fredag, november 30, 2007

Vart tog veckan vägen?

Jaha. Så var det fredag igen. Efter ytterligare en vecka på dårhuset.

Onsdagkvällen tillbringades på julbord på Tyrol. Som jag var på med mitt nya jobb, där mitt gamla jobb stor för maten. Heh. Märklig företeelse. Men rätt roligt. Bara rätt. Jag var hyffsat trött och det kändes inte som om jag var på topp. Det där med att äta brukar jag inte ha några som helst problem med. Men det tog stopp alldeles för snabbt. Så något i sjukdomsväg trodde jag låg och lurade. Känner mig dock rätt okej, nu igen. Tack och lov. Kvällen avslutades på East. Och de där nödvändiga drinkarna. Inte.

Torsdagen var med andra ord gjord för att försöka överlevas. Satan i gatan vad trött jag var. Jag börjar blir gammal. Det är bara att konstatera.

Sedan blev det fredag. Som jag sa. Vart fan tog veckan vägen? Den har gått galet snabbt. Snart är det jul. Och det bästa med det är att det snart är över. Då går vi mot ljusare tider. Ah. Efter nyår i alla fall.

Veckans roligaste. För P i alla fall. Var i onsdags när han försökte klistra på en post-it lapp på mina glasögon. Hrm. Lite småkul var det väl. För det var lite drygt. Men han har tjatat om det flera gånger gånger per dag. Och skrattat lika mkt varje gång. Kul att man kan roa sig själv..

I dag. Är jag bara helt slut. Det blir inte gladare än så här. Jag har bäddat ner mig med en Ester mellan benen. Ska snart kika på Greys som jag missade i onsdags.

Over and out.

tisdag, november 27, 2007

Med hopp om..

..att missarna ska ha lekt av sig i dag. Och inte använda natten som ett bra tillfälle att göra slut på energi. Ska jag försöka sova. Efter ytterligare en sinnessjuk dag på jobbet. Lyckades träna också tillslut. Så min energinivå ligger i alla fall i botten. Får hoppas skrällernas gör det samma.

Natti.

Boston Tea Party

Alltså. I går var det faktiskt det roligaste programmet jag sett. Det har i för sig inte varit så många som jag har sett. Och oftast så har jag tittat på det lite i bakgrunden, mest för att det inte funnits annat att titta på. Men se gärna den delen där de är ute i Kristianstad och promenerar med två elefanter. Det är helt underbart. Roligt.

måndag, november 26, 2007

Dålig uppdatering

Var det på bloggen i helgen. Mest för att jag kände mig apatisk. Inför det mesta. Alldeles för många "vad-är-det-för-mening-med-livet-tankar" för att det skulle ha varit hälsosamt att skriva ner dem. Och hur kul är det egentligen? Hemligheten är nog att stänga av dem tankarna. Jag kommer aldrig fram till något vettigt ändå, utan blir bara deprimerad.

I fredags, på after-worken fick jag ett samtal från P, som undrade vad jag skulle göra på lördagen. "Åh, nej, säg inte att jag måste jobba i morgon.." tänkte jag i mitt stilla sinne. I stället tyckte han att jag skulle boka en valfri behandling på Sturebadet, som tack för gott arbete. Ja, det tackade jag verkligen för. Så det var väl lördagens stora händelse. Och satan så skönt det var. Kvinnan som utförde behandlingen var helt vansinnigt omtänksam, duktig, snäll och helt underbar. Att vara i hennes våld under 80 minuter, var ett sant nöje. Så trivsamt att jag gärna hade velat bli adopterad av henne, i alla fall en dag i veckan. Fast hon behöver inte klämma mina pormaskar varje gång. Det hörde inte till den roliga biten.

Å igår, den soliga och uppmuntrande söndagen. Fyllde jag 21 år. Jag skrattade och log. Och ville aldrig dagen skulle ta slut.

Så kan det gå.

Dagens middag

Sesamknäckebröd, med prästost, bea och saltgurka. Ja, det var gott. Och nej, jag är inte gravid. Jag kan sträcka mig så långt som att det var rätt skruvat att pröva på den kombinationen. Man tager vad man haver. Matvanorna är ungefär som alla mina andra vanor. Helt åt skogen.

fredag, november 23, 2007

Utpressning

Jaha. Då har man lyckats vara anonym på intranätet i nästan nio månader. Men nu var det slut med det.

