måndag, december 31, 2012

Plus och minus

Saker som jag absolut inte komma sakna i Indien:
- sängarna
- att behöva släpa med sig toalettpapper i handväskan
- toalettbesöken överlag
- Dehlibelly
- den i stort sett obefintliga internetuppkopplingen
- den otroligt sega servicen
- all pappersexercis
- bilresorna från helvetet

Saker som jag redan saknar:
- värmen
- solen
- solnedgångarna
- priserna
- poolen

Saker som jag kommer att sakna:
- stranden
- maten
- normal hy och naglar som inte spricker av kylan
- att sova hur länge jag vill
- att hinna sträckläsa böcker

söndag, december 30, 2012

'Snöblomma och den hemliga solfjädern' av Lisa See

Handlar om två flickor som växer upp i Kina på 1800-talet. Lilja och Snöblomma. De blir likasystrar och följer varandra genom livet. Från den smärtsamma fotlindningen för att får de perfekta små liljefötterna, till livet som hustru åt två helt olika män.

Fin bok om vänskap, men samtidigt intressant och läsa om hur kvinnorna hade det på den tiden. Fascinerande och hemskt samtidigt.

På en skala från 1-10?

7

Sista dagen

Känns vemodigt och overkligt att vi ska trampa snö snart, efter att ha varit i värmen så länge. Efter tre veckor hinner man verkligen förtränga att det finns annat är sol och värme.

Idag blir det att hänga sista stunden på stranden, säga hej då, äta, shoppa upp de sista pengarna, packa och sedan vänta på taxin som kommer och hämtar oss tolv. Ingen mer sömn alltså. Hoppas på att kunna sova på planet. Vet ju hur det brukar gå med det.

Ses hemma!

'Spårlöst försvunnen' av Linda Howard

Handlar om en ung mamma som får sitt barn kidnappat och hennes kamp för att återfinna det. Hon ger sitt liv åt detta sökande, och får hjälp från oväntat håll från den farliga och mystiska Diaz.

Spännande, och lättläst. Blandat med lite romantiskt tantsnusk.

På en skala från 1-10

6

lördag, december 29, 2012

Sjukhusbesök

Tidigare hade jag varit hos medicinmannen här i Palolem, och han blandade till ett medicinpulver enligt ayurveda som skulle intas enligt konstens alla regler. Eftersom det hjälpte sådär så drog vi till sjukhuset igår efter fyra dygn med feber. Efter lite snack med folk så sa dem att vi skulle åka till det allmänna sjukhuset, och inte till det privata. Det var mycket billigare, och precis lika bra. Så vi tar en riskha dit och vänder i dörren. Ett mindre kaos möter oss. Och vi hittar inte någon struktur över vart vi ens ska börja för att får hjälp. Men visst var det billigt. 20 rupier. Inte ens tre kronor. Så vidare till det privata, som för övrigt låg precis bredvid vårt första (fina!) boende här. Det var tomt så vi kom direkt in och en kvart senare var J klar. Dock 400 rupier fattigare. Drygt 55 kr. Haha.. Vi hade ju ingen aning om att det var så billigt, annars hade ju valet varit enkelt redan från början. Vidare för att hämta alla piller. Totalt gick väl läkarbesöket och alla mediciner på mindre än 100 kr. Kanske inget att göra ett försäkringsärende av när man kommer hem direkt.

Nu mår han något bättre. Febern verkar ge med sig. Mat åt han igår för första gången, efter att ha levt på soppa och frukt. Och antalet nattliga toalettbesök halverades i alla fall. Däremot har han lämnat frukosten tre gånger. Så magen är inte helt i fas än.

Själv mår jag hyfsat. Magen är i obalans. Men något annat har jag inte räknat med. Kroppen däremot är ledbruten av sängarna. De två nätterna innan den senaste vaknade jag nog i snitt 40 ggr. I natt ca 10 ggr. Antagligen sov jag av total utmattning. Så äntligen känner jag mig lite utvilad. Kan säga att jag längtar efter vår säng där hemma. Om det är någon som undrar vad vi ska göra när vi kommer hem så är det att ligga i sängen. Raketer har vi sett i tio dagar.

Idag ska vi försöka få en dag på stranden. Det har blivit få sådana. Fick lite panik i morse när jag insåg att det var sista dagen idag. Nu har dock J upplyst mig om att det är två dagar kvar. Haha. Har ingen riktig koll på dagarna.

'Eldvittnet' av Lars Keppler

Dn nya boken, var bra mycket mer spännande än den andra som han skrev om Joona Linna. Tack och lov. Joona ska klara upp ett mord på en flicka och en sköterska som mördats på en sluten anstalt för unga flickor som har sociala problem.

Svårt att lägga ifrån sig boken, och den lästes nästan ut på ett streck. De sista raderna läste jag på väg ut från flyget när vi landade i Goa.

På en skala från 1-10?

8

fredag, december 28, 2012

'Monster' av Micael Dahlén

Handlar om professorn som åker runt jorden och träffar några av världens mest kända mördare. Han söker svaret på varför vi är så fascinerande av dessa människor som begått de värsta brotten man kan tänka sig. Och sedan industrin kring just - mord. Hur det påverkar oss och varför det är en sådan viktig ingrediens i våra filmer, böcker, spel osv.

Fascinerande? Ja. Spännande? Nja. Jag får inte riktigt någon bra känsla för den där professorn även om han försöke komma fram till något vettigt bland det hemska.

På en skala från 1-10?

5

torsdag, december 27, 2012

Jobbig natt

I går slumrade jag till med J efter lunchdoppet. Vaknade en liten stund innan middagen och gick för att hämta tvätten och köpa vatten som J bälgar i sig. Sedan åt vi och J orkade inte mer med sin feber, så vi hamnade i sängen igen. J somnade snabbt medan jag låg och läste och zappade på tv:n. Lagom till midnatt när jag äntligen blev trött och tänkte sova så började fyrverkerierna på stranden. Då vi bor några meter från den så fick vi en och annan hjärtklappning när de avfyrades med jämna mellanrum under någon timme. Lopplådan är inte speciellt ljudisolerad, utan man hör om grannen nyser. Sedan klev väl J upp minst en gång i timmen resten av natten. Gick på toa. Drack vatten. Knaprade piller av olika slag. Skakade av köld när han väl kröp ner igen. Trots avstängd AC och dubbla filtar. Vid åtta gav jag upp sovförsöken. Får hoppas på att febern går ner idag, då Iprenen snart är slut. Annars blir det jag som får bege mig mot en stad som har medicin. Fy fan för att ha feber i denna värme.

