fredag, augusti 31, 2007

Teflonmöte

Höll just på att kissa på mig av skratt när jag fick ett mail från en kund som hade skickat ett mail med blanketter inför P och hans "teflonkontakt".

Låter som en vansinnigt givande möte de ska ha. Teflonmöte.

Hej då A-kassan!

Nu skiter jag i A-kassan. Har varit medlem sedan jag började arbeta vid 18-års ålder och har aldrig ens varit i närheten av att utnyttja den försäkringen. Det har varit nåt man inte har tänkt på att man betalat.. då räkningarna kom en gång per halvår, och dessutom var avdragsgilla. Men nu. Blir jag irriterad varenda månad när räkningen kommer. Hur som helst så saknade jag den sista räkningen, inte för att jag så gärna ville betala den, utan mest för att jag läste en artikel i tidningen om att många A-kasseräkningar som inte betalades hamnade hos Kronofogden. Vilket är det sista jag behöver nu när jag snart ska teckna ett bolån. Så jag ringde dem och kollade upp vart den hamnat. Hamnade då i en diskussion med tanten där om att även om jag gick ur nu så var jag tvungen att betala förra månadens räkning. På nåt jävla vänster kanske det är rätt. Blev ändå irriterad för det känns ju dumt att betala för en försäkring retroaktivt då jag vet ganska säkert att jag inte har blivit arbetslös under den här månaden!? Det är ju som att betala en livförsäkring från det man föddes till nu. Fast man vet att man inte dött! Ghaa.. Jaja. När tanten sa att.. "så ser avtalet ut, staten vill ha sina pengar.." kunde jag inte låta bli att garva. Jävla staten. Den kommentaren fick mig att verkligen vilja gå ur A-kassan. Så nu har jag betalat räkningen och skickat dem mitt "utträde". Hej då staten! Och med mitt flyt ska ni snart se att jag får sparken. ;)

Igår jobbades det över. Gick sådär. Med sällskap av P, K och C så går det inte undan. För minst en gång i halvtimmen måste det avhandlas sex, skämt och annat trams. Fick i alla fall lite gjort. Skönt. Kul var när K skulle hämta öl, och han böjde sig ner och byxorna sprack. Hela vägen. I baken. Hahahaha..

Fredag i dag. Härligt. Framför allt eftersom jag lovat att jag ska jobba i morgon. Krävde dock sovmorgon och sa att jag kommer inte in förän 13. Förhoppningsvis får man lite gjort hemma tills dess. En promenad skulle sitta fint om vädret och min hälsa tillåter, och kanske ta tag i disken. Samt dammsuga, vilket är välbehövligt eftersom jag envisas med att äta knäckebröd promenerandes runt i lägenheten. Tvätta har jag att se fram emot på söndag. Sedan hoppas jag på bio. Det kommer i så fall bli det roliga för denna helg. Vi får väl se hur det blir med det.

Happy, happy, weekend.

torsdag, augusti 30, 2007

Bäst!

Nu fick jag ett meddelande från våran administrativa enhet i Sundsvall att jag är bäst. Hah. Jag avancerar med stormsteg!

För övrigt springer P omkring i kalsongerna här. Det kallas offentligt ombyte inför träning. Som sagt. Dårhus. Det värsta är att jag vänjer mig vid de märkligaste sakerna som händer här.

Fick mail från H&M häromdagen som undrade om de hade rätt adress hem till mig. Det har ni, svarade jag och i dag fick jag mail om att min bonuscheck som de skickat mig hade kommit tillbaka, men att de skickar ut den igen i september. Häftigt tyckte jag. Trodde inte att ett sånt företag kunde ha så stor koll.

Och angående precis ingenting så är jag så sjukt torr i hyn. Smörjer mig. Skrubbar mig. Men det hjälper föga. Antar att det är det förbannade iskalla vädret utanför fönstret. I går till och med haglade det på mig på vägen hem. Iiiiiik..

Drömde i natt om gigantiska tusenfotingar, knarkare, björnar och att luftkonditioneringen på kontoret fick spel så det blev minusgrader på jobbet.

Lotteri

Det kom upp ett önskemål från P att vi skulle lotta om vilka vi skulle sova med när vi åker iväg på våran tripp. Dock skulle de som åker med sina respektive (2 par) uteslutas ur lotteriet för att det inte skulle bli några svartsjukedraman på plats. Haha.. Kul. Det var ju från början till slut ett skämt.. Men nu har det tjatats om detta i tid och otid.. "Tänk om jag skulle få sova med dig..? Hahaha.." Eller. "Jag ska fiffla med lottningen så att du och jag får sova tillsammans." Osv. TÄNK om mitt företag verkligen -ÄR- så sjukt? Hmm.. Dock tror jag in i det sista att det inte är det, med tanke på alla utom jag och K är gifta eller sambos. :) Men det börjar ändå bli lite obehagligt. *garva lite hysteriskt*

Annars har jag inte så mkt att förtälja. Gårdagen blev lugn, med bad, film och bok. Fan, jag vill bli frisk nu. Helt och hållet, så jag kan träna igen. Jag som tyckte att jag kom igång rätt bra. Och snart är det för kallt och för mörkt för att ge sig ut och springa när man kommer hem. Så då blir det till att krypa in i de svettiga gymlokalerna. Ser inte fram emot det.

onsdag, augusti 29, 2007

Jag är en bra medarbetare

Det känns som om de läste mitt inlägg. För i dag sa K att jag var en mycket bra medarbetare, och P berömde mig för att jobbat på bra i dag. Tack. Tack för det. För jag har verkligen jobbat på idag. Trots att jag inte mått tipptopp. Och trots att det mesta i teknikens väg har gått åt skogen. Man kan bli galen för mindre.