E kom med en kamera, och innan jag fattade vad det handlade om hade jag försagt mig.

E: Michaela.. har du foto på dig på Wikin?
Jag: Nej.. Eller jag menar JO. Det har jag visst!
E: Allvarligt talat. Du måste ha det. Vi tar ett kort på dig nu.
Jag: Jag vill inte!
E: Men om jag tar ett kort på dig nu, så får det ligga där tills du skickar in ett annat själv..
Jag: M.. hjälp. Det här är ju utpressning.
E: Kom igen nu..
Jag: Men jag skickar in ett kort.. sen.
E: Du kommer aldrig göra det. Det vet jag.
M: Annars har jag rätt fina bilder på dig från Kenya där du ser galen ut som vi kan lägga upp..
E: Titta hit..
Jag: Ynk..

torsdag, november 22, 2007

Misär

Jag sitter och knappar på mobiltelefonen vid 18 tiden på jobbet..

Jag: M, hur stavas 'misär', med ett eller två 's'?
M: Ett.
Jag. Tack.
M: Du skriver väl inte om jobbet nu va?
Jag: Hur kan du tro det?

Vannsinnet

Tar sakta men säkert över min kropp. Den börjar spira in i fler och fler vrår i min själ. Nu väntar jag bara att den kan ta över helt, så jag har en ursäkt. Att flippa.

onsdag, november 21, 2007

Ett tecken

Kom just hem från Snellie där matchen avnjöts (nåja) samtidigt som vi såg Grey's. I slutet fick vi se fotbollsgrabbarna smiska varandra med de stackars blommorna de fick efter vinsten. Som vi skrattade lite åt. Smiskandet alltså, inte vinsten. Lite så där typiskt grabbigt. Tror inte tjejer hade gjort så. Faktiskt.

På vägen hem tajmade jag min bussresa så där lagom. De fem minuterna som det i vanliga fall tar att åka.. tog över 20. Det var visst fler än jag som tänkte åka hemåt i Råsundatrakten, prick då. Till sist fick jag nog, klev av bussen, och gick de sista hållplatserna. (Eller rättare sagt, vankade som en gravid flodhäst pga träningsvärken.) När jag nästan var hemma, så låg det en gul ros på backen. Den ligger nu i ett glas, på mitt sängbord. Undrar om det var en av blommorna Anders Svensson slängde iväg!? Hur som helst så är jag helt övertygad. Om att det är ett tecken. På att allt har en mening. Hade det inte varit match idag, hade jag inte gått sista biten hem, då hade inte Sverige kunnat vinna, och det hade antagligen inte legat en gul ros, på min väg, hem.



Slut på smarta tankar. Dags att sova.

Börja om

Så då har jag fått börja om från början med träningen som legat i dvala. Det kändes sådär. Sjukt jobbigt, kändes det i går att träna. Men det är väl så, när man är korkad nog att göra uppehåll i träningen. Det är hundra gånger värre, att komma tillbaka, än att fortsätta. Att man aldrig lär sig.

Middag med köttbullar och potatismos, framför Desperate Housewifes, hos Snellie igår. Trevligt och gott. Varför gör man inte husmanskost oftare? Muppigt.

För övrigt, så har jag svårt att förstå det här, med att det är jul snart. Ska det verkligen vara nödvändigt, varje år? Jag vet inte det ja. Att köpa julklappar i år, kommer svida. När jag försöker lägga undan och spara varenda krona. Till det där kommande, lägenhetsköpet. Har räknat lite på det där. Att om jag skulle kunna hålla en amortering på 35.000 kr per år (det skulle innebära att det inte blir semester, eller andra glädjeämnen i vardagen, vilket är rätt rimligt), så har jag betalat av min lägenhet om 29 år ca. Då är jag 56 år. Rolig tanke.

tisdag, november 20, 2007

Matt

Är helt matt. Känns som om jag lever i en slags dvala. En väntan. Utan att veta vad jag väntar på. Hjärtat, gör sjukt ont tidvis. I går kom smärtan på eftermiddagen, och i dag har smärtan anlänt redan innan lunch. Wtf.