Lämnar snarkningarna i lådan en stund och lägger mig själv på stranden med en bok. Kanske kan få lite färg. Så blek som jag är nu har jag nog aldrig varit efter en treveckors semester i solen. Haha.

onsdag, december 26, 2012

Tålamodet

Hela projektet Indien kräver tålamod. Tålamod. Tålamod. Vilket brukar gå bra eftersom man vet om hur det fungerar. Eller rättare sagt, inte fungerar. Man förväntar sig inget så blir man istället positivt överraskad om hälften fungerar som det ska. Men så här dagen efter sjutton rom och cola kan tålamodet tryta en aning. Framför allt är ju det här med mat ett känsligt kapitel. Man ska börja med vetskapen att man måste beställa maten en timme innan man tror att man ska bli hungrig. För det tar en timme att få in maten. Spelar ingen roll om du beställer en smörgås och det inte är en käft på stället. Det tar en timme. Det kan också vara så att du beställer en smörgås, och efter en halvtimme så kommer de och meddelar att brödet är slut. Då börjar den nya beställningen om på en timme. Beställer du t ex in en carbonara klockan elva på förmiddagen så kommer det in en baconskiva en timme senare. För de serverar inte pasta på morgonen. Det är tydligen så självklart att de inte behöver upplysa om det när man beställer carbonaran. Du ska givetvis betala för en carbonara, för det var vad du beställde. Tålamodet då. Inte så stort. Nu beställde jag inte carbonara. Men grejen.

Så.

J ligger med feberfrossa i vår lopplåda som vi flyttade in i nyss. Kanske inte det bästa att försöka bota det med sjutton rom och cola, eftersom han hade feber redan igår. Något säger mig att han inte tänker försöka med samma trix idag.

Själv ska jag gå och doppa mig i havet. Och fundera på vad jag ska äta till lunch om ett par timmar, och kanske lägga in en förbeställning.

tisdag, december 25, 2012

'Mord.net' av Buthler & Öhrlund

Spännande bok som skrevs innan "En nästan vanlig man" och "Grannen".

Uppföljarna var bättre, men denna var helt okej. Handlar om ett stort avtal mord världen över, som inte tycks ha något motiv eller samband. De utförs av helt vanliga personer som inte har någon koppling till individerna de mördar. Eller?

På en skala från 1-10?

7

Pga att jag gav bort boken innan jag fotade den, så saknas bildbeviset här.

Inte så mycket nytt under solen

Vi äter, dricker, sover, solar, läser, badar i pool och hav, tittar på solnedgångarna. Fint väder och varmt varje dag. Det händer inte så mycket mer. Det som skiljer är vad vi äter. Italienskt, mycket bra sådan, har vi unnat oss två kvällar. Femrätters på restaurangen som vännernas vänner driver i förrgår. Ikväll blir det hemmagrillfest. Vi behöver inte somna utsvultna.

Hoppas ni hade en trevlig julafton och att ni inte är mer insnöade än vanligt!

Nu blir det dopp i poolen, och en timme till i solstolen med boken innan kvällsfixet börjar.

söndag, december 23, 2012

Pool och strandhäng

Blir det idag. Inget ska få mig att ändra dessa planer nu. Vore ju trist att komma hem lika blek som jag var när jag åkte. Och inte en öl innan kvällen. Nu får det bli ordning på torpet. Och det ska läsas. Har inte läst många rader sen vi kom till Palolem.

Igår var vi på lördagsmarknaden i den lilla stan fem minuter bort på förmiddagen. Så fint med alla fräscha grönsaker och kryddor i mängder. Fiskmarknaden luktade illa. Och värmen. Oh my.. Hem och duscha efter det och så iväg på ett bröllop som vi blev med medbjudna på. Roligaste av allt var att mannen som skulle gifta sig är troligtvis den enda indier som jag känner igen från förra gången jag var här, för fem år sen. Av den enkla anledningen att han drev stället jag bodde på då. Det var lite annorlunda mot de bröllop jag varit på hemma. Massor med god mat och värden såg till att vi inte ens kom i närheten av tomma glas. Mycket generöst. Och spännande. Och varmt.

Hem och doppa sig i poolen innan det var dags för finmiddag på italienaren. Så vansinnigt god mat. Skulle nog kunna tänka mig att äta där varje dag tills vi åker hem. Behöver jag säga att vi efter middagen stupade i säng? Hektisk dag. Hahah.





fredag, december 21, 2012

Det blev inte riktigt som planerat.

Efter gårdagkvällens ankomstfest, så var Elak lite trött i morse. Åt frukost och gick sen och la mig igen. Till tolv sov jag, och sedan blev det lunch på stranden. Planen var att åka till stranden lite längre bort och sola och läsa efter det. Ett dopp tog vi i vågorna, så bikinin satt helt åt sniskan och solbrillorna höll på att flyga all världens väg. Sedan satt vännerna som spenderar sina vintrar här på serveringen när vi kom upp och det var även där vi hamnade. Antal minuter i solstolen? Noll. Antal lästa sidor i boken? Noll. Antal öl? Ett gäng. Nu tillbaka på hotellet, och ta en dusch. Sedan blir det solnedgångsspaning på stranden. Angenämt det här med semester.

torsdag, december 20, 2012

Framme i Goa

Äntligen är vi i Palolem. Och stranden kände vi igen. Vi kom ner på eftermiddagen och checkade in på säkert Palolems finaste ställe. Vad vi vet om. Med pool. Väldigt trevligt. Nackdelen är att det ligger en och en halv kilometer från stranden. MEN. Vi har fem nätter här då vi får njuta av AC och pool, innan vi flyttar ner på stranden, och bor i "lopplåda" som J kallar det, de sista dagarna av vår semester. Så vi skaffade moppe för dessa dagar, för det är dumt att anstränga sig för mycket när vi måste ta oss.

