måndag, november 30, 2009

Bostadslös

Jaha. Då har jag lämnat nycklarna till min gamla lägenhet i dag. Samt fixat med allehanda överföringar till höger och vänster. Man kan väl säga att jag nu är belånad upp över öronen.

I helgen har jag roat mig med att flytta. Fick hjälp av världens bästa, Snellie, Trygg och Holke. Det gick som smort. Detta firades med bravur på lördagkvällen hos Holke som stod för abborrgryta. Kanske den godaste ever. Ska jag nog försöka ge mig på och laga en vacker dag. Efter det Buzz och Monopol. Det gick sådär.

För övrigt har jag i dag tagit vaccin mot nöff-nöff sjukan. Fick depression som biverkning tror jag. Någon annan anledning kan jag inte hitta till att bli deprimerad just nu. Allt borde ju kännas tip-top. Men ändå vill jag bara hem och lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Just ja. Jag har inget hem. Får bli världens bästas hem i stället.

fredag, november 27, 2009

I dag är det en stor dag

Jag får nyckeln till Herrgården. Det känns som om det var en evighet sedan jag satt här och var sinnessjukt uppstressad och visste varken ut eller in. Köpa eller inte köpa? Samtidigt känns det som om det kunde ha varit för två veckor sedan.

Ah. Har lite att göra fram till besiktningen. Som är kl. 11.00.

Nu går tiden fort mina vänner..

torsdag, november 26, 2009

Åååh.. men åååååh..

Kolla HÄR då!

Jag ska definitivt fylla 29 år resten av mitt liv.

Tack Isa, du gjorde min dag!

Komplettering av presentlista

Tataaaa! En grön (ingen som är förvånad, nä, inte någon?) underhållningsmaskin från världens bästa. Det är nästan så jag skäms. Gåsen hade en teori om att eftersom jag blev så firad i år, så behöver jag inte förvänta mig att bli det nästa år, då alla kan med gott samvete glömma bort min födelsedag. Jag tycker det är en väldigt bra deal. Då kan jag vara tjugonio några år till.


Just ja. En flaska mousserande av Lotta också. Och lussekatt och varm choklad med grädde och marshmallows av Gåsen. Viktväktarna, here i come.

onsdag, november 25, 2009

Úppdatering av livet

Just det, jag har visst inte hunnit med den här sidan riktigt.

Men sedan sist, så har tiden bara sprungit iväg. Jag och världens bästa var uppe i Dalarna i helgen och han fick träffa sin något skräckinjagande svärfamilj. Han överlevde det också. Som plåster på såren (nu pratar jag inte om det såret jag fick när jag försökte öppna en glöggflaska med en globalkniv, utan mer bildligt talat) så fick jag (!?) med mig en sjukt massa trattkantareller som jag och mor plockade i skogen. Grejt!

Nu har även lägenheten börjat packas ner i lådorna. Det innebar bland annat en rensning av kylskåp och skafferi. Något dåligt samvete fick jag när jag raddade upp det som skulle kastas. En tanke till de svältande barnen i Afrika dök upp av någon märklig anledning. Fyra kassar mat. Jisses!

Och i dag när jag fyller år har jag blivit löjligt uppvaktad med en alldeles för många grattishälsningar, skönsång, presenter, lyxfrulle samt en lunch som var fantastiskt. Jag som var glad i morse över att det var löning och var så nöjd över det, hade inte alls räknat med en urartning av födelsedagen. Fast lönen sa jag bara ett hastigt hej till innan jag tillsammans med mina surt sparade slantat betalade räkningar för 100.000 kr. Ehm.. Den där Herrgården och dess tillbehör blev en aning dyr.