Antar att det är det där med sömnrutinerna som är helt fucked-up. I går somnade jag när jag kom hem från jobbet vid 20:30. Blev väckt av P, som ringde vid 23:15, och kunde inte somna om, förrän vid 05-snåret. Bra där. Förbannat bra.

Inga glädjande nyheter i dag med andra ord. Sorry.

fredag, november 16, 2007

Reklamfavorit

Reklam suger ju verkligen. Antar att jag inte är ensam med denna åsikt. Det är nästan så jävla pisstråkigt att man överväger att inte titta på tv pga reklamen. Men det finns en.. som är så förbannat bra.

Peugeot 207

Faktiskt.

Jävulskap

Här haglar det jävulskap och dårskap. Det är lika roligt varje gång.

En lite småjobbig djurgårdare fick ett välkomstbrev från barnsupporterklubben "Gnagis". Där självklart JAG blev anklagad för detta. Tyvärr var det inte jag. Det var alldeles för smart, för att jag hade kommit på det själv. En stor eloge till denna person, som fortfarande är hemlig.

Däremot så kom jag på en sjukt kul sak. Vi har ju en liten tvåmannaorkester här utanför. En som spelar trumpet, och en som spelar dragspel. VARJE DAG, i FLERA TIMMAR. Man kan bli knäpp för mindre. Helvetesljudet tränger ju verkligen in på hela vårt, ett antal hundra kvm stora kontor. Man kommer inte undan, någonstans. Eftersom just vi sitter närmast så hör vi ju dessa, extra väl. Vilket M brukar svära över ett antal gånger per dag.

Så när han åkte i väg till Göteborg i onsdags så var jag så vänlig att jag gick ner på gatan och spelade in en liten trudelutt och MMS:ade honom den. Han blev så glad att han nästan inte ville komma hem. Heheh..

Appropå dessa musikanter. I dag fick P nog och skickade ut till hela kontoret:

Hej ,

Jag kommer att gå ner och förhandla med vår musikspelande man utanför gallerian och fråga hur mycket han kräver för att under de närmaste 6 månaderna köra sin lilla ensemble utanför våra konkurrenter på Birger Jarlsgatan.

Jag återkommer med beloppet han kräver och ser om det är en rimlig summa eller om jag skall begära kollektivt deltagande från er eller inte : )


Med vänlig hälsning

P


Humor.

onsdag, november 14, 2007

Det här med karlar..

..förstår jag mig inte riktigt på. Alls. Vad är problemet liksom? Jag är så sjukt trött på dem, och ändå har jag ingen karl. Däremot ett par stycken som gärna uppskattar min uppmärksamhet. Helst när jag sover. Jag gjorde rätt i att stänga av ljudet på mobilen i går. För efter midnatt började det ringa. Men då sov jag. Rätt tungt eftersom jag endast sovit få timmar natten innan. Jojo. Det hjälpte ju föga. För vid tvåtiden RINGER DET PÅ DÖRREN. Då är det en småfull karlfanskap som står där och undrar varför jag inte svarar i telefonen. I wonder why..

Så efter att jag släpper in denna karl och förklarar att jag SOV, för att jag var TRÖTT och jag ska UPP TIDIGT i morgon för jag ska gå på ett vansinnigt ogivande månadsmöte, så surrar det till på mobilen igen. Det andra fanskapet som inte ger sig. Vilket det första fanskapet noterar och har mage att börja ifrågasätta vem det är som ringer mig mitt i natten!? VAH? Efter att ha fått tag på en taxi till den nattliga besökaren så kan jag ju inte somna om. Såklart. Jag ligger och lyssnar på mina grannar som kommer hem, en efter en. Sover inte dem heller på nätterna?

Sammanfattning: Förbannade karlkräk. Låt mig sova! Och låt mig va! Innan jag blir sinnessjuk på riktigt, hör röster i huvudet som säger åt mig att göra obehagliga saker och därmed inte kan stå för mina handlingar.