Nu sitter vi ensamma vid poolen efter ett kvällsdopp med hemmagjord rom och cola, tio steg från våran lilla stuga. J river av jobbmail och jag slösurfar. Äntligen en bra uppkoppling OCH jag har fått tillbaka mottagningen på min lur. Under hela Keralatiden hade jag ingen mottagning. Kände mig oerhört handikappad och irriterad pga av att jag trodde det var fel på lurhelvetet. Men nu..

Nu ska jag njuta av de sista dagarna!

Munnar

Så har vi klarat av det också. Det var fantastiskt vackert. Vackrare än jag jag hade kunnat föreställa mig. Överlag så har Kerala slagit mig med häpnad. För det är verkligen svårt att föreställa sig. Man har ju en bild i huvudet, och den har verkligen varit blek jämfört med verkligheten. Gods own country. Ligger något i det.

I Munnar åkte vi mest runt och tittade. I en nationalpark som var uppe i molnen. Två bergsgetter såg vi. Yey. Det var rätt kyligt när molnen svepte om oss. Som ett vitt duggregn. Sista biten innan vi fick kliva av och gå åkte vi bussar som slussade upp oss. Och jag säger bara aj mitt hjärta. Inte så kul när bussen vi sitter i får backa, flera hundra meter upp på den slingrig väg utan räcke när vi får möte med en annan buss och det inte finns plats för möte. Vi besökte ett temuseum där vi köpte med oss te och fick lite historia och inblick i teindustrin. Såg mindre skogar av änglatrumpeter. Besökte ett elefantställe där de tränar upp elefanter, till jag vet inte vad.

Ibland åkte vi igenom böljande telandskap. Nästa stund genom berg och skog och sjö, och det kändes som om det var i Canada vi var. När vi åkte tillbaka mot Kochin var det berg och djungler och vattenfall. Och allt var precis lika grönt och vackert. En overload i min favoritfärg. Tyvärr blev det inte så många kort på vägen. Dels för att jag var lite smårädd för att uttrycka det milt, och för att jag för första gången i mitt liv var åksjuk. Kanske inte så konstigt efter timmar av kurviga vägar utmed flerahundrametersstuprättner.

Nu sitter vi på flygplatsen i Kochin och väntar på flyget till Goa. Den "aktiva" delen av semestern är över. Strandhäng och turistiga barer väntar oss i Goa. Ska bli kul att se Palolem igen. Se om det har förändrats ses jag var där sist.

tisdag, december 18, 2012

'Delhis vackraste händer' av Mikael Bergstand

Lättsam och tragiskt rolig. Mest pga den höga igenkänningsfaktorn. Om den medelålders trygghetsnarkomanen Göran som fastnar i Dehli trots att hans möte med Indien inte var det bästa. Och hans indiska vän Yogi som han finner. Yogi som är en sann optimist i indisk anda och har sina underbara utläggningar som förklarar det mesta.

På en skala mellan 1-10?

7

Tigerjakt

Igår var vi på en nätt liten promenad i tigerreservatets berg och skogar. Förhoppningen var att se något djur, medan förväntningarna var inga djur. Mest för att vi inte skulle bli så besvikna. Vi såg mest dagsturen som en kompensation av de lata dagarna på båten.

Men lite fick vi se. Någon lustig fågel, ekorre, bisonoxar, vildsvin, apor, och kossor givetvis. Och Mungos (tror jag de hette) som jag inte riktigt vet vad det är. Får googla när tid till det finnes. Elefanterna såg vi siluetterna av på ett berg så långt bort att de kunde varit precis vad som helst. Antagligen var det så också men vakterna ville väll hålla vårt hopp uppe.

Däremot såg vi färska spår och spillning av elefant och tiger. Och när man insåg att de kunde vara precis runt knuten så kände jag lite att de kunde stanna där. Med två obeväpnade guider och en beväpnad parkvakt som sällskap kände jag mig inge vidare trygg.

Skogen var inte helt annorlunda än en svensk lövskog. Jag hade förväntat mig mer djungelkänsla över det hela. Tanken på att det promenerar runt vilda djur där blev ännu mer orealistisk.

Lite kul att vi fick se kanelträd, kardemummaträd och svartpeppar växande också. Samt att lyssna på vaktens knaggliga och stammande historier på engelska.

Det som var mindre roligt var att jag fick huvudvärk innan lunchrasten, som satt i till kvällen. Så fort vi stannade så gjorde det så ont att jag var på väg att kräkas. Men medan vi gick så gick värken att härda ut. Det var som om kroppen inte klarade av två saker samtidigt. Att gå och ha ont i huvudet. Tur var väl det, annars vet jag inte om jag överlevt dagen.

För övrigt kan jag meddela att det finns en jävla massa fästingar här i Indien också. De kräken verkar finnas precis överallt.

Nu är vi precis framme i Munnar. Verkar som vi överlevde denna biltur också. Stort!

söndag, december 16, 2012

Skräckfärd till Thekkady

Eter båtturen kom vår chaufför som vi tydligen har för några dagar och plockade upp oss. Vi åkte och träffade vår bokningskille som hjälpt oss med trippen för några sista detaljer. Inte alls konstigt att han jobbat i Stockholm på ambassaden och bott i Alby. Hur som, så blir det flyg upp till Goa så småningom i stället för tåg. Tackar!

Alltså. Det är inte mycket jag blir helt skräckslagen av. Men de här vägarna upp till Thekkady, uppe i bergen alltså. Hjälp. Slingrande vägar utan räcken flera hundra meter upp med stup nedanför så långt ögat nåt. Och med den här trafiken!! TUUUT TUUUT och sen full fart i kurvan, och hålla tummarna att någon inte gör en omkörning runt kröken. Oh my..

Fram kom vi, och chaffisen som vi har kör som tur är inte värst. Bor på ett hotell där de varnade för att lämna balkongdörren öppen. Det kunde komma in apor. Och visst såg jag ett gäng i träden och på taken när jag tittade ut.

Bokade en utflykt i morgon. Border Hiking i reservatet. Från åtta på morgonen till fem på eftermiddagen. Så förslappade som vi blivit de sista dagarna så skadar det nog inte att vi rör på oss lite. Och den behagliga värmen här uppe, gör det nog till en trevlig tur. Det är runt 20 grader. Indierna går med täckjackor, mössor, halsdukar. Haha..