Presentskörd:
  • Ett fint "Courage-halsband" av flickorna på jobbet (Snellie, Holke och CC) att ha med mig när jag slåss med hajarna i Australíen.
  • En ask fin choklad (OCH en massa bubbelplast, perfekt nu när jag flyttar), fick jag av Nordtysken.
  • Frulle och en spännande och god lunch från favvisarna på jobbet. Dvs Snellie och Holke.
  • En förstorad bild på mig när jag var liten och full i fan, raggsockor (stickade av mor) samt tjugonio stycken tian-lotter. Som restulterade i tolv nya. Som resulterade i fem nya. Som resulterade i två nya. Som resulterade i en ny. Som resulterade i en till ny. Som resulterade i ytterligare en ny, som jag inte skrapat. Än. Från min familj.
  • Tröja, cardigan, halsband samt röda spetstrosor (!) från kollegorna med chefen i spetsen (haha).

Är inte det helt fantastiskt när man fyller det sista året av de tjugo? Snart kommer dessutom världens bästa och lagar mat medans jag packar och dricker vin. Dagen kunde ha blivit bra mkt sämre. Trots att jag höll på att förblöda när jag öppnade Nordtyskens inbrottssäkra paket med en sax.

Nu kom Lotta med en flaska med något drickbart till mig. Najs. Det här blir ju bara bättre och bättre!

onsdag, november 18, 2009

Mitt nya liv som plastmamma

I går åkte jag hem till världens bästa för att laga mat till honom och dottern som han var och hämtade på en 4H gård. Tanken var att maten skulle vara i så att säga "i närheten av klar" när de kom hem. Jag hann sätta pastavatten på kokning och hacka en tredjedel av löken och stod och bölade när de kom innanför dörren. Premiären som plastmamma med en gnutta ansvar gick sådär. Jag skyller på orutin.

Världens bästa tog över lökhackandet och med gemensamma krafter blev maten klar tillslut. Vi pratade om ditt och datt och M frågade oss vad vi gjorde när vi var små och var hemma och var sjuka. För henne var det helt otänkbart att vara hemma och vara sjuk utan tv som rullade med tv-program dygnet runt. Eller en dator som man kunde spela spel på. Jag konstaterade att jag aldrig var sjuk. Världens bästa bara muttrade något ohörbart. Varför kände jag mig som tvåhundra år gammal då för? Kanske för att jag är tvåhundra år i hennes ögon. Typiskt.

I morse fick jag själv ta hand om själva uppstigandet. Dvs väckning av dotter, eftersom världens bästa skulle åka och träna. Han var lite orolig över just detta moment, och var rädd att vi skulle slå ihjäl varandra om han inte var i närheten. Jag blev lite ängslig och undrade om en ängel till dotter plötsligt kunde förvandlas till ett monster när man försöker väcka henne. Hon är ju trots allt tonåring.

Morgonens väckning gick till ungefär så här:
  1. Jag knackar på M:s dörr.
  2. Jag öppnar dörren.
  3. Jag frågar "Är du vaken?" (Frågan föranledes för att renovering av fasaden på huset pågår och för mig var det omöjligt att sova vidare för allt bankande.)
  4. M svarar "Njaej.."
  5. Två sekunder senare har hon klivit upp och strålar som en sol.
  6. Vi snicksnackar i några minuter om dagen som komma skall innan jag får en kram av henne och går till jobbet.
  7. M går och äter frukosten som världens bästa redan dukat fram åt henne.
Det var ju svårt. Verkligen. Med de förutsättningarna känner jag att jag kan vinna VM i att väcka plastbarn. Eller så är det bara ren och skär talang? Inte någonstans i själva förfarandet kände jag att jag ville slå henne. Eventuellt skulle det varit när hon strålade som en sol och jag blev lite smått avis på hennes morgonhumör.

måndag, november 16, 2009

Tillbaka till verkligheten

Dvs arbetsvecka. Jag har haft en fantastiskt skön och mysig helg där jag verkligen har lagt alla tankar på flytt, resa och andra måsten (haha, skönt att jag får det till att låta negativt med flytt och resa), åt sidan och bara varit och blivit bortskämd.