PUNKT

tisdag, november 13, 2007

Har jag missat nåt?

Innan sänggående tittade jag in på aftonbladet.se. Vad ser jag där? Jo, det är snökaos i Sthlm. Pendeltåg som inte går som de ska. Vägar som är igenproppade. Visst, det har väl snöat i dag. Men en det ligger ju inte kvar på backen? Eller? Måste vara väldigt lokalt. Tack och lov.

Nu ska jag drömma mig bort till sol, värme och vita stränder. Det är helt gratis.

God natt.

1+1=4

Det är rätt märkligt. Att om jag har en katt här hemma. Så känns det som om jag har en katt hemma. När jag har två katter, så känns det som om jag har fyra katter under mitt tak. Varför? Jo, för de första så för de ett sånt sjukt jävla liv när de har varandra. För det andra så hetsäter de när de är två. Någon slags tävling som jag inte riktigt förstår. Jag menar, jag är ju bara ett människobarn, från människobyn. De äter alltså som fyra kattkräk. Vilket innebär att de skiter som fyra sådana också. Bara så ni vet.

PS: Däremot är det underbart att få dubbelt upp med gos. :)

Önskelista

Pratade med mamsen idag. Hon sa att hon tänkt på mig här om dagen och undrade vad jag önskade mig i födselsedagspresent. Jag har ärligt talat förträngt det. Trots att jag har räknat dagarna till den 25:e november så är det inte min födelsedag jag längtat till. Utan lön. Min födelsedag är förträngd. Faktiskt.

Hur som helst. Mitt svar ang. vad jag önskade mig, till mamsen:
Jag: Fred på jorden..
Mamma: Inget mer?
Jag: Nä. Jag vet inte. Har inte tänkt så långt.
Mamma: Nänä..
Jag: Pengar förresten!
Mamma: Ok.
Jag: Och en grönsaksglobalkniv.
Mamma: Mhm.
Jag: Och en ny kattklösmöbel. Sån där hög.
Mamma: Jahaja.
Jag: Och en Mazda Miata. Röd.
Mamma: Självklart.
Jag: Sen var det inget mer.
Mamma: Bara det?

Hade ju kunnat hålla på i en evighet. Men jag la ner. Med tanke på att mina födelsedagspresenter till min familj har sinat på senare år, så kräver jag faktiskt inget tillbaka. Så det så.

Sammanbrott

Ligger nära till hands just nu. Väldigt nära.

måndag, november 12, 2007

Skämten som tog slut

M kommer och lägger en gaffel på mitt skrivbord..

M: Sluta gaffla och jobba istället..
Jag: Tog de roliga skämten slut när du fyllde 30?

Smart felringning

Jag skulle ringa till Henrik i dag för att fråga om han skulle träna. Det gick ju sådär..

Personen jag ringde: Magnus.
Jag: Är det Henrik?
Personen jag ringde: Nä, det är Magnus.
Jag: Haha.. kul. Sluta nu.
Personen jag ringde: Det är sant! Vem ska du till?
Jag: Henrik!
Personen jag ringde: Han finns inte på det här numret..
Jag: Är du säker?
Personen jag ringde: Ja.. Jag heter Magnus.
Jag: Du driver inte med mig nu va..?
Personen jag ringde: Nä, tyvärr..
Jag: Nähe.. förlåt då.

Hrm. De hade i alla fall samma dryga dialekt. Alla från Örebro låter likadant. Jag ver HELT övertygad om att jag blev lurad. Tills jag insåg att jag verkligen hade slagit fel nummer.

söndag, november 11, 2007

En slö helg

Är vad detta har varit hittills.. I går roade jag mig med att somna till varenda film jag skulle titta på. I sällskap av Ester-ekorren och Linus-lejonet. Hehe. Ester kom tillsammans med Snellie i fredags och såg sjukt kul ut. Så rolig att jag tyckte Linus skulle se likadan ut. Så nu är de trimmade i fanta(stiska) frillor.

