onsdag, oktober 31, 2007

Om någon undrar..

..varför jag svär som en borstspinnare på jobbet. Så är det för att jag är tjej och anställd på en lägre nivå.

Sedan undrar jag om borstpinnare svär mer än något annat?

Banan

P medan han skalar en banan: Michaela, har du någonsin funderat på att använda en banan till något annat? Än att äta den alltså..?
Jag suckar och säger: Om du var tjej, vilken ände skulle du vilja ha i dig..?
P tittar på bananens båda ändar: Tjaaa.. Hmm.. Aaaah..
Jag: Just det..

Det man inte vet..

..mår man inte dåligt av. Och jisses. Det stämmer ju.

Var hos doktorn, för inget mindre än en rutinkontroll. Visst, jag har inte mått helt okej. Men jag har inte känt mig i närheten av döende. Och nu. När jag fick min dom. Eller mina DOMAR. Så känner jag mig som en påse skridskor. Ehm.. Vad har jag lärt mig av detta? Att ABSOLUT INTE kolla upp varför mitt hjärta gör ont. Då kommer jag ju dö på riktigt.

Hur som helst. Jag ska bita ihop. Det har jag ju lyckats med rätt bra hittills. Så va fan. Bit ihop och kom igen.

tisdag, oktober 30, 2007

Lön för mödan

Jag: P, ska inte de nya få en blomma eller nåt när de börjar på torsdag, precis som jag fick när jag började? Eller nä, just ja, jag fick ju ingen blomma..
-Tystnad-
P tillslut: Du får ju lön..

Humor. Vi har i alla fall kommit överens om att den nya (stackarn) som kommer först till kontoret på torsdag får den nya mobiltelefonen. Och den som kommer på andra plats får en begagnad. Jag hade dock en bättre idé. Att jag tar den nya. Så får båda en begagnad. Det blir ju faktiskt mer rättvist. Tycker jag.

Matad och rapad

Är jag nu. Tillslut. Och med det kom tröttheten som ett brev på posten. Fy F A N vad trött jag blev. Skulle kunna lägga mig i fosterställning under skrivbordet och böla. Lite så känns det. Jag skulle dock kunna nöja mig med att blunda en stund, för det känns som om jag har ett halvt grustag i ögonen. Å det sviiider.

Nä. Nu får det vara slutgnällt för idag. Jag får vara glad för att jag snart får gå till banken och ta ett bolån. Rättare sagt nästa torsdag. Så jag får tak över huvudet även nästa år. Tjoho. Och nästa fredag ska jag få tjuvkika på min lägenhet. Hoppas det inte blir ångest, för att jag får se den i ett oklart skick. Är lite nervös. Faktiskt.

Läget på dårhuset. Är som vanligt. Galet mkt. Plus att jag får mail från C där han säger att han är sugen på mig och vill att vi ska ses på toaletten. Tillbaka får han post-it-lappar från mig där det står att jag älskar honom. Det mest facinerande är att vi inte behöver sköta den konversationen själva utan det gör våran kära chef (f'låt, kollega!) P åt oss. Helt på egen hand. Dessutom utan våran välsignelse. Tur att han har några som jobbar åt honom, eftersom han är upptaget med annat.

Surfittan

Har fattat pennan. Eller jag menar tangentbordet.

Anledning: Nada sömn. Nada mat.

Självplågeri x 1408

Just det. Filmen jag och Marra såg idag. 1408.

Jag undrar i mitt skräckslagna sinne. VARFÖR gör jag så här mot mig själv? Ser skräckfilmer när jag får panik redan under reklamen som visas INNAN filmen. Redan då undrar jag när filmen är slut. Hur jag ska överleva de kommande 90 minuterna. Om jag ska få en hjärtinfarkt just då, eller som sviter av filmen en vecka senare. Eller om min kropp ska fastna i krampen, jag har under dessa plågsamma snigelminuter, för resten av mitt liv. Ghaaa..

Jaja. Jag ligger i min säng, och kan konstatera följande. Jag överlevde. Jag fick ingen hjärtinfarkt. Jag krampar inte. Längre. Däremot så hoppas jag att mina drömmar är goda mot mig i natt.

Filmen var, förutom att jag höll på att gnaga av mitt ben av skräck, egentligen inte den läskigaste jag sett. Men just när jag såg den, kändes det bara som Michaela-plågeri på högsta nivå. Skräckfilmer har ju en viss tendens till att bli.. blasé efter ett stund. När jag sett vålnaderna för sjuttonde gången så blir jag inte speciellt överraskad när de kommer en artonde gång. Osv. Så var det även den här filmen. Såklart. Men ändå. Jag har ett svagt hjärta. Eller ah. Ett hjärta som har ont i alla fall. Och jag borde kanske vara mer rädd om det. Än att riskera mitt liv för 90 minuter i en biosalong.

söndag, oktober 28, 2007

Jorå..

..såattde.

Då var snart helgen slut.

M ringde igår. Och var mer störd än någonsin. Som ville att jag skulle komma på hans födelsedag. Då han bjudit alla som han tycker om. Och mig tycker han om mest av alla. Jag orkar inte ens kommentera. Jag vill inte ens se människan igen. Ever. Vad är det som är så förbannat svårt att förstå? LÅT MIG BARA VARA.

Annars så var en annan M och jag på Cliffan igår. Det var glatt. Glatt var också att BP vann över DIF. Synd bara att Skötet inte kunde varit lika dåliga. Då hade min önskan slagit in. Men det blev väl halvbra ändå.

Och söndagen har varit en timme längre i dag. Den där timmen, hur kan den göra så stor skillnad?