Har läst på lite i dag om resan. Man ska tydligen ha röda kläder om man vill minimera riskerna för att bli uppäten av ett lejon. Masajerna bär röda kläder och lejonen ska vara rädda för dem. Så jag satsar på att klä mig i röda kläder och lämna mina zebrarandiga stövlar hemma. Å jag som trodde att de skulle passa fint på safari. Det hade ju sett snyggt ut om lejonen trott att jag var en zebra förklädd till människa.

Nu blir det ett bad, och sedan blir det film och sängdags.

Sov gott goa vänner!

Tjatmoster och bitterfitta

Nu börjar jag gå folk på nerverna här. P suckar så fort jag påkallar hans uppmärksamhet. Anledningen är att jag tjatar om samma saker mest hela tiden. Jag påminner honom säkert fyra gånger per dag om samma sak. Det är såklart olika saker varje dag. Men ändå. För att inte tala om K's reaktion när jag nämner det magiska ordet.. "köpa i kapp". Det har jag nog tjatat på honom om i tre månader snart. Bara en tidsfråga innan han spyr på mig.

Samma K sa att jag alltid är så jävla bitter. Det kan jag hålla med om till en viss del. Men inte helt och fullt. Så jag ventilerade detta med en gammal vän, då jag tyckte att K inte hade ngn rätt att yttra sig då han inte kännt mig mer än ett halvår, dagtid, på jobb. Min "vän" utbrister då att "men jag har ju kännt dig länge, och du har alltid varit bitter". Ehm. Tack. Är det så att man bara har en begränsad upplaga av glädje och positiva tankar så att jag redan kan ha förbrukat min ranson av det hela? Eller driver de bara med mig? Jag hoppas såklart på det senare alternativen, men det första skrämmer mig en aning. Hjalp me.

Pappershögarna håller by the way på att dränka mig. Så om ni inte hör mer från mig vet ni vart ni ska börja leta.

Jobb = dårhus.

Och min så kallade chef, är den största dåren av alla.

Ovannämnda dåre ringer mig på lunchen:
-Sitter du vid datorn?
-Mmm..
-Kan du gå in på nätet och kolla en sak?
-Visst.
-Skriv in www punkt f som i Fredrik, r och e. Sen ett e till. Och en 6:a..
-Du är dum i huvudet..
-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAAAAAAAAA...
-Kul.

Underbart när arbetsgivaren lurar en att porrsurfa. I för sig under lunchen. Men ändå.

Annars. Så tror jag att min förkylning har nått sin kulmen. Och Jiiihaaa.. vad glad jag skulle bli då! Och vad lindrigt jag i så fall har kommit undan. Måste vara mina Helgon.

Nu ska jag läsa lite om Kenya i alla hundra broschyrer och papper vi fått. Så jag har kontroll. Mindre än en månad kvar nu. Märkligt. Mäktigt.

måndag, augusti 27, 2007

Med tanke på kommunikation

Jag vet.

Jag skriver sjutton meddelanden här i dag. Och varje gång jag ska skriva nåt så glömmer jag bort det jag skulle komma till. Egentligen.

Har nu i alla fall handlat, lagat mat och ätit. Det smakade inget. Som sig bör när man är förkyld. Den smärtsamma insikten fick jag i för sig redan tidigare idag när jag tänkte trösta mig själv med choklad, så det kom ju inte som en överraskning. Det var inte ens halvroligt att äta. Varken mat eller choklad. Det bästa i det värsta är att jag fick ha all osmaklig choklad för mig själv, då ingen vågade röra min förpestade chokladkaka av rädsla för att åka på min förkylning. *garv*

Insåg på vägen till affären att det är slut på att gå dit i shorts, och tofflor. Höll bokstavligen talat på att frysa arslet av mig. Blir det ingen Britt-sommar som plåster på såren för att det inte blev någon sommar? Tydligen inte.

Fick förresten i dag bekräftat att vi ska sova i tält. På savannen. I Kenya. Skönt att somna till ljudet av en knorrande lejons mage. Eller ormarnas väsande. Eller gnuernas parningsläte. -NJÄÄÄÄÄÄÄK! Ah. Ni som sett Den Galopperande Detektiven, vet vilket ljud jag försökte åstadkomma i skrift. :)

Nä. Nu ska jag dricka mjölk, bädda ner min kallsvettiga kropp och läsa. Och förhoppningsvis se fram emot en natt utan mardrömmar.

Min granne

Verkar ha tagit sig samman. Eller var det bara dagen-efter-ångesten som föranledde följande försoningssms?