Thekkady i övrigt består till 90% av kryddaffärer och bananchipsstånd. Så efter vår promenad genom stan i dag kände vi att vi inte behöver utforska den så mycket mer. Chaffisen tyckte vi skulle åka på båttur, men den tackade vi nej till. Känns som om vi åkt klart båt för en stund framöver.

Sista morgonen på båten

Jag som tyckte vår tillräckligt händelserika dag igår räckte, med bybesök och räkshopping. När vi la till för natten fick vi möjlighet att gå på kroppsbehandlingar då vi just nu ligger rätt nära civilisationen. Jag ville ha en avslappnande helkroppsmassage och en ansiktsbehadling. J ville inte göra nåt, så jag skulle dra i väg med rikshan som skulle komma om tio minuter. J följde med ändå för att hålla mig sällskap till stället jag skulle till och vänta på mig där. Väl på behandlingsstället tog han också den avslappnande massagen. Jag menar, efter en sådan hektisk dag behövde vi det verkligen. Massagen var med olja, och hela jag var indränkt i olja innan sessionen var över. Från håret ner till tårna. Och det var tur att den hala träbritsen hade kanter för annars hade jag glidit ner på golvet när tjejen knåda runt mig på den glatta ytan. Kan meddela att hårtvätten igår innan läggdags inte hjälpte speciellt mycket. När jag vaknade i morse stod mitt hår åt alla håll och var fortfarande så flottigt att det inte såg tvättat ut på en månad. Gjorde ett nytt försök att tvätta det nyss. Kanske det nu ser ut att bara ha en veckad smuts och flott i sig. Men säkert var det väldigt bra för min torra hy och torra hår. Känner mig mjuk och fin. Förhoppningsvis en bra grund för det kommande solandet i Goa.

Måste säga att det är med lite vemod som vi lämnar båten. Första två dagarna hade jag panik på tanken att någonsin lämna den. Nu känns det ok. Men lite sorgligt. Jag kommer sakna lugnet och den vackra naturen. Att bli servad dygnet runt och slippa tänka. Att se en massa saker, utan att behöva anstränga sig. Vi har nog blivit lite bortskämda.

I dag ska vi vidare. Helt ärligt har jag inte riktigt koll på schemat. Jag tror vi har ett par nätter i någon stad eller by efter detta innan vi ska vidare till teplantagen i Munnar.

Nu frukost innan vi säger hej då till Keralas Backwater. Och förhoppningsvis så träffas vi igen.


lördag, december 15, 2012

Fortsätter med att inte göra speciellt mycket

Igår lämnade vi faktiskt båten, för att promenera lite i en by med en magnifik kyrka. Första gången på två dygn som J stiger av. Jag har ju faktiskt tagit några steg utanför båten ett par gånger då vi lagt till för att fota. Knappt så att det räknas.

För att ytterligare förnya den slappa och kravlösa tillvaron så har vi har försökt fiska ett par gånger i skymningen. Men med min fiskelycka så har vi kammat noll. Fiskarna har däremot blivit mätta och belåtna. Om inte annat så är det en rofylld syssla, och hoppet, vill inte riktigt överge en. Ska nog göra ett sista försök i kväll. En av killarna som jobbar på båten pekade på en kille som satt på en annan båt och fiskade förklarade att han minsann fick fisk. Jaha. Gnugga in det bara. Gör det.

Idag blev vi beordrade att kliva av båten ett par gånger igen. Första vändan hamnade vi i en liten träbåt som under ett par timmar tog oss runt i en stor by med en massa kanaler. För små för vår husbåt. Det var verkligen hur fint som helst. Och vi hamnade så nära husen i dessa kanaler så vi kunde lyssna på deras liv där inne. Folket som bodde där levde på fiske och sina risodlingar. Keralas Venedig? Två uppseendeväckande saker inträffade på denna utflykt. En fågel sket på mig. Tack för den. Och min kamera indikerade på att batterierna började ta slut, vilket aldrig har hänt under en semester. Undrar hur många hundra eller tusen bilder som redan är tagna, under den första veckan?

Andra stoppet var på en fish-market. Där vi fick se en del av fångsten. Vi köpte med oss ett kilo räkor som vår kock lagade till lunch. Så vår grillade lunchfisk fick sällskap av grillade räkor. Väldigt väldigt gott. Kan ju lugnt påstå att vi inte har hungrat ihjäl än så länge.

Annars händer det inte så mycket. Vi har verkligen lyckats slå ihjäl tiden på båten utan att klättra på väggarna eller på varandra. Går och lägger oss tidigt och tittar på Breaking Bad, eller någon film. Vaknar runt sju pga att värmen börjar krypa upp. AC:n stängs av klockan sex.

Är så nöjd över just denna del av resan, så ni kan inte ana. Så rofyllt och vackert. Om jag kommer tillbaka till Indien och Kerala så ska jag göra om denna resa. Lätt. Jag hoppas verkligen fler får möjlighet till det. För man kan verkligen inte göra annat än att - slappna av. Och njuta.

'Den girige' av Mattias Ronge

Handlar om en kille som pga sitt fysiska handikapp alltid har känt sig i underläge och har kommit upp sig på egen hand, och den tuffa killen som tar sig vatten över huvudet när han blir potentiell gängmedlem. Spännande? Nja. Ibland. Lättläst och duger att slå ihjäl tid med.

På en skala från 1-10?

4.

Hade den inte haft ett värdelöst slut hade den kanske fått 5.

fredag, december 14, 2012

Spöken?

Vi steg i land i dag i en liten by utmed floden. Vi tittade på en stor vacker gammal kyrka där det var gudstjänst. På gården var det även en skola som jag kikade in i till ungarnas stor glädje. När vi skulle gå tillbaka funderade jag på hur deras gravplatser ser ut, och om de ens har sådana, då vi sett massvis med kyrkor, men inga gravar. Då ser vi att det ligger en begravningsplats bakom kyrkan, så vi går dit. Givetvis har jag kameran med och ska ta kort. Kameran som själv känner av motiven och anpassar inställningarna efter detta, fokuserar och visar i displayen att den ställer in sig på porträtt vilket den gör när jag tar kort på människor. Men på begravningsplatsen fanns så långt jag kunde se bara gravar.

Eller såg kameran något jag själv inte kunde se?