Snart ska jag ta mig samman, kliva upp och börja fundera vad veckans matlåda kommer bli. Wheii!!

fredag, november 09, 2007

En liten film från Kenya

video

Jag vill bara tillägga att den massaien som tjoar, skriker och tjimmar mest, fick jag dansa med lite senare under kvällen. Titus heter han. Och jag fick en lätt Tinitus (vilket jag sedan kom på att Titus, måste vara en förkortning av..) som minne efter den dansen.

Tack Titus för dansen. Det var faktiskt en oförglömlig upplevelse.

video

Lägg märke till Kristoffers kommentar på första filmen.. "Shit, han snear ur nu, tror jag.." Sjukt kul.

I natt jag drömde..

..något som jag hoppas att jag aldrig kommer drömma igen.

Jag var hemma hos en kompis till en nästan bortglömd vän. Hahaha.. nu ljög jag. Jag har inte ens i närheten glömt denna vän. Men det var länge sedan nu, jag hörde av eller såg denna vän.
Hur som helst. Så skulle vi kliva över en genomskinlig trappa, i vilken det bodde en stor, livsfarlig, grön, skitarg och sällsynt orm. Min gamla vän, som jag kan kalla L, tog upp denna orm som spottade och fräste. Och den var inte alls söt. Han stoppade tillbaka den i den genomskinliga trappan och gick ifrån lägenheten. Kvar var jag ensam med ormen som skulle tittas till och har såklart sönder trappan och ormen kommer ut. Den anfaller mig gång på gång, och tillslut så fångar jag ormens skalle med händerna medan den fortsätter att hugga mig i handen. Aj aj. Jag funderade på hur lång tid det skulle ta innan jag dog. Helst plötsligt dök det upp andra människor som tyckte vi skulle döda ormen. Hur sällsynt den än var. Vilket vi gjorde. Den mosades. Och jag hade dåligt samvete.

Sedan drömde jag om att det blev sommar. Och Snellie var fit med rutor på magen som jag blev avis på.

Från det ena till det andra, skulle man kunna säga.

Julefrukost

I dag bjuder M på lussebullar och ett sentimentalt tack-mail för gårdagens uppvaktning. Han blev till och med så glad över min "pensionsfrukt" så han tejpade upp den på skärmen. Det ska tydligen bli ett litet expriment, för att se vem som blir mest skrynklig. Vi får väl se.

Hur som helst, så var det bara att hämta lite varm choklad så var denna morgon gjord.

I går vid 22 snåret ringde ex kollegan PN och var i stan. Jag hade totalt glömt bort att jag lovat att träffa honom efter hans kundmiddag. Han blev inte så nöjd över detta och försökte på alla sätt övertala mig att komma in till stan. Människan var till och med beredd att sätta sig i en taxi och komma och hämta mig. Men jag stod i mot och han tyckte jag var en tråkfitta. Må så vara. Men i dag är jag pigg (nåja) och glad (HAHA).

torsdag, november 08, 2007

Linus-katten

Snellie och jag är ju oftast på samma humör, samtidigt. Jag börjar fundera på om inte våra missar också är det. I veckan har jag tjatat på jobbet om hur Linus legat och sovit tätt-tätt inpå mig. Tätare än vanligt. Han låg på sidan, i mitt armveck, med huvudet mot min axel och den ena framtassen över mig. Som om han höll om mig, härom natten. I förrgår natt låg han vid sidan om mig, när jag låg på sidan. Vi sov sked helt enkelt. Och i natt låg han på min mage. Gos-kisse. Världens raraste. Så rar så att jag till och med var tvungen att berätta om Linus för bankkillen jag träffade idag för att teckna mitt bolån.

Bankkillen: Då ska vi se hur din situation ser ut.. Har du lån någon annanstans?
Jag: Nope.
Bankkillen: Har du studielån?
Jag: Nope.
Bankkillen: Har du barn?
Jag: Nope. Men jag har en katt!!
Bankkillen: Eh.. Jaha. Men det tar vi inte riktigt med i kalkylen.
Jag: Nähe..

Appropå Limpan. Så pratade jag förresten med min gamla kollega från V-vik idag.
G: Är du fortfarande sambo?
Jag: Ehmm.. om du menar med Linus, så är svaret ja.
G: Ja, han som du hängde med förra året?
Jag: Om du menar MIN KATT Linus, så är svaret fortfarande ja.
G: Herregud.. Lever den där stackars katten fortfarande?
Jag: Hur exakt menar du nu..?