"Så du ville inte prata med mig igår?? Förlåt Michaela för att jag beter mig som ett psykotiskt fyllesvin mot dig! Jag har aldrig blivit "dumpad" så som jag blev av dig innan sommaren & det var (& är!) svårt för mig att ta att du ej ville träffa mig lika gärna som jag ville träffa dig! (var helt såld på dig!).. en insikt jag ej handskats snyggt med! -Onykterhetskontakar dig! - Som om det skulle hjälpa :)! Ta hand om dig! & återigen förlåt!"

Hmm.. ja, det måste verkligen vara svårt att vara så oemotståndlig att man inte inser när det är dags att lägga ner. Hoppas att han lägger ner nu. På riktigt. Det var nästan obehagligt ett tag. När hans snällare meddelanden varvades med rent av otrevliga sådanna. Men med mitt flyt så ska jag inte hoppas på för mkt. Tur att jag bara ska bo här ett halvår till.

Så, har jag dragit på mig en förkylning, kan jag lugnt konstatera. Hoppas den blir kortvarig så jag inte tappar den lilla kondisen jag lyckats träna upp.

Annars, är det härligt när den ena människan är surare än den andra. Intrigerna duggar tätt på de flesta håll. Skönt i alla fall att jag inte är ensam om att vara irriterad på det mesta. Det verkar vara lätt att trappa upp småsaker till större. Vad det beror på vet jag inte. Hundra underliggande saker som jag inte har en susning om, antar jag. Förstår inte heller när vi slutade prata med varandra. Kommunikationen verkar ske i vredesmod på fyllan, eller i en iskall, talande, tystnad där emellan. Vad hände? Kanske borde jag också bete mig så. Med tanke på allt som pyr i skallen. Men i stället blir jag full och försöker ha så kul jag kan på dyngraukan. Vad som är bäst vet jag inte. Kanske bara är bra att vi får utlopp för känslorna? Kanske.. ska jag bara sluta spekulera i nåt jag inte har en aning om.

Nu ska jag handla lite mat. Som förhoppningsvis ska räcka månaden ut. För dinerosarna börjar sina i takt med att räkningarna, och alla skulder blir betalda.

Peace.

Kräftskiva

Kräftskivan i lördags avklarades med alla de vanliga ingredienserna. Kräftor, och alldeles för många snaps som resultat av alldeles för många snapsvisor. Hah. Fy fan. Ett under att jag stod på benen. Och dessutom hittade hem. Promenerandes. Ändå mådde jag finemang igår. Bättre igår faktiskt, än i dag. Har legat och snörvlat hela natten. Blandat med mardrömmar. Som jag inte minns längre. Kanske är lika bra det.

Hur som helst, så var det rätt kul. Och så. Trots att det tydligen urartat när jag gått. Snart mer regel än undantag. Alltid är det nåt.

Dessutom måste jag köpa en ny ljusgrej. Då jag lånade ut ljushållarna till denne, och tre av dem försvann antagligen i samband med den brutala avdukningen. Trots att jag påpekat att det var av yttersta vikt att jag fick tillbaka -allihopa-. Tack för det.

Själv tar jag bara ett djupt andetag, och försöker låta bli att tänka på det mesta, och därmed bli förhoppningsvis hindra den bubblande irritationen. Som vanligt.

lördag, augusti 25, 2007

50 inlägget

Och det blir ett glatt ett. Inte. Hah. I dag vankas det kräftskiva och jag ska göra paj. Degen är klar, och ligger i kylen. Jag är trött. Osugen. Och på ett skithumör. Skulle vilja vara som vädret. Strålande. Sova sa Snellie att jag skulle göra. Det kanske skulle hjälpa om jag kunde somna, och mina mardrömmar skulle sluta jaga mig.

Om jag bara kunde vara lite mindre irriterad. Är vansinnigt irriterad på folks sätt att bete sig. Deras sätt att tänka. Om jag bara kunde bry mig lite mindre om det. Jag försöker. Försöker ha känslor och tankar av teflon. Att de inte fastnar. Utan försvinner lika fort de kom. Det värsta är väl att jag inte är ett dugg mkt bättre själv. Än alla andra. Som jag irriterar mig på.

Näe. Om jag skulle lägga mig i badet. Klä på mig. Sminka mig. Sminka över det bittra och irriterade och klistra på det där leendet. Leta fram de där positiva tankarna som jag har glömt vart jag lagt.

fredag, augusti 24, 2007

Drömmar

Har avklarat allt som ska klaras av innan resan. (Förutom att packa.) Fyllt i Visumpapper, tagit kort till samma papper, samt betalat en nätt liten avgift för att få inträde i Kenya (400 kr), lämnat över mitt pass, samt tagit alla sprutor som krävs. Jag är så dutti (och ruinerad). Infogar även en bild på afrikaresenären som togs dagen till ära. Tror ni jag kommer in om man ser ut sådär? Hahaha.. ser ut som. Ah. Jag vet inte. Konstigt kort i alla fall. Men jag ser inte ut som en galen brottsling som en del av mina kollegor gör på sina kort iaf.

Angående rubriken så jag kan förvarna er om att jag inte ska berätta om nåt så vackert som mina framtidsvisioner eller liknande drömmar. Utan om mina sjuka mardrömmar jag har, mer eller mindre varje natt.