Världens bästa kom hem på fredagen, vilket i sig var en överraskning då jag av någon anledning trodde att han skulle komma hem på lördagen. När han kom hem till mig blev det med andra ord en dubbel överraskning eftersom han hade med sig en blomma! Varför undrade jag ju såklart. Vad jag vet fyller jag inte år än på några år (okej -dagar-). Svar på tal fick jag när jag blev anklagad över att ha glömt bort att det var prick två månader sedan vi var "Fulla i Fruängen". Dvs vi träffades. Herregud, jag kan ju inte hålla reda på allt. Men såklart blev jag glad över den VITA trestångade (stängade?) orkideén som Lotta ska få ha hos sig på kollo när jag är borta. Tillsammans med mitt övriga sinande blombestånd.

Helgen har bjudit på bio, taccos, bowling (HAHAHAHA) och sushi med världens bästa inkl. hans dotter M. Som jag förövrigt blev godkänd av. Hur jag nu lyckades med det. Men får jag sätta betyg på henne så blir det ett starkt MVG. Snällare och sötare får man leta efter.

fredag, november 13, 2009

Bip bop bop

Jag har fått kontakt. Det känns som om det är från yttre rymden. Avståndsmässigt. Men det är i från min släkt i Australien. Tasmanien. "We would love to see you, so you (jul)must visit us when in Australia." Personligen tycker jag att det är rätt fint att vara efterlängtad och ett exotiskt likblekt inslag i den tasmanska floran. Och så sätter jag mig gärna på höga hästar och tycker det är fantastiskt att min popularitet (jag menar; de skulle älska att träffa mig!?) stäcker sig ända till andra sidan jordklotet

Eller så säger de bara så för att vara artiga. Vad vet jag om deras seder och bruk!? De kanske till och med talar tvärtomspråket. Det vore inte så konstigt.

Fortsättning följer..

torsdag, november 12, 2009

Nu är det hjul igen

Denna vecka har det varit premiär för pepparkakor, skumtomtar och julmust. Jag skulle gärna vilja säga julmusik också, men den började tydligen spelas här redan i oktober. Och hör och häpna, det känns inte så jävla illa som det brukar göra med den här julgrejen. Detta beror antagligen på att jag inte kommer behöva stå ut med julhelvetet här på hemmaplan.

tisdag, november 10, 2009

Hoppsan

Det är 18 arbetsdagar kvar tills jag har semester, om jag inte räknar med denna. Vilket jag egentligen borde kanske eftersom dagen knappt har börjat. Men skit i det nurå. Om man räknar med alla helgdagar är det 25 dagar kvar. Och hur snabbt tror ni inte det kommer gå, eftersom jag ska hinna flytta under den här tiden? Nästan lite för snabbt. Men bara nästan.

Var bara det jag ville berätta just nu.

Hejpa.

måndag, november 09, 2009

Mina kära kollegor

När jag inte var på plats i fredags så tyckte jag att det var kul att jag lagt portionsförpackad ost i deras skrivbordslådor. Mest för att de inte skulle glömma bort mig.
Men det hela gick visst lite överstyr när jag skulle få "betalt för gammal ost".

Ett mms fick jag redan i fredags. Man skulle ju kunna tro att de skulle skicka några fina rader om att de skulle ta all min post i en vecka, eller liknande. Eftersom jag var i sorg. Men nä. Utan DETTA fick jag:
Ost på musen! Och det utan att ha någon som helst inblandning själv med varken ost eller mus!
Väl på plats i dag var det bara att ta musen med osten och ställa sig och diska den. Får väl se när datorn brinner upp pga fukt.
Sedan upptäckte jag till min inte allt för stora glädje, att Gåsen har en ny hobby. Odla mögelost. Allt skulle väl vara frid och fröjd om det inte var just det att han valde att odla den i MIN skrivbordslåda. Som lök på laxen hade han köpt pepparkakor i dag som han skulle ha till. För han menar väl inte att JAG ska äta skiten!?
En vanlig måndag på jobbet, mina vänner.

söndag, november 08, 2009

Helgen

I fredags kom världens bästa och plockade upp mig efter att jag varit på begravningen. Han frågade vad jag ville göra. Svaret var i följande ordning - dricka vin, äta ost, och äta god mat. Vin fick jag. Ost till förbannelse fick jag. God mat fick jag. (Även storstryk i Buzz fick jag, men det hör liksom inte till den positiva biten av fredagkvällen.) Och det avnjöts i det bästa sällskapet förstås.