Nog om Linus-katten.

Födelsedag

Inte min då. Men min kära kollega M fyller 30 jävla år. Jag säger som jag brukar.. "Jag saknar ord."

Jag hämtade fin-kaffe från våning fyra till honom. Och en "pensionsfrukt". Sjukt kul. Han blev faktiskt rörd.

P blev mest avis för att han inte fick nåt.

P: Michaela, förresten. Tack för kaffet..
Jag: Du får vänta till du fyller 40 år. Då kan jag hämta kaffe åt dig.
P: Ska du ha samma kortkorta klänning på dig som i dag när du hämtar kaffet då?
Jag: Mmm.. visst.
P: Jag fyller år i morgon förresten. Kan du ha på dig klänningen igen då?
Födelsedagsbarnet: Ska inte du gå på möte snart?
P: Michaeeeela.. kan vi inte göra lite blommor?
Födelsedagsbarnet: Snälla gå nu..

tisdag, november 06, 2007

Mongonivå ang telefoni

P: Vi pratar mongonivå nu, förklara så jag förstår.
Jag: Jag har förstått vilken nivå det är..
P: Är det bara jag som är dum i huvudet när det gäller telefonin?
Jag: Aa.. Eller nä. De andra är också rätt dumma i huvudet. Men du är mest dum i huvudet av alla.
P: Kändes det skönt att säga så?
Jag: Ja, men du får ju skylla dig själv som frågade.

Choklad


SlutGRILLat

Så då var man trött. Tröttare och tröttast. Middagen på Kungsholmen med jobbet igår gjorde så att jag fortfarande inte har fått sova ikapp efter söndagens middag (och ferre!).

Fick en liten smärre chock när jag hörde att Grill hade brunnit upp. Men destu gladare när jag hörde att Melker har för avsikt att bygga upp restaurangen igen.

Ang. mitt senaste inlägg vill jag bara kommentera att det är ingen som försökt döda mig. Än. Men jag känner mig lite otrygg i det faktumet att två sinnessjuka, mentalt labila personer kretsar kring mig. Mot min vilja. Ingen skulle bli mindre förvånad än jag, om någon av dem spårade ur en vacker dag. Och jag känner att jag inte ligger allt får långt till hands, om den dagen kommer. Då båda har sina starka åsikter om mig.

Det var nåt. Jag skulle förtälja här. Men det försvann i lunchkoman.

GÄSP.

måndag, november 05, 2007

Mördad

En sak. Ska jag säga er ni som orkar hänga kvar och läsa den här blaskan. Att om jag en dag blir mördad. Remeber this.

Det här hoppas jag blir dokumenterat. För jag är rädd. På riktigt. Om jag dör under konstiga omständigheter. Så är det herr Mikael E eller hans brud, K, som har dödat mig. Jag påminner er. Om det händer något konstigt så.. vet ni vart ni ska leta.

Pease.

söndag, november 04, 2007

Promenix

Så där. Då är jag tillbaka efter en långpromenad med Lilly och Madde. Hade ju hoppats att solskenet skulle vara kvar när man väl kom ut. Men så var inte fallet. Hur som helst så var promenaden trevlig och välbehövlig. Synd bara att jag hade tankarna på annat håll.

Tydligen tänker jag inte alls på andra. Utan bara på mig själv när jag väljer att hoppa över middagen ute idag. Så. Det är bara att skita i att att en räkning på 11.000 ska betalas den 21 november och använda pengarna till att gå ut och fira min vän. Vilket såklart ska bli trevligt. Men det kommer innebära ännu mer grubblande på hur jag ska få ihop pengarna, samt klara mig resten av månaden. Jaja. Det blir nog bra. Jag är glad att jag har vänner.

Hoppar därmed över inhandlingen av potatis, och de andra rotfukterna till gratängen som jag tänkte käka i veckan. Säger bara en sak. Tack och lov så har jag knäckebröd, och några paket nudlar!