Natten till igår drömde jag att jorden gick under. Det blev världens jordskalv, och det kom upp lava precis överallt. Samtidigt som en gigantisk meteorit slog ner. När denne slagit ner åldrades vi toksnabbt och blev jätterynkiga för att efter det lägga oss ner och dö. En annan dröm (samma natt) var att jag hade suttit inspärrad någonstans och nästan svultit ihjäl. Så när jag väl kom ut fick jag gå omkring med konstant dropp i armen och jag fick inte äta normal mat. Bara det att nålen i armen (handen?) satt fel så jag blödde ner hela mig, alla kläder, hela tiden. Jag träffade en person som jag endast träffat en enda gång och som numer flytt till London för att jobba. Vi satte oss på en parkbänk och pratade, jag med min dropp i armen och mina blodiga kläder och jag skämdes som en hund.

I natt drömde jag att jag satt i en bil med någon, jag tror det var min bror. Vi tejpade fönsterrutorna för att de inte skulle explodera så vi skulle få splitter på oss om någon skulle försöka skjuta på oss. Vilket de såklart gjorde. Så jag låg intryckt halvt under sätet för att komma undan skottsalvorna, som ven runt huvudet, och det gjorde ont i hela min kropp av den sjukt obekväma ställningen. Resten av drömmen gick ut på att fly från någon eller något.

Så jag gör som Snellie. Drömtydare någon? Lisa, du kanske kan göra ett försök här också?

Sprang i går igen. Som jag tidigare sagt, jag somnar lättare, och vaknar inte hundra gånger varje natt. Men det hjälper tydligen inte mot mardrömmarna. Fan då.

onsdag, augusti 22, 2007

Lillördag

Blev springa av i går i alla fall. Känner inte av lika mkt i benen i dag som jag gjorde förra veckan. Skönt. Antingen beror det på att jag sprang för jävla dåligt igår, eller att benen börjar vänja sig.

Middag hos Snellie o Tobbe igår. Gott i vanlig ordning. Sedan film. Julfilm. Haha.. Ja, det kändes nästan lite juligt där ett tag. Nåt jag kan vänta vääääldigt länge med till att känna igen. Ett par tre år sådär. Promenixade hem. Skönt.

Idag har det jobbats över. Det var skitkul. Inte. K och jag drack ett par öl för att det skulle bli roligare. Det fungerade inte så mkt bättre.

Planerats för kräftskiva. Håller tummarna att det blir bra väder. Annars vet jag inte hur det ska gå.

Sedan var det ngt mer jag hade tänkt att förtälja men som jag glömt bort. Är så sjuuukt trött. Så detta får bli ett av de menlöstaste inläggen ever. Säkert inte det sista i den kategorin.

G'natt.

tisdag, augusti 21, 2007

Knak

Jag som alltid har avskytt när folk knakar div kroppsdelar, har börjat knaka mina handleder. Från början var det inte menat att det skulle knaka. Det var mest för att sträcka på mig, som jag märkte att det knakade lite lätt, då och då. Trots det har jag fortsatt. Har jag kommit över detta obehag med knakande? Vore ju najs.

Igår tvättade jag. Och manglade. Manglandet gick sådär. Örngotten såg ut som dragspel, så det var bara göra om och göra rätt. Resultatet går ju och diskutera. Hade sjuk beslutsångest om jag skulle ge mig ut och springa. Men med smärtan i bröstet kom jag fram till att det kanske inte vore det mest optimala, då det gjorde mer ont när jag andades. Vilket man gör, destu mer när man springer. Så jag hoppade över det, och kastade i stället in skorna i tvättmaskinen. Så i dag finns det inga ursäkter. Om inte smärtan kommer tillbaka.

Var på kundbesök idag, och tänkte på vägen tillbaka, att livet kanske känns lättare om jag bara försöker vara lite gladare. Lite piggare. Lite trevligare. Oavsett om jag är det eller inte. Bara skita i att tänka, att bry mig, att känna efter. Det fungerade en liten stund. Måste kanske öva lite mer på detta.

Hepp.

måndag, augusti 20, 2007

Krafs

Sådär. Då var det måndag igen. En måndag som snart är avklarad. De sista två sprutorna är tagna. Tvätt kvar i kväll dock. Det ser jag inte fram emot. I vanlig ordning.

Gick förbi resebyråerna på Sveavägen i dag. Jag kände bara att.. jag skulle vilja åka iväg. På semester. Och inte komma tillbaka. På minst ett par år. Ska bara vinna på Triss nu. Vilket är lite av en utmaning då jag väldigt sällan köper dessa lotter. Skit och död.

Helgen var najs. Lördagen slutade på Garbo med Green och hans kollega. Snellie o Tobbe bangade på vägen. Checkade in mitt kommande stammishak. Eller hur det nu var. Det var ungefär som det var förr. När jag var där för några år sen. Stannade inte alltför länge. Men, tillräckligt.

I går, hämtade jag Linus i Enköping. Plockade svamp med mamma som jag skulle få med mig hem. Och håll i hatten, jag hittade också några kantareller! I början gick jag mest och muttrade då mamma var den som hittade all svamp. Började ifrågasätta min syn. Men så lossnade det, och jag blev nöjd igen. Hur som helst, så glömde jag kantarellerna hos mina föräldrar. Såklart.