För det mesta har dagen i dag gått ut på att inte fundera. För jag orkar faktiskt inte. Vill ju bara ha lugn och ro. Så det så.

Menlöst inlägg.

lördag, oktober 27, 2007

Man orkar ju inte..

Det finns verkligen en sida, med saker som man inte orkar med. Skönt. Hade jag varit smartare så hade det varit jag som kommit på den sidan.

För det finns ju en hel del saker.. som jag inte orkar med.

Finns det någon

Som kan påminna mig om varför jag skriver i den här jävla bloggen?

Eller bara gissa på ett av följande alternativ?
  1. För att jag vill slippa prata med mina vänner, och de i stället kan läsa i min blogg vad som händer och inte händer i mitt liv.
  2. För att jag egentligen inte har nåt liv och hittar bara på allt jag skriver här.
  3. För att blotta mitt liv, och vara så enfaldig att jag tror att någon bryr sig om vad som står?

Hemma från Snellie

Jah. Alla tror att jag kommer skriv ett fylleinlägg, och just precis. Det är exakt vad jag kommer att göra. Och ni förstår inte vilken precision det

För det första det här med att stava. Ni får ha överseende med det.

M E N. Jag vill bara förtydliga att oavsett hur mkt jag än gnäller så har jag världens bästa chef, eller f'låt P, kollega. Världens bästa vän. Snellie. Jag skulle kunna göra allt för dig. O mer därtill. Dessutom har jag världens bästa vänner. Det har jag faktiskt. Förutom Snellie. Förutom mina fantastiska papiljottbrudar, så har jag A.

A är det bästa jag vet. Eller ah. Sjukt bra i alla fall. Fast han vet det inte själv. Nu pratar jag om.. En massa saker jag inte berättat. Men skit i det. Det kommer en vacker dag.

Peace.

fredag, oktober 26, 2007

Migränattack med tillbehör

Så kom den där härliga attacken som jag tack och lov varit utan i så många år nu. Det började med lite huvudvärk. Och som jag lärt mig sedan tidigare så är det lika bra att ta en värktablett genast. För 9 gånger av 10 så blir det inte bättre, oavsett hur mkt vatten man försöker trycka i sig. Tabletten hjälpte föga och huvudvärken eskalerade. Varpå jag tar en till tablett och inser lite smått vad detta kommer leda till. Jag blir inte alltför överraskad när inte heller den tabletten hjälper. Illamåendet kommer, samt det där.. märkliga som händer i synfältet. Det kändes som om min polotröja ströp mig. Som grädden på mosen blev jag mitt i allt.. skitnödig!

Väl på toaletten kommer de där stora frågorna. Ska jag bajsa först och kräkas sen? Efter noggrannt övervägande beslutar jag mig för att göra precis tvärtom. Känns bättre så. Jah, ni kan ju säkert själva lista ut min tankegång där. Men ångrar mig. Jag försöker helt sonika att låta bli att kräkas öht, vill ju inte gå miste om min sista värktablett.

Pröva att bajsa med migrän! Det går liksom inte att "trycka på". Eller det går ju. Men den där åh-nej-nu-känns-det-som-om-min-skalle-kommer-sprängas-känslan blir ju inte direkt mildare. Så där satt jag och var bajsnödig, med tårar i ögonen för jag trodde min skalle klyvas alt. att mina ögon skulle trilla ur sina hålor, och höll tillbaka en kräkattack. Tillslut, fick jag mitt ärende gjort. Och kände mig rätt nöjd. Bara två av tre kroppsliga besvär kvar. Väl tillbaka till mitt skrivbord var det bara att löpa till toaletten igen. (En annan toalett såklart). För att kräkas. Yeah. Strax innan 22, satte P mig i en taxi hem. Då var alla krafter slut. Tackar honom innerligt för att han övertalade mig att inte ta tåget hem. För jag hann knappt innanför dörren hemma förrän det var dags att be till porslinsguden igen. Tog ytterligare en tablett och kröp sedan upp i sängen, där jag delade natten med datorn eftersom jag inte orkade lyfta ner den.

Sjukt otrevlig kväll.

Det sjukaste är kanske är jag blev förbannad på mig själv för jag varit så klantig och fått ont i huvudet. För att jag inte kunde göra klart det jag skulle på jobbet. För att jag var vek och var tvungen att åka hem. Vill ju inte vara sämre än någon annan.. av stålmännen.

torsdag, oktober 25, 2007

Tack, men nej tack!

Nu kom P tillbaka från sitt kundbesök, fnissandes, med sitt stora flin i ansiktet.

P: "M vill äta lunch med dig.."
Jag: "Jaha.."
P: "Får han göra det?"
Jag: "Sluta driv med mig nu.."
P: "Nej, det är sant! Vill du se sms:et?"
Jag: "Nej."
P: "Du vill inte?"
Jag: "Nej."
C: "Är det inte han med jättestor snabel?"
P och C: Asgarvar.
Jag: Tyst.

Nog nu. Det är inte roligt längre.

En dag på dårhuset

Jaha. Då har man SNART överlevt ytterligare en dag på dårhuset. Men det hänger på håret. I dag ville jag återigen att golvet skulle öppna sig under mina fötter, och jag skulle trilla ner alla fem våningarna. Eller förvandlas till en piprensare eller något annat dumt. Men nej då. Så lätt ska inte fröken Elak komma undan!