Nä. Gråta klart och bita ihop. Försöka förtränga alla negativa tankar. För i kväll ska jag fan ha roligt. Så slipper i alla fall folk bli besvikna på mig. För det känns sjukt jobbigt då.

lördag, november 03, 2007

Bildbevis på snöhelvetet


Grattis..

..Lilly på en-månadersdagen! Tänk att fylla en månad! Tänk att bara ha varit i denna sjuka värld i en månad. Vad mycket man har framför sig!


Grattis Cam i efterskott också. 27 år och tre dagar. Du har lite mer bakom dig, men fortfarande hyffsat mkt framför dig. Hehe.. 27 år. Det är helt sjukt när jag tänker på det. Hur ska man få plats med alla minnen när man är dubbelt så gammal? Jag minns ju knappt vad jag gjorde för en vecka sen? Är inte det förbannat onödigt att leva, och sedan glömma bort dagarna?

Karakal


Okej. Nu blir jag nästan förbannad på mig själv. När jag skulle ta tag i sovandet så gick jag in på en sida för att få lite afrikaminnen att somna till. Så fick jag läsa om en viss Karakal.

VAD ÄR DET MED MIG OCH FASCINATIONEN AV KATTDJUR?


Asså. Den här Karakalen missade jag ju såklart i Kenya. Jag kunde ju fått sett den. Men. Nä. Det var väl lika bra. Om jag inte hade fått hört talas om den öht! Men nu fick jag ju det. Å det verkar vara en fantastisk misse. I likhet med vårt lodjur. Ah. Jag vill ha en sån. Eller sju. Fan.

SA JAG...!?

..ATT DET SNÖADE HÄR?

Upptäckte det på väg hem från Snellie. Först vägrade jag att inse fakta. Å trodde att det regnade. Lite annorlunda. Men sen. Nä. Det snöade. Ytterst lite. Men ändå. Fan.

Skulle inte jag sova?

Så där ja

Tandborstad och färdig för kvällen. Hade en trevlig men trött kväll hos Snellie. Som vanligt. Mat, vin och tv-spel. Å jag var rätt dålig, på tv-spelet alltså. Som vanligt, också. Hur som helst. Det A å jag brukar komma överens om, gäller även här. Det viktigaste är att man har roligt. Å det är sant. För det har jag.

Har börjat med mitt intagande av piller [Selexid] nu. Läste just "bruksanvisningen". Det roligaste brukar vara att läsa biverkningarna. Vilket i de flesta fall kan bli värre än själva sjukdomen. Ansiktssvulnad är det hemskaste som kan hända. Tydligen. Va fan. Det kan jag väl leva med. Den andra medicinen har jag inte ens vågat inspektera. För den ska jag börja med.. efter mens. Tydligen. Å det ska jag ju ha när som helst. Kanske kan det ha ett samband med att mina kollegor har kallat mig för stingslig de senaste dagarna. Vad vet jag?

Sms:at med den äldsta av mina småsyrror i dag. Jag saknar henne. Trots att vi haft ett par dispyter på senare tid. Eller ah. För en tid sen. Och det blev väl rätt infekterat, så vi behövde lite tid ifrån varandra. Men nu.. prick nu. Så saknar jag henne. M E N hon har den.. dåliga smaken att bosätta sig.. i hålan. Långshyttan. Shit pommes. Alltså. Jag skulle hellre avlida än att sätta mig där vid 20 års ålder. Jag måste banka lite vett i henne. Så småningom. Hon måste först förstå sitt eget bästa.

Eftersom jag hoppar vilt mellan ämnena så kan jag säga att det är skuuuuuuukt najs med rena lakan. De luktar så gott! Ett plus i kanten är att de är manglade. Även om de blev mer skrynkliga efter manlingen än innan. Jag skyller allt på tillfällig svacka pga mina infektioner. Trots att jag knappt känner av dem. Eller så gör jag allt för att förneka att jag har dem. Hur som helst är allt deras fel. Livet känns bättre när jag har nåt/nån att skylla på. På jobbet rådfrågar jag "Huston, I have a problem", dvs M, när jag inte vet hur jag ska göra. Så säger han nåt. Så gör jag så. Så skyller jag allt på han sen. Skitbra. ;)

Jaja.. Jag ska sluta tjata om de mest osmarta sakerna just nu. Å andra sidan. Har ni ju valet. Att sluta läsa. Prick när ni vill. Tsss..