Min syster har lämnat Kalmar. Hon var också i Enköping igår. Det kändes konstigt att ses igen, efter våra "små" meningsskiljaktigheter under sommaren. Även Asko var "hemma". Men mig sket han fullständigt i då en av tikarna löper.

Kom hem sent, och Linus var jobbig i natt. Skulle promt in i sopskåpet. Vad han gör där, kan man ju sia om, då han skiter i soporna. Vilket man kanske skulle tro var intressant för en katt. Men han ska bara in där. Så är det.

Har ont i bröstet. Inte brösten. Utan inuti. När jag andas. Det trycker. Så det känns sådär.

lördag, augusti 18, 2007

Pain(t)boll

Lirde vi i dag. Det var jag, Snellie, Trygg och Alex mot Green och hans företag. Vi förlorade. Men inte med mycket. Det fuskades lite i det andra laget. Eller ah. Fusk, och fusk. Killen kunde inte svenska så han förstod inte att man var ute när man hade träffats. Så han fortsatte att skjuta på oss. Fan då.

Hur som helst var det sjukt kul. Roligare än vad jag minns det. När jag lirade för galet många år.
Snellie lyckades åstakomma lite blodvite på Green. Det var kul. Alltså. Inte kul. Men han förtjänade det. Som kravlat i gräs till en punkt där man omöjligt kunde träffa honom. Trodde han. Tills Snellie smög runt medan han höll koll på Tobbe. Och sen. Fick han smaka. Mwahahahahha.. Själv har jag inte fått ett enda blåmärke. Än.
En söt hund fanns det där också. Med en bakfull husse.

Igår. Blev det Shrek och en bok. Mias systrar. Jävla karlar. Återigen.

Ikväll.. ja.. vad händer då? Sitter just nu hos Snellie och Trygg med ett glas vin. Det var inte igår, känns det som. Men en vecka sedan. Efter det, då vi se. Kanske blir en sväng mot storstan. Där Greenens sällskap ska göra kvällen. Antingen träffar vi dem. Eller så träffar vi några andra. Eller så.. Ja. Den som lever får se.

Ovan till höger: Så nöjda ser jag och Snellie ut innan vi har förlorat och Snellie har blivit träffat i huvudet.

Ovan till vänster: Alex, jag och Greenen. På väg ut till (det blodiga) kriget.


fredag, augusti 17, 2007

Äntligen fredag..

..eller hur det nu var.

Mina ben mår hyfsat bra trots behandlingen de senaste dagarna. Förutom skavsåren då. Ska bli intressant o se hur morgondagen (ur)artar sig.

Hjälp.

torsdag, augusti 16, 2007

Sju ton lättare

..känner jag mig idag. Inte för att jag var ute och sprang igår. (Nu trillade ni av stolen va?) Utan för att min plågoande inte ska komma till våran komma på vår kick-off. Satt faktiskt och skrattade rätt ut i säkert en kvart efter att min insider meddelat mig detta.

Jag tackar mina helgon, av hela mitt hjärta.

Sprang igår, som sagt. Till Hagaparken, runt där en stund, och tillbaka. Vilket resulterade i att jag sov som ett barn i natt. Ah. Nästan i alla fall. Men bra mkt bättre. Kanske ska satsa på det. Röra mig lite mer. Det kan det vara värt.

Så, mina vänner. Jag beger mig ut en liten sväng i dag igen. Ganska precis nu.

*vinkar*

onsdag, augusti 15, 2007

Mina Helgon

Hjälper mig inte mot mardrömmarna, eller mot skovskav. Den slutsatsen kan jag i alla fall dra.

I går, precis när jag väl höll på att somna, så ropade min mamma på mig. Det lät som om hon var ute, i skogen, där vi bott. Mycket, mycket läskigt. La ett mail till mamma idag, och frågade vad hon ville. Har inte fått något svar än. Det var inget panikartat, eller argt rop. Utan bara ett rop, som att jag skulle svara henne. Creepy.

Sedan drömde jag vidare att min chef tyckte jag var lat. Okej. Och att jag var vansinnig på mamma och äldsta lillasyrran. Det kanske inte är helt taget ur luften. Det jobbiga är att i dessa drömmar, som jag ofta har. Att jag blir så vansinnigt arg, så det känns som om jag skulle kunna döda någon.

Nu fick jag svar från mamma. Hon sa att hon sov då, men drömde säkert om mig och undrade om nåt i drömmen. Men hon kunde inte minnas vad.

Fick precis samtal från min kusin. Som nästan är min namne. Fick en smärre chock. Vi har väl inte pratats vid på ett halvår, och dessutom brukar det vara det jag ringer 9 ggr av tio de gånger vi hörs vid. Pratade resor. Han hade tydligen semestrat i Polen. Och träffat en tjej där. Hah. Berättade han att han ska börja jobba på samma företag som Fredrik i oktober. Jah. Tillslut kröp det fram att han ville ha hjälp med sina pensioner. Självklart ska du få hjälp kära kusin.

En liten fundering

..dök upp i dag när jag.. Ehm. Ja, ni kan snart säkert lista ut vad jag gjorde.