Ost i sinnessjuka mängder. Det är inte bara jag som gillar ost, kan jag förtydliga så ni inte tror att jag åt upp allt själv. För det gjorde jag inte. Jag lovar.
När världens bästa for mot Tyskland tidigt på lördagen så passade jag på att sova ut till tolv. För att sedan ta mig hemåt och ha en myslördag för mig själv. Fotboll. Bok. Film. Lite skitsnack med Lotta innan hon begav sig mot äventyren på krogen. Något som jag vänligt men bestämt tackade nej till att följa med på. Efter förra helgens bravader känns det som om jag behöver en lugn helg.
I dag har jag rensat lite. Det blev en tur till Memory Lane när jag gick igenom sideboarden.
Hittade en massa foton, brev och en dagbok som bjöd på en del pinsamma minnen jag förträngt. Den borde nog med facit i hand eldas upp.
Sedan blev det matlagning och tvätt. En relativt lugn helg kan jag sammanfatta det hela med. Skönt och välbehövligt.

Herrgårdsstatus

Vitvarorna har kommit.
Sovrummet är tapetserat, och de har tagit bort pappret från golvet.
Ekskivan till köket är inte riktigt där den ska vara. Än. Dock står den dammiga kaminen där den ska. Fin som tusan.
Och min stora sorg. De fula elementen, och färgvalet bakom. Det ska lösas. Men det blir inte förrän efter inflytt.
Badrumsmöbeln är komplett!


Veckan som var

Efter förra onsdagen har det gått i ett. Och det har gått snabbt. Vilket tiden visst har en tendens att göra.

På onsdagen hade jag och världens bästa en ordentlig myskväll hos mig med med fantastiskt god mat och vin. Detta följdes av en torsdag, och födelsedagspapiljottmiddag hos Lack, med lite vin och roligt sällskap. Efter torsdag kommer fredag va? Då tog jag mitt pick och pack och stack till Uppsala för att träffa tjejgänget som var intakt innan alla drar åt olika håll i världen. Till det blev det tapas och vin. På lördagen blev jag kallad till sumpan för att hjälpa Alex att flytta. Tillsammans med Micke och Krille. Flyttöl som efterföljdes av middag på kvarterskrogen med underhållning av servitör och vin! Och för att avrunda lördagen med stil så blev det baluns på Garbo med Hot Shots. Förra söndagen tog AIK SM-guld, vill jag påminna alla om. Detta såg vi hos Snellie och Trygg tillsammans med världens bästa, David och Snellies granne. Till fotboll dricker man öl, och för att fira guld dricker man vin och ändrar relationsstatus på fejsbook. Behöver jag säga att jag var ett vrak måndag, tisdag och onsdag? I tordags var jag i fas och jobbade sent. Väl hemma bröt jag ihop för att TV4+ inte fungerade och jag missade Per Morberg. Så kan det gå. Kanske inte helt i fas ändå.

I fredags begravde vi världens finaste farfar. Det var en väldigt jobbigt stund, men som ändå blev ett fint avslut. Många minnen snurrade i huvudet som kändes som om det var fullt med bomull. Jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta. Farmor var så fin, samlad och känslosam. Hon saknar farfar. Det gör alla. Mitt redan trasiga hjärta krossades när hon sa farväl till sin livskamrat. Hon kramade mig och sa "Det där gick fort". Hon pratade om livet. Sammanfattade det mitt citat från barndomen. Och berättade att hon och farfar hade pratat om det, dagen då jag såg honom för sista gången.
Vila i frid, fina farfar. Och tack för alla vackra minnen. Jag kommer alltid bära dem med mig..

lördag, november 07, 2009

Har ni saknat mig?

I morgon ska jag berätta om vad jag sysslat med och inte sysslat med, men som gjort att jag inte har haft tid, lust eller ork att hänga här.

Nu ska jag nämligen ha en myslördag. Med levande ljus, ost, bok, kanske en film. Helt solo. Eller ah. Limpan är ju här också.

Ta hand om er kära vänner, och även de jag inte känner!