Kramp

Dags å duna.

fredag, november 02, 2007

Dagen

Mitt mål var att komma ifrån jobbet innan 17.00. Jag misslyckades. Eftersom jag sa 'innan'. Klockan 17:00 stod jag i hissen. Jag är fullkomligt värdelös ibland.

Här kommer en liten anekdot från dagen:

Jag: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
M garvandes: Du är den enda jag känner som kan göra illa sig på en apelsin, som är det rundaste som finns. (vad fan nu det hade med saken att göra?)
Jag: Men den hoppade ju in under min nagel!!!

För övrigt så var P helt övertygad om att jag skulle på dejt idag och trodde inte alls på att jag skulle till apoteket efter jobbet och sedan hem och avlida. För jag såg så fräsch och piffig ut. Eeeehrm. Just det. Tänk vad man kan luras.

Jag tycker P ska få avsluta arbetsveckan med sms:et som kom nyss. Som lyder: Stort tack för en grymt bra vecka från dig, du är helt sanslöst duktig! Krya på dig! :)

Japp. Om jag blir odräglig så är det P's fel. Så det så.

Långhelg

Säger dem att det är. På kontoret, överlag, känns det definitivt som helg idag. De flesta är puts veck. Lugnt och skönt. Förutom i vårt lilla hörn, även kallat dårhuset i folkmun. Här är alla på plats och det är som vanligt. Yeah!

P berättade bland annat om hur det gick till när han skulle skaffa barn. I detalj. Att de försökte pricka dagar. Och när det väl var rätt dag så var han vansinnigt osugen, så han stod och runkade i duschen och sprang sedan ut som en blöt hund och skulle sätta på sin kära sambo. Det var tydligen nöd och näppe att han skulle träffa hålet. Men det gjorde han. Sedan hade hon legat med benen i vädret (antagligen för att de små satansynglerna skulle få lite hjälp på traven) i ett par timmar, tills hon skickade P ett sms och frågade om hon kunde ta ner benen. Jag tackar för det. Det förgyllde verkligen min dag.

Ska snart gå och hämta ut mina piller så jag förhoppningsvis blir frisk någon gång. Det ska bli glatt. Sedan är pengarna slut för denna månad. Denna helg blir. Toklugn. Jag måste komma ikapp. Mentalt. Och ekonomiskt. Utsvävningarna och äventyren är slut för denna månad. Känns kul att meddela det när det är den 2:a november. Bara 23 dagar kvar till lön. Bara.

torsdag, november 01, 2007

Wheii..

..idag går det undan. Jag behöver inte träna har jag kommit på. Jag springer mellan skrivaren och skrivbordet. Jag springer mellan toaletten och skrivbordet. Vilket det har jag gjort ett ANTAL gånger i dag. Va fan.

Å i dag. Ska jag tvätta. Så grymt kul, så jag garvar bara jag tänker på det. Missar därmed bakad potatis och Lilly. Va fan.

Förresten, är det någon mer än jag som lyssnar på RIX på morgonen? Och lyssnar på deras "trafikoväder"? För det låter faktiskt som om de säger så. Blir lika uppstressad varje gång. Sjukt irriterande.

För övrigt, så har de nya anlänt. De sitter mest tysta, än så länge. Antagligen tycker de att vi är fullkomligt rubbade. (Jag kan ju bara tänka tillbaka på när jag själv började, vilket inte var allt för länge sedan.) - Men vänta ett halvår säger jag bara. Då är ni lika störda som resten!

Borstbindare, och inget annat.

Heter det ju. Och inte borstspinnare. Jah. Tyckte väl att fjärilar inte skulle ha nåt med detta talesätt att göra. Men det var ju ganska roligt ändå. Kanske myntar ett nytt uttryck i och med denna felskrivning. Hehe. Alltid lär man sig ngt nytt.

Tack Lisa.

Nu ska jag fortsätta att svära (inte supa) som en borstbindare. Och inget annat. :)