P's kompis M ringde idag och sa att han skulle komma förbi med sina ansökningshandlingar. Jag trodde och hoppades i mitt stilla sinne att han skulle lämna dem i repan. Men för att ta det säkra före det osäkra så passade jag på att gå ut en sväng och byta ut min trasiga jacka, till en hel, när jag visste att han var i krokarna. Jojo. Det lyckades ju väldigt fint. Han kom ett par minuter efter att jag var tillbaka på min plats. De ringde från repan och sökte P. (Tackade gud, även om jag inte tror på honom.) P som i sin tur ber dem skicka ner honom till oss!! (Jag tog genast tillbaka mitt tack till guden jag inte tror på.) Jag tog min tillflykt till kopiatorrummet. Då hörde jag att P skrek något över hela lokalen om mig. När jag väl vågade mig fram igen låg alla inom 25 meters radie från oss och kissade på sig av skratt. Nervöst frågade jag M vad han skrek. Vilket jag ångrade strax efteråt, efterklok som jag alltid är. Det var nämligen något i stil med.. "Michaela kommer snart tillbaka, hon ska bara gå och ligga med min kompis!!"

Tack. Tack för det. Tack P för att jag i alla fall slapp träffa honom.

Aj. Mitt hjärta.

Jobba lite till nurå.

onsdag, oktober 24, 2007

Tecken på att man jobbat för länge

Alltså. Nu hände det något förbannat konstigt. Jag sitter lugnt och stilla och jobbar (okej, skriver några rader i bloggen) medan P letar febrilt efter en mapp på en kund som M har hand om. Den finns inte inscannad någonstans. Den ligger inte i hans sortering där vi väntar in papper. Nähe. Så han ringer M som har full koll. Som vanligt. "Den ligger i skåpet där alla klara mappar på företaget ligger." Där låg den - inte. P blir lite smått frustrerad. Och jag vänder mig om och påpekar att "här har M en massa mappar, jag har ingen aning om vad det är för något, men jag kan kolla.." Jag tar fram en mapp av alla 467 stycken för att ta ett stickprov, för att det ska säga mig nåt om vad som gömmer sig i pappershavet. Och jag får fram HENNES mapp. Den som P letade efter. Hallå!? Jag höll på att smälla av. Det fanns ju några att välja på. När P garvade läppen av sig konstaterade jag bara.. "Fingertoppskänsla". Eller galenskap. Det sista sa jag inte. Men jag tänkte. Hur som helst, M, 1-0 till mig. Moahahaha..

Nu ska jag gå hem till Snellie och få en fantastiskt fin middag, i vanlig ordning.

Lennart/Lisbeth/Lasse Johansson

Härligt när en Lasse mailar oss för att fråga vart den utlovade kontakten för att boka möte blivit av, och P mailar att "förlåååååt, men vi har nog bokat in Lisbeth på samma företag i stället". Sedan ringer jag upp vederbörande för att boka upp det här mötet, men får inte tag på honom. Då skickar jag ett mail istället och kallar honom för Lennart. Allt av den enkla anledningen att alla börjar på L, arbetar på samma arbetsplats, samt bär samma efternamn. Lasse måste verkligen känna sig trygg att vara kunder hos oss, virrpannor.

Med det här vill jag bara säga. Förlåt Lennart, det ska aldrig mer upprepas. Eller jag menar Lasse.. Fan.

tisdag, oktober 23, 2007

Lycka

I dag när hade jag pratat i telefon så säger CF "Du ser lurig ut!". Jag bara skrattar till svar, och då påpekar han att jag verkar lycklig. "Är du det?" Frågar han sedan. "Jag är alltid lycklig, förutom när jag är arg." Det tyckte mina kollegor var roligt. Hrm. Va fan. Det är ju sant. "Och så är du inte lycklig när du är hungrig." poängterades det också. Det är också sant. De börjar lära sig. Så för alla i min närhets bästa så ska jag äta ordentligt. I will.

Men av någon anledning så försöker folk ( i detta fall M) få med mig till Kalori för att äta. Det är nyttigt. Och när jag säger att jag inte kan träna för jag glömt handduk, så blir jag genast erbjuden att låna en. "Men jag har glömt min deo också.." Såklart finns det någon annan som har en sådan till utlåning också. Tycker de att jag är tjock, eller vill de bara vara snälla? Det är dagens fråga.

måndag, oktober 22, 2007

Fotbollsdilemma

Jaha. Så förlorade AIK. Och vilket jävla (o)mål dessutom!! Till DIF´s nackdel. Inget ont som inte har ngt gott med sig. Eller hur det nu var. Nu önskar jag mig dock att under ska ske så att Kalmar får ta hem segern. Det är det faktiskt värda. Men som sagt. Så länge det går åt skogen för aporna så är jag nöjd. Jag ska be väldigt snällt till fotbollsänglarna. Om Kalmar vinner så lovar att jag köper säsongskort nästa år. I för sig för att se AIK's matcher. Men ändå..

Har hittat en sjukt rolig blogg. Som jag nästan måste länka till en vacker dag. Fotbollsfruns blogg. En kalmarfotbollsfru dessutom. Men lika låg humor som en annan. Roade mig med att läsa den till 02 i natt. Sova är överskattat.

Kollar på Boston Tea Party. Om hur man ska gå för att bli så lite blöt som möjligt när man går i regnet. Otroligt roligt. Tror jag ska börja med den stilen. Framåtlutad. Vid närmare eftertanke kom jag på att det är ju så man går när det regnar. Helst skulle jag se att det aldrig regnade. Men som vanligt så har jag ju så realistiska önskningar.

Jag tror jag ska försöka mig på det där. Konststycket. Att sova. Men först ska jag bara läsa lite.

söndag, oktober 21, 2007

Till stora delar helt värdelös..