På jobbet har vi två toaletter. En stor. Samt en liten. (Vi har ju såklart fler, men det är dessa som ligger närmast mig.) Den stora är för killarna. Och den lilla är för tjejerna. Enligt skyltarna. Vilket stör mig lite. Varför ska killarna ha en stor? Det verkar lite ologiskt på något vänster. Sak samma. Hur som helst så körde vi unisex på gamla kontoret, och har det i dag också. Oavsett vad som står på skyltarna. Detta har egentligen ingenting med min fundering att göra. Bara en liten utvikning.

Grejen är att när jag ska gå på toaletten så funderar jag på vilken jag ska gå på, om det nu är så att båda är lediga. Vilken är ”bäst” liksom!? De ser precis likadana ut, förutom storleken. Så det är inte så att tvålen t ex luktar godare på det ena eller andra stället. Till och med det är samma lika. När jag ska göra nr 1, brukar det av någon anledning spela mindre roll. Men när jag ska göra nr 2, så tänker jag till en extra gång. Brukar i för sig försöka undvika att göra nr 2 på jobbet, tänk om en snygging, vi som har så sjukt många av sådana här (inte), får för sig att hoppa in på toaletten precis efter mig? Det känns av någon dum anledning pinsamt. ”Det är ju naturligt” som min bror brukar säga. I nödfall har jag alltid en fras i bakfickan. ”Gå inte in där, det luktar illa, vilket jag upptäckte för sent..” Inte för att jag tror att någon går på denna, men i alla fall.

Till saken. När jag ska göra nr 2 så funderar jag som jag sa, en extra gång, vilken toalett är bäst? Den lilla, för att mängden av illaluktande luft blir mindre? Eller den stora, så den illaluktande luften liksom späs ut, och inte luktar lika illa? Eller blir det bara mer illaluktande luft?

De stora frågorna..

tisdag, augusti 14, 2007

Helgon

Fick idag ett armband från Brasilien med bilder på helgon av en kollega. Som ska skydda mig mot allt ont. Jag tar det som Mitt Tecken. Att jag nu kommer vara befriad från alla idiotier, olyckor och all otur hädanefter. Amen.

Hur som helst, (innan jag hade fått detta armband!) så sov jag ju dåligt. I natt också. Denna natt var det någon galning som försökte skjuta ihjäl alla människor omkring sig inkl mig. Skön panik jag vaknade med. Så i dag sitter jag med kliande och röda ögon. Skulle kunna tro att jag gjort sällskap med Snellie i hennes drömmar och snortat en vecka eller två.

Idag har vi haft action utanför kontoret. En värdetransport blev tydligen rånad. Hade man slängt ett öga genom fönstret så hade man kunnat se det live. Fjortisar på moppe tydligen. Så jävla dumt?

Högarna växer på mitt bord, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Så kan det gå. I stället skriver jag adressetiketter till min chefs unges dop. Som jag uppenbarligen ska bli bjuden till.

Och nu har jag te över alla mina papper. Hepp.

måndag, augusti 13, 2007

Äntligen på jobbet!!

HAHAHA.. Kul. Kul tjej.

På plats fysiskt i alla fall. Mentalt ligger jag hemma i min säng.

Sov galet dåligt i natt. Var trött och illamåenda när jag väl ramlade i säng. Men kunde verkligen inte somna. Låg och läste i ett par timmar för att underlätta insomnandet. Det fungerade sådär. I stället drömde jag mig in i boken, när jag väl somnade, och drömde mardrömmar.

Värmde upp dagen med sommarmusik, en påminnelse från kollegan att semestern är slut. Tack, tack så jävla mkt.

Fick en akut kräkattack när jag möttes av en anmälningsblankett till kick-offen i Nynäs i morse. Jag frågade om jag kunde få hoppa över den. Fan-jag-vill-verkligen-inte. De sa att de kan ju inte tvinga någon, fast den är mer eller mindre obligatorisk. Eller? Betedde mig som en tvär och hormonstinn 14-åring som är tvingad att åka till mormor och morfar, i stället för att gå på disko med sina kompisar. Mina kollegor funderade på vad det var för fel på mig. Så sanningen fick väl lov att krypa fram, för att inte bli idiotförklarad. De trodde att det skulle gå bra ändå, så mkt folk att gömma sig bland. Jag begår hellre mord än att ta den risken.

Dessutom ska vi boka hotellrum för den här lilla vistelsen. En valfri kompis ingår i priset. Vill man ha enkelrum kostar det 200 kr. En valfri? Bussigt. Jag vet inte vem av alla jag skulle kunna tänka mig att bo med som jag ska välja. Haha.. nu var jag så där rolig igen.

Fick frågan idag, om jag saknar Kalmar. Ja, och nej. Har sjukt mkt glada minnen från den staden. Men jag vill nog inte göra om det. Den tiden är över.

söndag, augusti 12, 2007

Tillbaka till stan..

..och i morgon. Tillbaka till verkligenheten. Jobbet. Heja.

Veckan har varit najs. Känns bara konstigt att inte ha varit hemma. Hade verkligen behövt lite tid till att röja upp i den här bunkern jag bor i. Men en dag så, kanske det finns ork till det också.

Appropå hemma. "Vad är hemma?" En fråga jag fick idag. Ärligt talat. Jag vet inte vad som känns som hemma. Jag vet ju vart min post går. Jag går till samma ställe. Och ja, jag bor här. Men det känns inte som hemma.