Måltiderna ombord

Vi äter ju en del, och det är indiskt rätt igenom såklart. Förutom igår när vi fick rostbröd som en del av frukosten, tillsammans med en omelett och currygryta med hela kokade ägg som skulle ätas med något couscousliknande, fast i miniformat. Grynen var mer i storlek av ströbröd.

Idag fick det västerländska stryka på foten helt till frukost. Vi fick currygryta med potatis som skulle ätas med mjukt bröd till samt en starksyrlig kokosröra med ris i en skål med vatten (!) och ett hårt bröd till det. Och vi blev mätta på det också.

Till lunch har vi fått vansinnigt goda kryddade och grillade fiskar. Första dagen en filé och igår en hel firre inlindad i bananblad. Sedan en massa grönsaksröror och grönsaksgrytor och/eller chutneys. Tillsammans med bröd såklart. Till middag får vi kyckling i någon form med liknande grönsakstillbehör och bröd som till lunchen. Det är inga bitar utan ben utan grytbitarna eller i vilken form de nu kommer, är hela bitar av kycklingen. I början tyckte jag det var meckigt. Av anledningen att vi vill äta med bestick. Men nu går det fint, när vi inte är så kinkiga med vårt vanliga bordsskick. Bara ta upp en bit med fingrarna och gnaga. Köttet är så mört så det trillar enkelt av ändå. Får vara lite försiktig och inte svälja för snabbt för ibland kan det vara någon liten benflisa som lätt följer med, och de är nog inte så bra att svälja.

Än så länge har vi inte fått något vi inte gillat. Inget har varit speciellt starkt av det vi ätit på båten. Och eftersom det är flera olika rätter till varje måltid, så tror jag inte jag kommer behöva lämna en måltid hungrig. Det finns nog något som slinker ner.

Rökelsen tändes just vid kaptens plats, vilket betyder att vi snart puttrar vi vidare.. Någon annanstans.

Nu kom ett glas färskpressad apelsinjuice som jag ska njuta av och titta på risodlarna som skördar där vi lagt till för natten.

Livet känns rätt fint just nu.

'Vad jag älskade' av Siri Hustvedt

Om jag inte hade läst den i ett streck utan läst några sidor varje kväll hade jag nog aldrig kommit igenom den. Och aldrig förstått vad den handlade om, och vad den ville komma fram till.

Från början är den en skildring av två familjers liv som präglades av kost och litteratur men som i slutet ebbar ut i familjernas tragiska öden. Utan att det för den skull känns som en sorglig bok.

Betyg från skala 1-10?!

Från början en fyra pga den eviga skildringen av konst som tröttade ut mig.

Men den slutar nog på en stark sexa, eller svag sjua. Pga gott humör.


torsdag, december 13, 2012

Konsten att inte gör någonting

Men vi äter i alla fall frukost, dricker förmiddagste, dricker en koksnöt, äter lunch (fisk), dricker eftermiddagste och äter middag (kyckling). Däremellan frukt, snacks i form av stekta bananer eller pommes (?!) med ketchup. Så en hel del av tiden går ju till att förtära.

Och resten av tiden? Tittar på solens upp och nergång, läser, fotograferar, vinkar åt ropande barn och leende kvinnor och män, dricker en öl, funderar på vad det är för dag egentligen, utan att komma på svaret, somnar en stund, tittar på det magiska landskapet som flyter förbi och försöker ta in allt. Naturen. Att människor verkligen lever här. De kan omöjligt vara olyckliga? Tänker jag, och inser att det såklart inte är så enkelt.

Det finns verkligen ingenting att göra här. Ändå går dagen alldeles för snabbt.

onsdag, december 12, 2012

Keralas Backwater

Nu har vi lagt till för natten. Klockan är kvart över sex. Solen har precis gått ner och vi är mitt inne i ingenstans. Kan man tycka. Men vi hör fläkten snurra över oss, syrsorna sjunga, någon båt som puttrar som förbi, fåglarna kvittrar, besättningen badar, ett får som bräker någonstans och avlägsen musik som kommer från risfälten bredvid oss. J tror att det kan vara en nattklubb som dånar med sin musik. Sin flöjtmusik.

Idylliskt ändå.

Det är nästan löjligt att försöka föreviga naturen vi korsar med foton. Det återger inte alls känslan. Doften. Vyerna. Intrycken. Människorna som lever vid kanalerna, tvättar sig själva, sina kläder, ler och vinkar åt oss.

Men kanske kan jag själv titta på fotona, när jag sitter hemma i snödrivan och med hjälp av dem drömma mig tillbaka.

Från Kochi till Alleppey

I går intog vi förmiddagen vid poolen på hotelltaket. Rätt skönt att bara njuta av värmen, höra stadens oljud och liv nerifrån, slappa i de hårda och trasiga solstolarna, läsa några rader, ta sig ett dopp och slippa tänka på något annat än.. Vad ska vi äta till lunch?

Det blev en båttur som kostade hela 5 rupier (mindre än en krona) för två pers, till Fort Cochin som är en halvö utanför fastlandet. Väldigt gullig del som kändes som en småstad. Vi hittade en trevlig restaurang där vi frossade i god mat och öl!!! Fanns till och med vin om vi nu hade varit sugna på det. Inga priser på alkoholen på menyn så det var bara att ta för givet att det var dyrt. Vilket det var. Liksom maten. Men den var överlägset godast maten vi ätit här hittills så jag måste säga att det var värt 1500 rupier. Strosade runt lite innan vi tog en riksha tillbaka till färjan som tog oss tillbaka till fastlandet.

I morse blev det tidig uppgång. Frukost på hotellet som var en blandning av flingor, rostbröd, ananaspannkakor till curryrätter och chutneys. Men med omelett, pannkakor och frukt i magen så blev vi i alla fall mätta.

Tog finbilen från hotellet Alleppey. Bilresan på ca 6 mil var bland den jobbigaste jag varit med om. De omkörningarna som skedde från båda håll samtidigt höll på att knäcka mitt hjärta. En buss som kör om en moppe, samtidigt som bilen kör om bussen. Och samma sak sker i mötande filen. De mötande bilarna tutar på varandra och gasar och tutar båda två för att hinna om innan det smäller. Ghaaa..