Hahahah.. Jag dör. Det var Henrik Rydströms kommentar om domaren i senaste matchen. Fy fan vad roligt. Varför inte bara säga "Han är helt jävla värdelös!", vilket han säkerligen menar? Saknar matcherna i Kalmar, där man garvade gott åt Rydströms utbrott.

Nu hoppas jag på att DIF och IFK Skötet förlorar sina matcher.. och att Kalmar tar hem guldet. Om det så ska innebära att de får spöa skiter ur AIK. Be my guest. Bara inte aporna vinner. Gha..

Helgen har varit bra. Middag hos H i fredags. Sedan en tripp till Uppsala där det målades om med L och L, i Ls nya hus. Massa vin till det och jag har ont i magen, för jag skrattade så mkt. Pizza på golvet med sällskap av O och J. Vilket urartade till mat och godiskrig. Vid midnatt gick vi skrattande och sjungandes till Flustret. Det var finfint, förutom att jag fick ett praktäckel efter mig. Att låtsas som om jag var lesbisk, L's distraherande dans, och närvaron av en annan kille, hjälpte föga. Haha.. Det var bara att hålla sig undan så gott det gick.

I dag har det varit sängläge för att samla kraft till tvättandet som jag håller på med, prick nu. Så sjuuuukt tråkigt. Funderar även på om jag ska ta tag i disken. Laga lite mat, då pengarna för denna månad är totalslut. Måste bli matlåda resten av veckan.

Är jag konstig om jag säger att jag ser fram emot jobbet i morgon?

fredag, oktober 19, 2007

Nattknackningar på fönstret

I natt vaknade jag klockan ett av att det var ngn jävel som stod och ryckte i ytterdörren. Antagligen var det för att de bytt kod till porten. Jojo. Detta är annonserat sedan länge. Jag har skrivit upp koden, ngnstans. Där jag inte hittar den. Men å andra sidan har jag en nyckel som jag kan använda. Det fattade tydligen inte vederbörande. Eller så bodde fanskapet inte här. Men RING då den du ska till. Eftersom jag bor en halv trappa upp så var det bara en tidsfråga innan han skulle knacka på mitt fönster med en pinne. Vilket han såklart gjorde. Jag VÄGRADE att kliva upp. Jävla idiot. Förstöra min nattsömn. Ska skriva en arg lapp tror jag.

Ang. mitt andra andra mail som jag skrev igår, till samma bolag som jag tidigare klagat på, så har jag inte fått svar. Om man klagar två gånger på två veckor, är man en surfitta då? Mwahahah..

Dagen har varit. Sjuk. Som vanligt. Det går nästan inte att förklara. Ibland gråter jag av ilska. Ibland gråter jag av glädje. Ibland gråter jag av trötthelt. Ibland gråter jag av all dårskap som finns inom företaget. Oftast gråter jag av skratt. Många gånger skrattar jag av fler anledningar, än jag gråter. Det är galet. Det är underbart. Det är vansinnigt.

Så. Till H för ja.. jag vet inte vad han kokat ihop.

Peace.

onsdag, oktober 17, 2007

Satan är tillbaka

Som han kallar sig själv. Min chef.

Det märks. En massa bollar i luften samtidigt. Jag känner sig som en tankejonglör. Där jag kastas från det ena ärendet till det andra, tillbaka till det första och sedan till det sjunde. För att beta av dem där emellan någonstans på vägen. Tempot höjs igen från 11o till 210. Underbart.

Skönt också att bli lite mobbad igen. P's vän har börjat maila mig. Det tyckte han var roligt. Framför allt eftersom inte vännen berättat det själv, utan fick fråga mig för att ta reda på hur det var. Hrm. Så det har jag ju fått höra hela dagen. Att kompisen dessutom är gift och har två barn, verkar ju bara göra det roligare. Heh.

Det där med Grey's.. verkar jag ju få lägga ner. Nu har jag missat fler program än vad jag sett denna säsong. Illa. Sjukt illa. Går det att ladda ner dem, kanske?

Skönt att få känna att man lever igen.

Jag är så trött jag knappt vet vad jag heter.

Peace.

tisdag, oktober 16, 2007

Biobiljetter

Så då fick jag ett tack från bolaget som jag sett till att sätta två surfittor i knipa på. Två biobiljetter. Tackar! Det måste ju betyda att min insatts att berätta vad jag tycker inte var helt käpprätt åt skogen? "Tack för att du hjälper oss att bli bättre.." fick jag från våran kontaktperson. Det var så lite så.. Önskar att fler ställen kunde uppskatta ens synpunkter. Då skulle jag kunna gå obegränsat på bio!! Mohahahaa..

Annars. Så blir jag sjukt deprimerad av att se löven falla från träden. Det är orättvist att det ska bli höst nu. När det inte har varit någon sommar! Vart läggar man sitt veto mot sånt?

Läste i dag på vägen hem från Snellie, där det avnjöts en god middag, i vanlig ordning, med trevligt sällskap till "Desperata hemmafruar" att den nya arenan i Solna ska döpas efter.. Swedbank. Jag tycker det suger. Sjukt ocharmigt. Så det så. Jag blev till och med så upprörd att jag missade min hållplats och fick en 100 meter längre väg hem.

Sedan var det ngt mer som skulle förtäljas. Men som jag glömt bort på vägen..

G'natt.

måndag, oktober 15, 2007

Hårtvättsförvirring

Så har jag badat. Tvättade håret. Skönt. Så långt gick allt bra. Sköljde ur schampot. Trodde jag. Men när jag skulle balsamera (?) håret så tyckte jag att det löddrade lite väl mkt. Hade jag inte sköljt ur håret? Hmm.. Märkligt. Så jag sköljer ur håret igen, och gör ett nytt försök. Men va fan!? Det löddrar ju hur mkt som helst. Igen. Då inser jag att jag tagit schampo. Tre gånger. Tredje gången gillt så tog jag rätt flaska.