Bussresan sög. Men jag fick vara jourhavande kompis en stund, som slog ihjäl några uttråkade minuter i alla fall. Inte för att jag (i vanlig ordning) yttrade så många smarta saker. Men ändå.

Sen ringde mamma. Hon pratade på, och jag orkade inte prata, så jag hummade mest. Och sa "ja", "jaha" och "mm" vid väl valda tillfällen. Jag har tydligen fått en beundrare i Långshyttan. Detta var en av sakerna jag "jaha:ade" åt. Bara för att jag fick leka hobbypsykolog åt en 19-årig kille på vift när jag sist var uppe. Fan så konstigt.

Känner mig så sjukt trött. Psykiskt.

Försöker se fram emot Kenya-trippen och kräftskivan.. Men jag håller på att spy vid tanken på våran kick-off, i Nynäs. När jag vet vem som kommer närvara. Förstår inte hur jag ska kunna undvika det hela. Få en läglig influensa eller nåt. Ghaa..

Fan vad jag tänker. Försöker sluta med. Men när jag tröttnat på att analysera sönder samman en sak, så tar nästa vid. Utan att jag kommer fram till nåt. Känns lagom meningsfullt. Not.

Glatt inlägg. Från en glad tjej. Hah.

Fortfarande Övik

Jaja.

Var ute igår. På o'lerays, Vi betalade inträde. 40 pix. Det kändes sådär. För att komma in på "O'larrys". Som vi kallar stället i [kalm'a]. Kalmar.

Hur som helst så blev det rätt trevligt tillslut. Efter chocken. Att komma in på ett halvtomt ställe (blev bättre efter en stund) som jag aldrig har betalat för att komma in tidigare på. De hade ett dansgolv, som jag utnyttjade till max. Slog av kepsen påen wanna-be kille som hade kepsen på sne och såg ut att ägde stället. Om blickar kunnat döda, hade jag varit en våt fläck. Men, tjej som jag (och tack gode gud för det ibland) är, så gav han bara mig en elak blick. Medans övik folket skrattade så de grät. Fan vad roligt det var. Ibland så..

Fortfarande inte fått mer fisk. Inga kantareller heller. Barbro (snellie) och Ulla (jag) var ute och letade. Försökte hitte skogens guld. Vi hittade alla svampar man kan hitta. Lila, och lysande gula bl a. Utom just, kantareller. Och Barbro kom med sin smartaste kommentar. "Hur långt gick inlandsisen, bara i norden, eller ner över europa?". Ja, det är ett svar som inte Ulla kunde ge ett svar på. Herrejisses. Börjar vi bli gamla. Svampplockning. O de. Svåra frågorna.

Läste förresten ut Snabba Cash. Bra jävla bok. Fast jag blev lite rädd. Ni som vet. Vad fan ville de egentligen? Med mig?

Idag. Har jag sovit i hundra år. Tack o lov. Sen har vi mest läst. Innan vi gick o letade svamp. Molnigt. O så kom Tobbes kompis, Johan. De fiskade. Fick bara 18 fiskar. Kul. För dem. Verkligen. Jag måste vara världens mest otursammaste människa.

Grillat har vi också gjort. Som varje dag. Fasiken vad gott det är. Cred till Tobbe o Snellie. Som fixar. Jag kan i alla fall diska. Yatzy o vin. Förlorade som vanligt. Börjar bli van. Som sagt. Drömprisen. Vart är du?

Nu skulle jag egentligen vilja lägga en lång avhandling om vad jag känner i största allmänhet. Om folk. Men, jag tänker inte göra det. Önskar ibland att detta var en dagbok med bara en läsare. Mig själv.

Jaja. Miccan. Lägg ner. Sluta känna. Som alla andra.

Okej. Peace.

fredag, augusti 10, 2007

Ö-vik

Då befinner man sig väldigt långt norrut. Så här långt norrut har jag inte varit på kanske 15 år. Om man inte räknar med Åre. Som jag inte vet om det ligger mer norrut än detta. Kanske skulle hängt mer lite bättre på geografin, vilket jag i för sig tyckte var rätt intressant. Men det finns ju mer intressant geografi än norrland. Och Sverige.

Hur som helst. Så är det rätt lugnt tempo här. Det tackar jag för. Det har varit fiske (fick min första fisk idag, säkert en 50 grams abborre.. wiii.. ;), ridning (har ont i hela kroppen och lite till efter att ha travat och galopperat på ett stort as, även kallat häst, för första gången i mitt liv), spelat kortspel, yatzy och sällskapspel (som jag bara är urkass på.. så jag antar att mitt livs kärlek snart står och bankar på dörren), läst en massa, ätit surströmming.. solat och badat. Jätteskönt var det. Badningen alltså. Verkligen. Hmm..

Glömde. Har också spelat krocket. Eller kricket. Kommer aldrig komma ihåg vilket som är vilket. Bara så ni vet. Så förlorade jag i det också. Jaja. Det blir nog bra, om hundra år. :)

Måste, verkligen, sova, nu.

G'night.

söndag, augusti 05, 2007

Sicilien, Cefalú


Hemma igen då..

