fredag, februari 12, 2010

Världen behöver inte fler änglar

I måndags träffade jag en ängel. Troligtvis den finaste änglaflickan som flygit upp till himlen någonsin. Vilhelmina var så liten, och fin i sin mammas klänning som hon hade när hon var liten. Hon såg ut som en liten docka i alldeles för stora kläder.

Jag och några av Vilhelminas närmaste fick ta farväl av henne med blommor och nallar som fick följa med henne till himlen.

Men att se Vilheminas mamma och pappa behöva ta farväl krossade mitt hjärta. Återigen. En mor och far ska inte behöva ta farväl av sitt barn.

Därför skänkte jag en slant hit. Så kanske någon där ute, förhoppningsvis slipper vara med om en sådan sorg som jag fått bevittna. Två gånger.

Flyg försiktigt, Liam och Vilhelmina. Och ta hand om varandra!

tisdag, februari 09, 2010

Goda nyheter

I år ska jag nog använda friskvårdsbidraget till att köpa vin. Det gör tydligen mer nytta än att träna. För det har jag läst på Aftonbladet.

fredag, februari 05, 2010

Dagens Korke

Korke: ...kukars skymning!
Jag och Gåsen: ...mhm... harkel... ?
Korke: Vad heter det då?
Jag och Gåsen i kör: GUDARS skymning..!?
Korke: Jag tyckte väl att det inte kändes helt rätt.

Inte helt rätt Korke. Inte helt. Men var inte ledsen. 'Skymning' var ju rätt i alla fall.

Livets största orättvisa

Min kära Nellie och hennes Trygg fick inget livs levande barn att följa genom livet. I stället får de när som helst en liten ängel som tar genvägen förbi oss direkt upp till himlen.

Är det någon som kan förstå detta? Inte jag i alla fall. Jag vill skrika, gråta och stå och sparka på en lyktstolpe så att lilla pyret kommer tillbaka och hoppar över den där genvägen, stannar kvar här med oss och gör livet till ett helvete för sina föräldrar med vakna nätter och förärar sina nära och kära med tusentals kletiga blöjbyten. Men det funkar inte så. Annars hade jag börjat sparka för länge sedan.

När min kusins lilla Liam fick sina vingar var jag så arg, så jag visste inga gränser. Fanns det en gud så var han för alltid förpassad åt de opålitliga och orättvisa. Så jag gick ur svenska kyrkan. Vad jag ska hota med nu, vet jag inte.

Är så tom, ledsen, frustrerad, arg och tusen frågor kretsar i huvudet. I söndags planerade vi barnvakt till vår 30 årsfest, tittade på barnrummet och köpte skydd till spjällsängen, som är så fin. Och nu det här. Om det känns som om golvet försvann under mina fötter kan jag inte ens föreställa mig hur min kära Nellie och hennes Trygg känner sig.

Jag vill vända ut och in på mig själv för att göra livet enklare för mina vänner. Och sparka på en lyktstolpe.

Och är det någon som har en manual i hur man tar sig igenom detta och tar hand om någon som är i sorg, så tar jag tacksamt emot den. För just nu vet jag inte någonting.

Det enda jag vet är att vi är många som bryr sig om dem. Jag hoppas att de känner det..

onsdag, februari 03, 2010

Det är mycket nu

Först en förkylning som nästan tog kål på mig. Nåja. Det kändes så i alla fall. Men nu verkar jag vara på god väg att bli frisk. Man kan säga att jag är frisk. Om man jämför med en vecka sedan. Lagom till världens bästa kommer hem från Korea/Kina/HongKong och har med sig en förkylning deluxe. Lär väl åka på den också.

Men emellan förkylningen som jag hade och den jag kommer få har jag hunnit fira årets första 30 års kalas. Jubelaren heter Alex och som vanligt i hans sällskap samt gamla och nya bekantskaper så blev det en livad och lyckad tillställning. Här skulle jag kunna lägga ut drösvis med roliga och fula bilder. Men jag tror jag håller på dem ett tag. Haha..

Årets första papiljottmiddag firades hos mig igår i bombnedslaget, även kallat Herrgården. Vi hade ett bortfall dock. Nellie låg tyvärr på sjukan och oroade sig för bebis, så hon fick en inhoppare vid namn Lilly. Hon är en väldigt liten ersättare. Det ska börjas i tid.

För övrigt sitter jag rakt upp och ner på jobbet och oroar mig för ovan nämda vän och hennes avkomma. Vet inte riktigt vad jag väntar på för att koncentrera mig på jobbet går inge vidare längre. Och vad jag kan göra mer härifrån än hemifrån? Jag har en hel del tvätt som behöver tas i tu med. Skitkul om ni frågar mig. Behöver nog en del sysslor för att hålla tankarna i fas. Helst vill jag bara åka till KS och rädda hela världen. Främst Le Bebe och hans mor. (Till skillnad från snellie har jag hela tiden trott att det är en han..) Men för de första är jag inte någon slags räddare i nöden hur mycket jag än skulle vilja, och så tror jag att de har bra mycket mer rutin och kunskap att ta hand om mina vänner på KS än vad jag har. Får vi hoppas i alla fall.

Tills jag hör något sänder jag alla mina tankar till sNellies avkomma, dennes mor och även papsen.

Peace