Håret blev rent i alla fall.

Natti.

Måndagen avklarad

Har just skrämt slag på katterna med min dammsugning. Inte mer än rätt efter att de jävlades med mig halva morgonen. De satte sig i badkaret och såg panikslagna ut när jag närmade mig. Tillslut tog de mod till sig och sprang förbi mig med dammsugaren i dörröppningen, och försvann ut i tomma intet. Så kan det gå.

Dagen på jobbet har varit.. märklig. Fick ett samtal från en VD som fått ett mail vidarebefodrat till sig, som jag skrev till våran kontaktperson på samma företag. Där jag berättade hur jag blivit bemött av ett par av deras anställda. Det blev hus i helvete. Efter det fick jag ett par samtal från chefen för adminstrationen och kundservicen. Uppenbarligen tog de mitt klagomål på allvar och ska nu upprätta nya rutiner för de anställda som de frågade mig vad jag tyckte om. Heh. Och surfittorna kommer få ett samtal, från chefen. Så kan det gå.

Annars, så har jag varit trött.

Tänkte doppa mig i badkaret en stund. Känner mig äcklig idag. Äckeldag.

söndag, oktober 14, 2007

Hemåt

Då ska man snart sätta sig på det där tåget igen. Hemåt denna gång. Det ska bli skönt. Att komma hem. Att sova i sin egna säng.

Denna helg har varit lugn. För lugn. Eller ah. Jag vet inte. Rätt menlös. Men mysigt att gosa med hundarna.

lördag, oktober 13, 2007

Känsla

Skrivet på tåget upp till Långshyttan igår.

Hur kul är det att åka tåg? Jag vet inte. Oftast tycker jag att det är rätt skönt. Jag får tid till eftertanke. Mardrömmen är jobbiga ungar som springer och skriker i gångarna. Försökte boka in mig i den tysta vagnen. Men den var fullsatt. Fallet med ungarna slapp jag i dag. Däremot är det fullknökat med folk. Det rör mig inte i ryggen. Så länge som jag har en platsbiljett, och får sitta.

Hur som helst. Det var inte det jag tänkte på. Utan annat. Eftertanke som sagt. Så till saken. Eller tanken.

När jag ser eller upplever vissa saker, som jag associerar med något som hänt i mitt förflutna så får jag en känsla. Minnen dyker upp. Ibland bra minnen. Ibland dåliga. Egentligen är det inte tinget i sig som är det mäktiga. Utan känslan. Den känslan är oftast så sjukt stark så jag får svindel. Jag är tillbaka där. Hela min kropp och mitt sinne befinner sig Där igen. Det kan vara en låt jag hör som jag lyssnade på i en viss period i mitt liv. Det kan vara en dialekt jag hör. Det kan vara ord som sägs. Det kan vara en doft jag känner. Då får jag tillbaka känslan, som jag kände precis då, prick då, när jag upplevde den. Förr. I ett annat ögonblick.

Jag kände en doft av en parfym i dag som bärs av en människa som betyder mkt för mig. På ett ögonblick så fanns han där, mer närvarande än vad han någonsin skulle förstå att han kunde vara. Det kändes, mest bra. Sitter nu här på tåget och hör dialekter, och prat som för mig tillbaka till ett annat liv. Som jag levde för ett år sedan. Den känslan är inte alls lika behaglig. Jag får ångest av att tänka på det livet.

Tittade just på bilderna från Kenya. Jag minns tillbaka och mår bra. Försöker få tillbaka Den Känslan. Vilken sjukt underbar upplevelse. Som jag fortfarande inte berättat så mkt om. Jag behöver nog fortfarande smälta hela den grejen. Bilder borde ju betyda mkt. Men av någon anledning så är de andra sinnena mer minnesframkallande. En doft. Ett ljud. En känsla. Hur stor tror ni sannolikheten är att jag får tillbaka Afrika Känslan, här hemma? En bild. Jag ser det jag såg då. Minnena kommer tillbaka. Men inte Känslan. Inte alls på samma sätt.

Sen undrar jag. För jag får de här tillbakablickarna oftare och oftare. Bara i dag har jag upplevt starka Känslor. Från förr. Två gånger. Förr kom de mer sällan. Är det så att jag har ett visst antal av känslor jag kan ha? Och med tiden så upplever jag fler känslor, och fyller upp det där begränsade känsloförrådet. Som jag sedan förknippar ihop med andra, tidigare upplevda känslor. När jag väl har fyllt upp förrådet till den gränsen jag knappt kan stänga dörren. Blir det som en skiva då? Samma känslor som jag upprepar gång på gång? Eller finns det ett outgrundligt antal känslor? Jag tror på det senaste, vid närmare eftertanke. Att det inte kan kännas likadant, prick likadant, fler än en gång. Konstig tanke det där. Att jag trodde att jag bara hade ett begränsat antal känslor. Jag tar tillbaka det.

Pratade med K's namne C idag. Jag tycker mer och mer om honom, som kollega. Absolut inget annat. Första gångerna jag träffade honom tyckte jag att han var en jubelidiot. När jag fick reda på att han skulle sitta intill oss på det nya kontoret höll jag på att få spel. Men han har skärpt sig. Ordentligt.