Som ni märkte blev det inte mkt uppdatering från la dolce vita på Sicilien. Internetuppkopplingen fungerade typ aldrig från hotellet. Och när vi väl var nere på stan, såg vi inget internetcafé, eller så var vi för hungriga, hade sällskap, eller så var det stängt. Kan i alla fall meddela att vi överlevde trippen, trots syskongnabb. Men det var vi inte ensamma om märkte vi då vi träffade på en familj med två söner, tre systrar och en stackars mamma som fyllde 50. :)

Det vi gjorde var i stora drag att sola och bada, mestadels i poolen då eftersom man brände fötterna av sig när man gick i sanden mer än två steg. Italienarna tittade lite roat på oss när vi skulle närma oss vattnet. Vi såg ut som tre* trippande katter på hett plåttak, mässande "aaaaaaj, aj, aj, aj, fan, aj, skit, aj, aj, aj, aaaaaaaj" och så verkligen kutade vi ner sista biten. Stackars svenska små fötter. Sedan la vi oss så nära vattenbrynet som möjligt. Heh. Hur som helst. Stranden var för sandig. Poolen var bättre. Närmare till baren där också. ;)

Vi hade en fantastisk utsikt från terassen på hotelltaket. Vi bevittnade även två skogsbränder uppe på bergen runt om oss. Samt en radda fantastiska solnedgångar. En natt beslutade jag och syrran oss för att.. ehm.. övernatta där. Tills hotell-pappan (ägaren) kom upp vid fyra snåret och sa "gooood eeeeevning" till oss och sedan tända lamporna. Jag sa att vi ska minsann inte bli bortskrämda så lätt, så han gav sig tillslut och släckte lamporna. Men då insåg jag att kroppen höll på att domna bort av den hårda solstolen, så vi avverkade de sista timmarna i våra sängar i stället. Hahaha..

Gamla stan var fantastiskt vacker och så där supersött italienskt som det är i Lady & Lufsen. Gammalt, slitet, trångt, och fina balkonger. Där kunde man strosa omkring i evigheter. Maten var supergod. Såklart. Några maffiosos såg vi tyvärr inte till. Det hade varit nåt att berätta för barnbarnen. (Eftersom jag inte har ngt annat att berätta om. Harkel!) Däremot en heeeel del sliskiga italienare. Otippat. Nä. Jag och syrran trodde ett tag att vi hade hittat två helyllekillar, Marco och Masimo men det visade sig snart att de var av samma skrot och korn när jag andra kvällen fick en lapp av Masimo där han frågade om vi skulle ha sex. (Eftersom hans engelska var lite knapphändig så hade han bett en kompis skriva den.) Han fick dock ett svar av mig som han inte kunde missförstå. "Va fan colo", som betyder "fuck you" på den trevligaste italienskan jag kunde.. Så kan det gå. Men de tipsade oss i alla fall om en sjukt god drink (eftersom Masimo var bartender på stället vi hängde på) som vi kanske drack en och annan för mkt av. Sottozero. Mums. Påminner om Pina Colada, men nästan lite godare.

Ah, vad mer kan jag förtälja? Familjen vi träffade bjöd oss på en hel del skratt. Bröderna var mer vilda än tama. Och när den äldste drog ner syrran, inklusive solstol, handduk med mera i poolen, så kunde inte ens mamman hålla sig för skratt. Men sen var hon ju tvungen att skälla lite också, eftersom systern inte blev så glad och uttryckte detta genom en fin "liten" klapp på kinden.

Och så får jag inte glömma. När vi landade i Palermo (vars flygplats är döpt efter en maffioso) så skulle jag ta kort på skylten där det stod vart bagaget skulle komma.. Sekunden efter har jag en arg italiensk polis på mig. Man får tydligen inte ta kort på flygplatsen. F'låt då. Men jag ville ju bara dokumentera sammanträffandet i stavningen. Miccan. Stoccolma. Med två "c". Måste vara mitt italienska arv som fått mig att börja stava så. Men det kunde ju inte han veta.

Tss..Hur som helst kändes det väldigt konstigt, om inte väldigt bekvämt att åka på charter helt plötsligt. Allt var så välordnat och vi vallades fram som en skock får. Från att ha klarat sig helt solo i Karibien och Thailand.

* När jag sa tre trippande katter, så kan jag meddela att systerns pojkvän dök upp på torsdagen för att göra oss sällskap. Utan bagage, det tappades bort på vägen.

PS: Det kommer förhoppningsvis fler bilder. När Johan har fått tillbaka sin väska från vart i världen den nu befinner sig. Där ligger nämligen sladdarna och laddaren till digitalkameran. Än så länge får vi nöja oss med bilderna från mobilen.


Jag o syrran på planet ner.
Den berömde "CC" skylten som jag höll på att få smisk för att jag tog bild på. Första blekdagen vid poolen. Adam hade hål i örat. Det gick jättebra att spana in stan genom det. :)Syrran vid gamla stan.Å så jag vid gamla stan.
Vad ska man dricka? Eller jag menar äta!?
Utsikten från restaurangen.En av solnedgångerna. En bild gör ingen rättvisa..
Gratis skådespel på himlen, var kväll..Så här muntra ser Johan och jag ut på flygplatsen på väg åt fel håll. Hem nämligen.

Fler bilder finns att beskåda på resedagboken..