MEN vi kom fram. Levande. Och flodbåten kom tillslut efter några timmars väntan i Alleppey. Båten är verkligen jättefin. Som ett flytande fint hotellrum, med alla bekvämligheter som dusch, toalett (inkl toalettpapper!), matsal och kök, samt en altan med två sköna fåtöljer utomhus under ett tak, där vi nu sitter och avnjuter en varsin kokosnöt och njuter av omgivningarna. Tre indier ser till att vi får mat, tar oss fram.. och den tredje vet jag inte riktigt vad han gör. Än. Det känns rätt overkligt att det är endast det vi behöver göra de kommande dygnen. Sitta, stå eller ligga rakt upp och ner. Låta dem sköta servicen och schemat. Vi behöver inte ens bestämma vad vi ska äta.

Nu är det semester. På riktigt.



'Flickan som vävde sidenmattor' av Anita Amirrezvani

Andra boken avklarad. Mycket fin sådan, som utspelar sig i 1620-talets Persien. Fina och målande skildringar av personer och miljöer, och kloka sagor invävda i den. Man vill ju bara att det ska gå bra för flickan som råkar ut för motgång efter motgång..

På en skala 1-10?

8

tisdag, december 11, 2012

'Vila i frid' av Sofie Sarenbrant

Första boken utläst av högen vi har med oss. Lätt- och snabbläst deckare som utspelar sig på Yasuragi. Duger i brist på annat. Visst var den lite spännande emellanåt men knappast någon bok som utmärkte sig. Gissar att jag har glömt vad den handlade om innan jag ens lämnat Indien.

På en skala från 1-10?

4 (och då är jag snäll pga av gott humör)

Ernakulam Kochi

Igår kom vi fram till Ernakulam med tåget strax innan lunch. Tog en av de söta taxibilarna. Påminner liite om London-taxi. Dock inte så fräscha inuti. Genomgående tema här känns det som. Haha. Tur att man inte är känslig eller har bacillskräck. Jag vet vissa som nog hellre hade huggit av sin arm är att sätta sig i den taxin.. Kanske skulle det vara nyttigt om man var lite mer försiktig. Handspriten ligger fortfarande nerpackad. Men vi försöker vara noggranna med att tvätta händerna ordentligt innan middagarna i alla fall. Får se lite hur långt det räcker.

Väl framme vid hotellet konstaterade vi att vi fått ett fint rum. Väldigt stort. Förutom ett normalstort sovrum och badrum har vi ett gigantiskt vardagsrum. Som vi har packningen i. Inte så nödvändigt. Vi kopplade upp oss för att se om vi missat nåt där ute i världen (vilket vi inte hade) och så slängde vi oss upp till poolen där vi låg och lökade oss tills vi skulle leta lunch.

Hyfsat hungriga då det blev en kopp chai till frulle för min del, och inget för J. Så vi kastade oss in på ChicKing Fried Chicken och åt en kycklingburgare. Tillsammans med hela stans skolungdomar om tydligen hade lunchrast precis prick då. Ljudnivån var högre än i den tutande trafiken utanför, vilket jag trodde var omöjligt. Fast är man vrålhungrig så är man. Inte så indiskt mat, men vi känner att vi kommer hinna äta indiskt till frukost lunch och middag under de här tre veckorna.

En tur runt här i stan, och vi kan återigen konstatera att det inte är så turistvänligt som i Thailand. Försökte hitta någon som kan tvätta billigt och köpa med oss några öl till hotellpoolen eftersom de inte har alkohol på hotellet. Vi insåg efter en stund att det inte fanns varken det ena eller andra. Någonstans. Så googlade J och han konstaterade att det finns barer i alla fall trots att det inte går att köpa alkohol lättvindigt. Vid fortet och järnvägsstationen. En öl sitter ju fint i värmen så det gick vi på jakt efter innan vår middag. Jodå. Ett par väldigt skumma ställen hittade vi, varav vi gick in på en. Bara karlar i ett mörkt rum där det visades någon indisk variant på Stefan och Krister på tv:n. Vi beställde två öl för samma pris som man kan få två luncher för personer. 440 rupier! Nej, det är ju inte hela världen om man gör om det till svenska pengar. Men man blir lite skev i skallen när allt är så billigt. Vi hastade i oss ölen och la benen på ryggen och drog och åt middag i stället. Det blev indisk brakmiddag, med flera rätter. Billigare än två öl.

Och det här med jetlagen. Vi är fortfarande inte i kapp riktigt. Svårt att somna på nätterna och svårt att vakna på morgonen. Hoppas på att vara ikapp till morgondagen.

Nu ska jag ta en dusch för att vakna till liv, sedan ska vi kika runt stan lite mer än vad vi gjorde igår. För i morgon drar vi vidare på vårt äventyr.

måndag, december 10, 2012

Med livet som insats

Allt för er. Och jag överlevde ju, uppenbarligen.

Måndag 10:e december.









På tåget!

Hey! Vi är på tåget! Vi har sovit! (Jag har drömt om Per Morberg!) Själva i vår fyrbäddshytt! J snarkar fortfarande medan jag har varit vaken en stund och kikat ut och tänkt filosofiska tankar.

Nej, våra namn kom inte upp på någon lista på väggen. De sitter på utsidan av respektive vagn på tåget! Vilket tåg? Nästa tåg? Jaha, det som står på perrongen nu och är en kilometer långt!!? Så ja, vi kunde ha missat tåget om inte stationsarbetarna propsat oss på att DET VAR tåget vi skulle åka med. Men våra namn stod på en lista på vår vagn. Vagnen längst bort, givetvis. Biljetterna gällde, och allt verkade fungera. Skönt!

Indien är som jag minns det. Rörigt, smutsigt, luktar illa och en utmaning. Men när jag tittar ut från tågfönstret så är det också löjligt vackert. Jag önskar fönstret inte var för immigt, för då hade jag bjudit på ett foto. Fast eftersom dörrarna ut från tåget inte är stängda (!) så kanske jag vågar ta ett kort den vägen. Tåget kränger ju lite, och det vore trist att trilla ut. Vi får se lite hur äventyrlig jag känner mig om en stund.