C berättade i dag om att P hade berättat för honom om förra lördagen när jag låg i sängen på morgonen och sms:ade jobb. Jag avslutade sms-samtalet med P genom att berätta att jag flugit upp ur sängen strax efter 10 och trott att jag försovit mig. P skrattade gott åt det. Sedan frågade jag om jag fick somna om. Han skrattade ännu mer. Det hade C och P pratat om, under helgen som var. Och C tyckte att det var kul och P hade tyckt det var ännu roligare. Hah. Kul att jag kan roa dem. För jag får ganska många skratt av dem. Utan mina kollegor, hade jag nog blivit galen på jobbet. Mitt jobb är, visst, intressant. Eller ah. Allmänbildande, nyttigt och nödvändigt. Men alla gånger är det inte så jävla kul. Det är så mkt som kan gå fel. Och det är mkt som går fel. Det blir lite jobbigt då.

Cred alltså till P. Cred till M. Cred till K. Cred till S. Cred till C, C och CC. Cred till T och G. Cred till våran VD. Han är rolig. Fast han vet inte om det.

Svammel, på hög nivå. Eller låg. Hah. Hur som helst. Resultatet av eftertanke på tåget upp till Långshyttan.

Over and. Out.

/Miccan McMoerse, vi hörs. (appropå eftertanke)

fredag, oktober 12, 2007

Dalarna o matbrist

Så åker jag snart norrut. Det kommer bli så roligt. Fick tips om aktiviteter. Tälja Dalahästar. Peppra vasaloppsspåret. Kolla på speedway. Ja. Det var ju verkligen något för mig.

I dag har jag varit en surfitta. I alla fall runt lunch. Hade bestämt med en kollega att vi skulle äta lunch. Å så kom han inte i från. Jag var så hungrig och less redan då så jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken. För en inställd lunch!! Hallå!! Tänkte gå ut och köpa upp nåt till kontoret. Tittade ut, såg skitvädret och ångrade mig. Så jag jobbade som en gnu, sjukt sur, otrevlig och grinig. Så var klockan 13:30 och ovannämnda kollega kommer till min plats och har ett ärende. Jag vände mig om och frågade i alldeles för spydig ton.. "Ville du nåt?" Det kom med automatik. Det var inte meningen. Alls. Fick sjukt dåligt samvete när samma kollega säger "Det var inget.." och går. Oj. Hoppsan. Hur som helst så blev jag uttvingad för att äta. Jag är tydligen ingen trevlig person att ha att göra med utan mat.

torsdag, oktober 11, 2007

Invigning

Så var den avklarad. Tack och lov. Det var över förväntan. Vilket kanske inte var så svårt att räkna ut eftersom jag inte hade några förväntningar över huvud taget. Snarare tvärtom.

Föreläsningar på eftermiddagen på Rigoletto av blandad kvalité. Våran gamla statsminister, analytiker, vd, ordförande, meterolog, försäkringsbolag osv. Sedan bar det av till kontoret för att mingla runt på våningarna och äta. Där var det smakprovning av gräshoppor och maskar. Det var gott. Så gott så jag fick med mig några förpackningar hem för att bjuda tjejerna på som snacks! Tv-spels tävling för att vinna en flaska skumpa. Jag låg i alla fall på 10:e plats. En stund. Dj Siepen på takterassen (har han inte tröttnat på oss än?). Överförfriskade kunder. Sprang in i en person från gymnasietiden som numera arbetar på försäkringsbolag. Som jag kände igen. Ah. Knappt. Jag låtsades som jag hade full koll. HAH. Vidare till Cafét där jag snurrade runt en stund, utan att använda en enda av mina drinkbiljetter. De gav jag bort till några glada stackare som inte hade en enda. Hem.

I dag är jag trött. Men jag är glad. För det kunde ha varit bra mkt värre.

tisdag, oktober 09, 2007

Jobb, jobb, jobb..

Det känns som om det aldrig tar slut. Det här hysteriska. Att aldrig komma ifatt. Tärande, är vad det är. Oftast. Men ibland får jag kickar, när det flyter på. När allt går som det ska. Även om det är för mkt. De stunder när jag känner att det finns inget som jag inte klarar av. Då jobbar jag som en gnu. Springer mellan skrivaren och skrivbordet. Kastar i mig lunchen. Skämtar med kollegor och kunder. Och jag gör det med ett äkta leende på läpparna. Jag känner mig galet effektiv och nyttig.

Sedan finns det dagar när det är lika mkt. När inget flyter på. Och det känns som om inte ett skit blir gjort. När kunder, och försäkringsbolagen är omöjliga. Då vill jag bara gräva ner mig. Säga upp mig. För det känns som om jag är helt jävla värdelös.

Både måndagen och tisdagen har varit jävliga dagar. Jag behöver en bra dag. Och det är nu. Högarna växer på skrivbordet, vilket betyder minskad kontroll. Minskad kontroll ger mig panik. På riktigt.

I morgon är det invigning med alldeles för många kunder från 13:30 till.. jag vet inte när. Dessutom måste skrivborden vara kliniskt rena från precis -allt- klockan 12 i morgon. Efter det får vi inte ens befinna oss på kontoret! Hallå! Hur ska jag då komma ifatt?

Skulle behöva tre extra dagar innan helg. Minst. Jag skulle göra mkt för just det. Trodde aldrig att jag skulle önska det. Men det gör jag nuförtiden. Märklig känsla.

söndag, oktober 07, 2007

Läget

Är avslaget. Resultatet av en alldeles för onykter helg.

I fredags var det vin med tjejligan. Sedan Lasses ferre. Vidare ut till Ohlssons video.

Alex och Micke kom igår. Sjukt kul. Vin hemma med Snellie och grabbarna, sedan ut på Annakhan. Najs ställe. Drack basilikadrink, färnet och mojito. Härlig blandning. Vidare ut på.. Ehm. SpyBar.

