onsdag, november 24, 2010

Sista kvällen

Som 20-någonting. År alltså.

Jag och M har lagat morotskaka som står i ugnen. Nu räknar hon matte med far sin. Och jag dricker ett glas vitt bak-vin och sitter framför datorn och gör inte så mycket vettigt. Kanske borde jag komma på vad för smörgåstårta jag ska svänga ihop till på lördag.

Arne, mailar du över ditt recept? Tänkte att eftersom vi ses varje dag, så glömmer jag bort att fråga det på vanligt vis. Så jag gör det här. Senilvarning på Elak.

Känner mig så trött så lusten till det mesta har försvunnit. Det här med att fylla jämt känns bara bökigt. Helst vill jag låtsas som om det regnar. Eller snöar. Fast då behöver jag inte låtsas.

Har ju egentligen inte så mycket att stå i om jag tänker efter. Fixa lite fika på jobbe i morgon. Lite smörgåstårta till familjen på lördag, för de är nog bara de som kommer. Befinna mig på en middag på lördag kväll med de närmsta vännerna. Så ska det ju vara klart. Hur jobbigt är det, egentligen? Så. Fröken Elak. Bit ihop. Sluta gnäll. Det är snart över.

Annars. Måste jag säga att jag är nöjd med att jag lyckats pricka av med mina att-göra-grejer-innan-jag-blir-gammal-vuxen-och-börjar-lukta-illa. Innan i morgon dvs. Resa till Australien. Fallskärm. Träffa Giggs (och övriga i Man United) på avstånd. Var säkert fler saker jag skulle göra. Men ingen som jag kommer på att jag inte har gjort. Bra så. Om 10 år fyller jag 40 år. Då kan vi snacka ålder. Undrar vad jag ska hitta på för saker att pricka av till dess. Sticka en halsduk, brodera en tavla, och ställa mig i kö för ålderdomshemmet. HAHAHA. Nej då. Jag har ingen ålderskris. Inte alls.

Nu tar jag med mig mitt vin och sliter M från matten. Glasyren skall fixas.

Vi ses på andra sidan strecket. I den nya tideräkningen. I ett annat kapitel. I en ny era. I det vuxna livet.

Hoppas jag.

Hejpa.

fredag, november 19, 2010

Å så var det fredag igen.

Tack och lov. Hade det inte varit fredag i dag hade jag nog dött lite. Jag är så trött så ögonen går i kors.

Världens bästa står i köket och gör sysslor. Det har han gjort alldeles för länge. Han skickade ut mig med ett glas vin till vardagsrummet med M för att spela Wii. Vi spelade och det var kul en kvart. Sen blev jag trött. Och surfar lite i stället. Vilket osökt leder mig in på.. Två saker har jag börjat irriterat mig galet mycket på denna vecka.

Det första är att jag läser bloggar som jag verkligen tycker är skit. De är så dåliga. Frågan är varför jag fortsätter att läsa dem. För att se om de kan bli ännu sämre? Det kan de. Jag måste sluta med det.

Det andra är fenomenet som inträffar när man gör toalettbesök. På de flesta toalettdörrar brukar det ju finnas en liten röd/grön indikation för att man ska se om det är upptaget eller ej. Detta förstår inte vissa sinnesslöa människor som trots att de SER att det är upptaget rycker i dörren. Det retar mig nåt så vansinnigt.

Nu dammsuger han också. Ge mig styrka. Och inte ett skit är det på tv.

Ska nog slå på den där apparaten ändå, och somna och drömma mig bort till julafton. Inte för tomten och julklapparnas skull. Utan för att planet mot Thailand lyfter då. Men mig och världens bästa som passagerare. Fi fan vad skönt det ska bli.

torsdag, november 11, 2010

Trött och (snart) gammal husfru

Så. Nu när min hus(liga)man är mer borta än hemma just nu så fick jag göra ett tillfälligt inhopp i rollen som den husliga i familjen om inte hushållet ska förfalla helt. (Hur många "hus" ord kan man klämma in i en mening?) Katterna är vansinnigt bortskämda i den här rollfördelningen. Orättvist. Å andra sidan är jag Fröken Bortskämd i vanliga fall, så gnälla borde jag inte göra.

Men ändå. Sen jag kom hem har jag; Handlat mat. Tvättat. Matat sura katter. Lagat mat. Ätit. Fixat matlådor. Diskat (okej, stoppat i disken i diskmaskinen). Gjort rent kattlådan åt de sura katterna. Dammsugit. Hängt tvätt. Smörjt fejan(!). Skällt på sura katter som hatar varandra. Borstat tänderna. Kanske inte så husligt, men kvällsgöra. Plötsligt blev klockan nämligen kvart i tio. Och det är dags att "varva ner", som det så vuxet heter. Är det att slå på tv:n lagom till nyheterna och somna innan introt är slut?

I så fall så är det kanske 38 år jag fyller.

Gonatt.

onsdag, november 10, 2010

Nu är jag här igen

Minns ni mig? Jag klandrar ingen om ni har glömt mig. För jag har glömt bloggen lite. Mest för att det är en massa annat som händer. I vanlig ordning.

Inskolning av katt. Status: Still not best friends.
Firande av papiljottLisas 30-års dag. Facit: Mycket trevligt.
Jobb. Inga kommentarer behövs här.
Flytten och sambolivet. Känsla: Förstår fortfarande inte att jag ska bo här. Bara här. På riktigt.

Och så är det lite andra saker och händelser som snurrar. Som jag inte riktigt förmår att ta upp här. Men som bidrar till min lite lätt disträa framtoning.

Har ni märkt att det är snö ute? Det brukar betyda minst två saker.

Ett. Det blir kallare. Vilket i sin tur resulterar i att min hud sakta men säkert börjar emigrera. Jag förstår den, om det hade varit till varmare breddgrader. Men i brist på att den övriga kroppen följer med, så väljer den att bara emigrera från min kropp. Nu sitter jag med schweindyr nattkräm i fejan, Eight Hour kräm på händer, armbågar och läppar. För att i morgon använda mig av ännu mer schweindyr dagkräm anpassad för EXTREMA väderförhållanden. Nu förstår ni vilken nivå torrheten har. Man kan säga att jag har fått nog. Och förklarat krig mot min hys påhitt. Jag vill behålla min hud. Det blir lätt obehagligt annars.
Två. Jag fyller år snart. Och passerar en slags jämn ålder, som tydligen ska firas. Har i alla fall efter att ha tänkt efter så att hjärncellerna brunnit, kommit fram till vad jag önskar mig. Nästan i alla fall. Lättare sagt än gjort, om man inte får önska sig pengar och presentkort. Resa (se ovan) och kläder hade annars varit något välbehövligt. Men hur kul är det?

Nu soffläge en stund. Ensam, då sambon är på resande fot i vanlig ordning. Kanske i sällskap av en katt. Eftersom de inte riktigt gillar varandras närvaro så är det först till kvarn som gäller.