Nu ska jag njuta lite mer av utsikten och dricka mitt te som jag precis köpte av min väckarklocka som gick förbi. "CHAI CHAI CHAI KURRIBURRIDUTTBLANDINGAVINDISKAORD CHAI CHAI CHAI!!!" 10 rupier kostade det, och är vansinnigt gott, så jag förlåter honom för att han väckte mig.

Måndag morgon 10:e december.

Indien - Nu är vi framme!

Så. Då är vi framme i Indien. Det känns dock inte som om semestern har börjat. Antagligen för att varken bikinin eller flipflopsen åkt på än. Och jag har fått en vagel i ögat. Aj som fan.

Vi väntar i ett söndagsöde Margao på tåget till Kerala.

Kom fram tidigt, tidigt, tidigt i morse, gjorde vi, och åkte direkt till tågstationen från flygplatsen. Där möttes vi av flera hundra indier som låg rakt upp och ner på gatan och sov. Inga konstigheter alls. Slog oss ner på trottoaren och läste och väntade på att solen skulle gå upp och saker och ting skulle öppna. J pekade upp och sa - Titta på månen! Då mindes jag ju! Månen ligger ner, och är en glad mun här! Happy face!

Eftersom det bara var vi två som var turister kände jag mig lite utsatt där vi hängde på trottoaren, mitt i natten, bland alla infödingar. Såklart blev vi "attackerade". Margaos mr Cash som väntade på en vän som skulle komma med tåget snackade hål i huvudet på oss, visade bilder på sin familj och frågade tillslut om vi ville med honom hem i stället för att hänga på stationen. Lockande där vi satt på trottoaren, men nej tack. Vi fick hans nummer och det var bara att ringa om vi behövde något, eller ville ha någon hjälp när vi kommer till Palolem. Han kände enligt egen utsago "alla" där. Själv skulle han resa ifrån Indien igen. Lite oklart vad han skulle göra pga att jag förstod ca var tredje ord. Säkert hade han goda avsikter, men jag är en misstänksam person av naturen. Kanske för att jag har svårt att se mig själv ragga upp något okänt par på en tågstation. Nåja. Han fick i alla fall tiden att gå.

Solen gick upp vid sexsnåret och vi såg plötsligt att stationen inte riktigt låg mitt i ingenstans som det kändes som när vi tog taxi dit i mörkret. På andra sidan spåren anade vi bebyggelse. Så vi knatade dit och hittade ett "neat and decent budgethotel" (hahahaha) för att förvara oss någon timme eftersom tåget inte skulle gå förrän på kvällen. Det var ett rum med två stenhårda britsar och en okej toalett (i Indiska mått mätt). Avsikten var att få ta en dusch och sova ikapp de obefintliga sömntimmarna på flyget. Nåja, lakanen och handdukarna var rena och vi fick lite sömn.

Efter några timmars välbehövlig sömn knatade vi ut och letade efter föda. Det var stängt, stängt och stängt. Det verkar inte vara speciellt många turister här och därmed lyste haken med sin frånvaro. Sprit och elektronikbutikerna var öppna.. I ett hål i väggen hittade vi en butik där vi investerade i en deo och en rulle toalettpapper. Då våra deos låg i ryggorna som vi hade låst in på stationen och det kändes trevligt med just en sådan efter duschen, och toalettpapper är en sällsynt företeelse här på toaletterna.

Tillslut när jag höll på att förgås av toalettnödiget så hittade vi ett ställe där vi kastade oss in. De hade toalett! Mat! AC! Öl! Lyckan! Olyckan när vi inser att vi betalat mer för rullen med toapapper än det dyraste du kan hitta på menyn! Men allt är relativt. Det är löjligt billigt att äta. Rätterna kostar inte mycket mer än en tia.

Vi fick vår dusch, och jag vet inte om det blev speciellt mycket bättre av den där deon. Lukten förtog lite av den där fräscha känslan jag ville uppnå. Men äh. Vi luktar nog bättre än de flesta på stationen ändå. Inte sämre i allafall.

Vi är tillbaka på tågstationen. Folk sover fortfarande här och där. Medan vi har bytt upp oss och sitter nu i en "lounge" för förstaklasskupéinnehavarna. J trodde att det ingick i priset och började dividera. Jag kikade in och fräste åt honom att betala vad det kostade och smet in. De har sköna soffor här. Det är folktomt om man jämför med hur det ser ut utanför. Det finns AC och toalett som inte framkallar kräkningar. Kan säga att de var de hittills bäst investerade 50 rupierna. Dvs ca 8 kr. Hahah. Att jag dessutom höll på att bli värvad till Jehovas vittnen av en söt indisk tjej här inne tar jag som en bonus. Jag måste se from och religiös ut! Eller är det tvärtom?

Nu väntar vi på resans största utmaning. Kommer vi upp på passagerarlistorna dom de spikar upp innan tåget kommer, där de annonserar platserna? Kommer tåget? Finns våran kupé? Gäller våra biljetter? Hur många indier kommer vi att får sällskapa med? Vad är det för standard på den sk förstaklasskupén? Spänningen är olidlig.

Söndag kväll 9:e december

fredag, december 07, 2012

Jobbat klart för i år! Woooho!

Ja, det är sant! Slutjobbat för det här året. Det känns mer overkligt än att vi drar i morgon.

Trots julmiddag i går så har dagen gått skitsnabbt. Jobbat som en iller fram till 15, sen var jag klar med det jag hade tänkt bli klar med. Och inget akut dök upp under dagen som det brukar göra och sätta krokben för det tänkta schemat. Kors i taket!

Middagen igår var nog den mest städade jag varit med om. Supergod mat och gott vin på Le Rouge. Och miljön är ju bara helt underbar där. Och personalen! Men alla var trötta och jag var hemma strax efter tio. Skönt som tusan!

Ikväll har jag varit och förlängt fransarna på söder, instruerat bror som ska vara lägenhetsvakt, ätit pulled pork, druckit glögg och försökt packa det mesta. Tror vi har koll på läget nu.. Med betoning på tror.

Största ansträngningen nu är att försöka slappna av. Tjejen som fixade mina fransar idag fick massera mitt huvud för att jag inte ens kunde blunda stillsamt utan låg och fladdrade med ögonen.

Nähe. Sängen kallar. Det blir tidig uppgång i morgon, sedan börjar äventyret.

So long!

onsdag, december 05, 2012

Trött? Jag!?

