dag har sina bekymmer. Eller smärtor kanske. Efter varje avverkat träningspass får jag ont i nya muskler. Nu är det armar och vadernas tur efter boxpasset. Lagom till röv och benvärken börjar lägga sig. Väldigt obehagligt. Men det tyder ju på att jag är på gång igen. Vilket i sin tur så klart är positivt.

Och vad är det att gnälla över egentligen? Blir lite trött på mig själv. Jag ska vara glad att jag har ont. För det betyder att jag lever. I går fick vi besked om en kollega som plötsligt gått bort i hjärtstillestånd. Så ofattbart sorgligt. Fast man vet att det är det enda som är säkert. Att vi alla den vägen ska gå. Men ändå.. Chocken när det kommer så plötsligt. Insikten om att livet är skört.

Tankeställare. Njut av livet och era nära och kära. I dag.

söndag, december 08, 2013

I promise my self

Äntligen tog jag mig i kragen och unnade mig lite färska blommor. Det piggar upp i mörkret bland de vintervissna pelargonerna och överblommade orkidéerna som står här och var. Å så luktar de gött.


Hemma nu efter en helg på landet med barn och djur. Tyst är det. Inte ens J är hemma och helt plötsligt har jag en massa timmar jag inte riktigt vet hur jag ska slå ihjäl. Förutom att tvätta. Men det sköter sig ju lite själv. Hade jag inte haft så ont i mina ben att jag knappt kan stå och gå hade jag tagit mig till gymet. Men nu.. Nä. Hoppas jag är någorlunda läkt i morgon. Ska tydligen boxas med Millan då. Ska bli jäkligt kul.

Tända lite ljus, värma en kopp te och sätta mig med mina nötter och iForm tror jag. Kanske orkar jag mig på att göra en sats müsli lite senare. Och dricka ett glas vin. Har hört att det är förbannat bra mot träningsvärk. Framför allt Amarone. Rena medicinen.

fredag, december 06, 2013

Börja om från början

Lite så känns det, med träningen. Det motståndet jag kände inför första passet i onsdags. Ett skämt. Meeen, jag genomled det, och har till och med varit ute på en morgonpromenad med Millan i veckan. I dag körde jag första benpasset. Och jag är så trött i kroppen så jag skakar. Kul. Något säger mig att jag kommer ligga som ett kolli i helgen pga träningsvärk. Tänk att det ska göra ont och vara så jobbigt både fysiskt och psykiskt att komma igång efter ett uppehåll!? Taskigt, tycker jag.

Hur som. Har i alla fall besökt nya SATS i Sumpan. Mycket fräscht. Stort. Men med tre våningar, lite lätt rörigt. Tar nog en stund att lära sig hitta och veta vart man hittar salarna och de prylar man behöver. Haha. Skulle behövt en karta första gången.

Jag hoppas i alla fall vara på banan med träningen som vanligt, nästa vecka. Kanske är för mycket begärt. Vi får se helt enkelt.

Till dess, trevlig helg.

 

tisdag, december 03, 2013

Att komma hem

Nu har jag varit hemma i ett par dagar. Och väskan som fick bonussemester kom igår.

Tänk att det är så ljuvligt att komma hem. Jag gick runt med ett fånleende, och bara mös hela söndagen. Vi har det så fint, och så bra. Det enda trista att komma hem till är kylan, och mörkret. Fick också en smärre chock över intensiteten i julhetsen som börjat. Hjälp!

Har också äntligen fått bort det mesta av sandbottnen jag hade i huvudet, med hjälp av massageinställningen (högtryck) på duschmunstycket. Riktigt skönt. Mycket obehagligt att gå runt med en massa sand i en svettig hårbotten i flera dagar.

En mycket fin resa har vi haft. Det var varmare än vad jag trodde. Folket är mycket vänliga och glada i Sri Lanka. Naturen är fin och varierad. Vi har fått se en massa djur vi inte tidigare sett. Varanerna (!!) som knatade runt och apor i de mängder har jag inte tidigare sett i sådan omfattning.

Inte mycket shopping. Några kryddor skramlade jag ihop. Det var det enda. Har nog aldrig köpt så lite på en resa. Men resten av turistgrejerna kändes som krafs, eller samma bråte man hittar i Indien.

Våra magar höll hela resan. Nästan. Min rasade kvällen innan vi skulle åka hem. Såklart. Fyra timmars krampande busskörning. Jag var helt veck av utmattning och magsmärta. Livrädd för att jag inte skulle kunna ta mig hem. Som tur var gick det över på fyra timmar. Dock helt slut och skakis efter ansträngningarna. Bror åkte på samma resa, men när vi kommit hem. Så, tur i oturen.

Vi höll sams och god min hela resan. Förutom på berget i Ella när bror skulle ut och vingla på klippkanten. Vilket jag tyckte var jävligt onödigt.

Kandy - En liten stad, med tillräcklig stadskänsla. Kaos, mycket folk och en stor fin sjö som lugnar ner sinnet. Tempel och park besöktes. Finns säkert mer att se, men vi såg det vi ville, och det räckte gott den stunden vi var där.

Ella - En liten pluttby i bergen och djungeln. Fantastiskt fin natur. Tågresan mellan Kandy och Ella rekommenderas verkligen. Vilka vackra vyer! Vi var där tre nätter och besteg de två bergen. Såg också vattenfallen. Boendet låg en bit ifrån byn, men var verkligen värd promenaden. Trevligaste stället på hela resan!

Tissa - Besöktes enbart för närheten till nationalparken Yala. Ett ställe jag inte skulle besöka annars.

Mirissa - Mysig lugn strand.

Unawatuna - Större strand, mer turistigt, mer folk, lite ocharmigare, men fortfarande helt okej.

Bra kombinationer av upplevelser måste jag säga. Stad, sightseeing, natur, strandliv och mycket att titta på under transporterna mellan ställena. Fick en bra koll på ön. Vilket vi absolut inte fått om vi enbart valt strandlivet.

Jag kommer åka tillbaka någon gång. Vill gärna se fler ställen av ön. Vi hann ju bara med en liten del. Kanske i kombination med Maldiverna. Vore smutt.