Sedan dess har det varit ryggläge.

Lilly kom förbi en sväng idag. Hon var overkligt liten. Sov gjorde hon. Såg ut som en docka. Med värsta pussmunnen.

Tvättstugan. Fan.

torsdag, oktober 04, 2007

PS


Sa jag att extranycklarna befinner sig på Bali?

Omedveten hämd

Fy fan vad roligt. Trots att jag inget annat önskade än att ex M aldrig mer skulle höra av sig så måste jag ge cred till hans ångestsamtal som kom nyss. Som jag garvade gott åt.

Hans K som blev "lite" småsur över att han kom till mig i natt hade lämnat Hans bil på Hans parkering vid Hans lägenhet med Hans prylar i. Och kastat in nycklarna i brevinkastet. Det var alldeles för snällt tyckte jag. Hade jag varit i hennes kläder hade jag ju velat slå sönder bilen med ett baseballträ och eldat upp prylarna. Men sen kom tvisten. Hemnycklarna ligger i den låsta bilen! Klockrent! Medans M var knäckt över detta, och av någon märklig anledning ringer mig för att få sympati, så lägger jag bara av ett asflabb. "Smart brud! Kom hon på det alldeles själv?" frågade jag. Då kröp det ju fram att hon trodde att han hade hemnycklarna med sig, och visste inte att de låg i bilen. Det var ju lite trist. Tar ju udden av vad jag tyckte var en skitkul hämd.

Men det var lite roligt. Ändå. Inget ont som inte har något gott med sig.

Nu skulle jag vara glad om jag fick vara ifred igen från dessa dårar. För gott.

Bullmage och nattkaos

Håhåjaja. Dagens kost har bestått av några bitar choklad, och två megakanelbullar och kaffe till detta. Så mkt för de goda vanorna.

Den första bullen fick jag av M som hade tagit ett fin initiativ till att bjuda teamet på bullar. Tackar. Jag tog gladeligen en med ursäkten att jag behövde äta nåt tillsammans med min malariatablett, som jag måste äta några dagar till.

När jag kom tillbaka från en kort promenad så ropar en annan M.. "Snäckan, kolla vad jag har köpt!" Kände illamåendet komma krypande igen när jag såg de ÄNNU större bullarna. "De är till dig.." När jag såg lite så där lagom intresserad ut så sa han att de minsann var köpta för min skull. Och då kan man inte tacka nej? Nä. Det kunde jag inte. Så nu sitter jag här med en degmage och känner hur jag fläskar på mig ännu mer efter resan.

Dock känner jag att jag kan hoppa över bullarna på plan 4.

Men jag är glad över att jag har kollegor som är snälla. Kunder som är roliga och tacksamma. Det känns bra nu. Det behövs också. Just i dag.

Med tanke på natten. När mitt kära ex M (många M nu, sorry) ringde vid ettsnåret och sa att jag skulle titta ut. Vilket jag gjorde. Pucko. Där ute står han. Dyngrak. Efter att inte sett, eller hört något livstecken från honom på evigheter. Jag släpper in honom när jag inser att det kanske blir ännu större bekymmer om han står kvar utanför, då jag bor på bottenvåningen. Så han stövlar in. Däckar i min säng efter att ha svamlat om obegripliga saker i tio minuter. Jag tar täcket och lägger mig i soffan. Med en kudde över skallen för att försöka komma undan timmerstockarna han drar. Det går så där. Då börjar hans telefon att ringa tror jag. Men det var alarmet för att batterierna är på väg att dö. Ägaren till denna telefon hör ju såklart inte detta. Upp staplar jag svärandes och försöker stänga av fanskapet. Vilket inte går då den hängt sig. Så jag börjar leta efter en telefonladdaren för att kunna stänga av skiten. Suck! (Att jag kunde dra ut batteriet slog mig inte då!) Väl i soffan igen med kudden över huvudet så har jag vissa insomningssvårigheter pga timmerstockarna. Ligger och funderar på hur jag skulle kunna ta livet av fyllot, utan att hamna i fängelse. Helt plötsligt slutar snarkandet. Jag hör inte ett knyst från jubelidioten i sängen. Jag önskar av hela mitt hjärta att han har dött. Får lite dåligt samvete en väldigt kort sekund, för den drastiska tanken. Lika snabbt försvinner det dåliga samvetet, när jag inser att världen skulle bli en bättre plats utan honom. Somnar tillslut och väcks av att han står brevid mig och sluddrande frågar varför jag ligger i soffan. Ja, det kan man ju undra. Efter många om och men somnar jag om.

Väl på morgonen försöker jag komma i väg till jobbet och få upp M ur sängen, och ut ur min lägenhet. Det går inte alls. Det slutar med att jag får gå till jobbet med M kvar i lägenheten. Med mina nycklar. Kommer försent till jobbet, dels pga av M, och dels pga av bromsfel på tåget. Bra morgon, verkligen. Väl på jobbet så erbjuder sig P att åka hem till mig och lyfta ut plågoanden ur lägenheten, alt. ringa polisen. M hejar på. Han tycker inte att "lyfta ut" räcker utan vill ha mer action. Detta behövdes dock inte. Jag fick ett samtal om att han var ute och skulle komma över med nycklarna. Tack. Tack så jävla mycket.

Djupa andetag koncentrerar jag mig på nu.

onsdag, oktober 03, 2007

Välkommen Lilly

Papiljottbrud jr. Den första. Hah. Hon nedkom idag. På eftermiddagen. Och såg enl. fotot väldigt välskapt ut. Sin far upp i dagen. Det ska bli en sant nöje att lära känna den krabaten.