Igår hade jag sympati-jetlag med J som kom hem från Kina. Vi åt köttbullar med potatismos och strax efter halv åtta slocknade vi i soffan och låg där och sussade sött till ett på natten då vi bytte upp oss till sängen. Trodde aldrig att jag skulle somna om, men det gjorde jag och sov gott fram till kvart i sju. Idag har jag faktiskt känt mig pigg!! Hurra!! Kul att det ska krävas elva timmars sömn för det. Man har ju inte riktigt tid med det varje kväll. Som idag. Tanken är att jag ska tvätta, föra över bilder från kameran, färga bryn och packa, då jag har kvällsplaner både i morgon och på fredag. J ska försöka ta sig hem från jobbet i kaoset med lite thaikäk, så kanske det blir lite mat också.

Så. På med lite musik, och en kopp glögg, och SÄTT FART nu!!!

Jo. En sak till bara. Ät på Griffins Steakhouse. Det är en order. Jävlar vilken fin lunch vi fick där idag. Jag åt råbiff som var gudomlig, men de övriga rätterna var också strålande enligt de som åt annat. Och pommesen!!! Lätt de godaste jag ätit. Ever. Kryddade med salt och dill(!). Kunde liksom inte sluta äta..

Åh, nu blev jag hungrig.

Packa var det ja, hej då.

PS: Två arbetsdagar kvar. Whoop!

tisdag, december 04, 2012

Årets träning

Ja, ni kan ju tycka att det är märkligt att jag sammanfattar den nu, men i ärlighetens namn blir det inte så mycket mer träning i år. Vad jag förstått kommer det inte finnas något SATS gym där vi kommer befinna oss om några dagar fram till nyår. (Synd, verkligen.)

Kikade på min träningsstatistik i slutet på förra veckan, som man numera kan se på hemsidan. På gott och ont. När året började ville jag ju snitta tre ggr per vecka när det gäller träningen. Egentligen mer, men jag insåg att det var orimligt och jag skulle köra slut på mig själv, mentalt. Jag ligger nu på 2,9 ggr per vecka. Och då är fyra semesterveckor inräknade (när jag inte tränat en enda gång), samt att de gånger jag kört "utomhusträning" inte är inräknade. De är ju ändå några stycken. 27 stycken loggade (i träningsapp), och ett okänt antal ologgade då jag inte började "bokföra" dem förrän i mitten av augusti. Så jag måste säga att jag är sjukt nöjd ändå, och att jag valde en passande nivå. Jag tänkte inte försöka toppa det på något sätt nästa år, utan bara försöka hålla i detta snitt.

Förstår att gemene man och kvinna undrar varför jag inte ser ut som en atlet med denna alldeles utmärkta träningssummering!? Jo, då vill jag att ni läser om hela den här bloggen, och blir påmind om mina hobbys. Äta god mat och dricka vin. Så ni kan i stället föreställa er hur jag hade sett ut om jag INTE hade haft träna-tre-ggr-i-veckan-målet. Det kan jag göra. Ungefär som jag ser ut nu, med mina vinterkläder, fast utan vinterkläder. HAHAHA. Att jag dessutom har hållit mig frisk och kry hela året (peppar peppar kasta en svart katt tre gånger över axeln) trots epidemi på jobbet, och att jag bott en helg under samma tak som en magsjuk, är ju också en inte alltför dålig bonus.

När jag börjar utomhussäsongen nästa år, ska jag belöna mig själv med nya träningsskor och nya träningskläder. Yey!


Bra jobbat fröken Elak, jag är stolt över mig!

måndag, december 03, 2012

Bra men jävligt kall

Kan man väl sammanfatta måndagen med. Byltat på mig ordentligt med kläder har jag i alla fall gjort. Tjockaste gåsjackan, mössa, Sorellkängorna, ordentligt varma vantar. Ett par tjockare brallor så hade jag nästan tyckt att det var helt okej att strosa hem. Hör ni? Jag blir chockad själv.. Sen att jag ser ut som en boll, skiter jag fullständigt i. Jag hatar att frysa röven av mig.

Det som förgyllde denna måndag var måltiderna. Födelsedagslunch med Arne och Lisa på Niklas. Go mat! Sedan middag på tapasrestaurangen inne på Mood med Holken (inkl avkomman) och tanten på jobbet. Mums! Sjukt lyxigt! Det står ytterligare en lyxlunch och lyxmiddag på schemat denna vecka. Mycket trevligt sätt att avrunda sista arbetsveckan detta år!

Fyra arbetsdagar kvar! Whoop whoop!

söndag, december 02, 2012

Hej tystnaden!

Har nyligen kommit hem, bytt om till myskläder och dragit på mig raggisarna, tänt en massa värmeljus och värmt glögg. Det ringer i öronen av tystnaden som uppstår när man haft sällskap, fart och fläkt runt sig i två dygn.

Har haft en mysig helg hos syster och premiärgosat med Danthe, en vecka gammal. Han gjorde inte mycket väsen av sig. Förutom att kissa ner moster vid första blöjbytet. Ingen blev förvånad över detta. Annars hängde jag mest med Ella och Molle som tävlade om uppmärksamheten. Gullunge och gullhund! Syster tyckte nog det var mindre roligt då hon åkte på magsjuka natten mellan fredag och lördag så hon låg däckad hela lördagen. Så nu förstår jag mammor som inte hinner borsta tänderna eller duscha på dagarna. Haha.. Pausen som uppstod då barnen sov lunch använde jag till att stryka sju (!!!) julgardiner åt pappan i huset som turbopyntade inför advent och spelade julmusik dagen lång. Sedan vaknade Ella och krävde min fulla närvaro. Snacka om att känna sig poppis!

Om alla vinterdagar skulle vara som de i helgen skulle jag nog inte ogilla den här årstiden så mycket som jag gör. Vilket fantastiskt vackert väder det har varit! Hade kanske inte riktigt behövt vara riktigt -14 grader. Kan räcka med ett par minus, kan jag tycka.

Avrundade helgen gjorde jag på bästa vis med papiljottlunch i Bålsta. Även om jag är trött, så är jag mer än nöjd. Har ju fortfarande ett par timmar kvar att andas på!

För övrigt så tycker jag att J kan komma hem nu.