Lilly är ett brittiskt kvinnonamn som troligtvis från början är ett smeknamn för Elisabet. Eventuellt kan det istället komma från det engelska ordet för lilja. Det har använts i Sverige sedan 1800-talet.
Namnet var ett modenamn i början på 1900-talet, men efter 1930 gick populariteten neråt. 31 december 2005 fanns det totalt 11 079 personer i Sverige med namnet Lilly varav 5 656 med det som tilltalsnamn.
År 2003 fick 138 flickor namnet, varav 27 fick det som tilltalsnamn. Namnsdag:6 september, (sedan 2001, 1986-1992: 18 oktober).

Grattis M & P! Hojta till när besökstiden börjar. Jag kommer vara där då!

Dinosauriegroda

Jag börjar lära mig hur den här veckan funkar. Men det krävs att jag tänker till. Min hjärna vill gärna (haha) tro att det är tisdag idag. Skulle behöva ha en tisdag i dag, så jag hinner med.

Annars. Går jag i väntans tider. Väntar på ett tecken på att två har blivit tre och att allt har gått bra. Vill veta NU. Ja, jag vet att paret säkerligen har hundra andra tankar i huvudet än att uppdatera nyfikna vänner. Men ändå. Kan ju inte låta bli att undra. Hoppas bara allt går bra. Inga nyheter är goda nyheter. Eller hur det var. Om jag hade bitit på naglarna hade jag gjort det. I stället river jag av mig naglarna. Trycker jag i mig choklad. Dricker kaffe. Går mina kollegor på nerverna. Säger konstiga saker. Och sjukt snuskiga.

De där dinosauriegrodorna som hoppar ur munnen borde bara vara helt förbjudet. Jag så nåt så sjukt konstigt i dag till P, så jag ville kräkas efteråt. Såklart berättar han det för alla andra efteråt och jag ville bara att golvet skulle öppna sig och jag skulle falla rätt ner fem våningar och bryta nacken. För jag har redan fått höra det där tre gånger. Och jag antar att det där kommer bli en sån där klassiker, som kommer tas upp. Vid de mest oväntade tillfällen. Jag kommer dö då. Varje gång.

tisdag, oktober 02, 2007

Total förvirring


Det är tisdag idag, onsdag i morgon. Och inget annat. Tack Snellie.

I morse var jag sjukt hungrig efter en utebliven frukost, så jag tänkte gå ner till plan fyra och kolla om det fanns frukt. När jag väl klev ut ur dörren hoppade några ur hissen på min våning, vilket är femman. ”Flyt” tänkte jag och hoppade in i hissen utan att tänka mig för. Så av ren vana så trycker jag ner hissen till entrén. Väl där nere kom jag på vad jag skulle göra och att jag inte alls skulle ta hissen ner, utan jag skulle gå en trappa ner och hämta frukt. Tryckte upp hissen igen till våning fyra. Såklart klev en kollega in på bottenvåningen, och även en annan okänd människa. Då var jag ju tvungen att berätta för kollegan att jag åkt fel, och att jag skulle gått ner till fyran och inte åkt hiss till bottenvåningen. Vilket han skrattade lite roat åt. För att sedan skratta ännu mer när jag var på väg ut på plan två där den okända människan skulle av. Hrmz..

Jag bjuder på den. Jag tycker det är kul att åka hiss. Fick en blomma i dag av en av blomsterkillarna som levererar blommor till plan sex i hissen. Jag tackade vänligt men bestämt nej till den avbrutna murgrönaskvisten.

Trött, stressad, nervös. Jag skyller allt på det idag.

måndag, oktober 01, 2007

Att återvända..

..är inte det lättaste ibland. Då menar jag både mentalt och rent fysiskt.

Har i alla fall kommit tillbaka till Sverigt en dag senare än beräknat, och utan bagage. Det kan jag tacka Londons flygplats, och flygbolagen för. Men men.. Detta kan jag ta mer om sedan.

Tänkte bara meddela folket att jag är hemma igen. Med livet i behåll. Trodde ett tag att jag inte skulle klara mig helskinnad hem. Men det är också en annan historia som jag inte orkar ta idag.

Kan roa er med några av mina egenhändigt tagna bilder så länge. Så kommer det en mer utförlig beskrivning av äventyret. För det var det verkligen.

Bilderna är inte alls i ordning. Än. Men ah.. :)


Sovställe nr. 2. Mitt tält som skymtar..
Sovställe nr 1.
Privatflyget.
Vackra djur..
Satte mig och kissade vid floden. Då dök det upp ett gäng flodhästar från ingenstans. Sedan märkte jag att det hade dykt upp afrikanska pissmyror i mina brallor. Mysigt.
Privat flygplats för våran lilla camp.
Vänthallen vid flygplatsen. :)
På vägen till mitt tält. Som tur var fanns det beväpnade massaier och andra vakter för att hålla oinbjudna djur av div slag på avstånd.
Pumba på besök vid poolen vid sovställe nr 2.
Långbord på savannen. Champanchefrukost mitt ute i ingenstans efter ballongturen.
Ballongfärden.
Gnuer var det inte ont om heller..
Massaierna. Jag fick äran och dansa med en. Som var galen. Heh.
Våran härliga pool på sovställe nr 1.
Våra safaribilar som vi skumpade fram i under många underbara timmar.
En liten by..
Zebror, fanns det gott om.
I skogsdungen bakom elefanterna låååångt bort bodde vi i tälten. :)
Å en liten noshörning. På två ton.
Ett gäng flamingos.
Min chef. :)


Sedan har jag ca 250 bilder till. För att inte tala om det totala antalet kort i gruppen. Det blev några tusen kan jag tippa på.