fredag, juni 29, 2007

Dagens skämt

"Du ser pigg ut idag." Sa min chef till mig när han kom insläntrande efter lunch. Det måste vara dagens skämt. Pigg är det sista jag är. Och jag har svårt att se att mina ihåliga, vattniga, svidande ögon skvallrar om annat än min trötthet.

Jag är så trött så jag mår illa.

Jag är så trött så jag har ont i kroppen.

Jag är så trött så jag vill lägga mig ner under skrivbordet i fosterställning och gråta.

Nu jag gå under jorden några dagar.

Hej då världen.

Vakum

I min hjärna. Vakum i min själ. Det önskar jag mig. Vad som helst är bättre än det jag uppfylls av nu.

Det enda jag känner nuförtiden är irritation, ilska, trötthet, skuldkänslor. Jag börjar lessna på att känna så. Börjar bli rejält trött på mig själv. Jag orkar inte med det. Heller.

Väntar på ett tecken, som ska få detta att vända. När jag tror att jag ser det för ett litet microögonblick, försvinner det lika snabbt. Det känns som om detta tecken hånflinar mig i nyllet, skrattar, säger "Det trodde du va?" och som grädden på moset ser jag skittecknet försvinna ännu längre bort. Utom räckhåll.

Detta resulterar ju såklart i att jag känner mig ännu mer frustrerad, desorienterad, sorgsen och.. irriterad. Jag vill inte vänta på ngt jävla tecken. För det känns som om jag kommer få vänta i en evighet och mer därtill. Jag vill inte vänta ut mitt liv. Det känns som om det finns bättre sätt att fördriva tiden på.

Talade igår med en kvinna som mist sin syster och hela hennes familj, vilket inkluderar barn och deras respektive, i tsunamin. Hon sa att hon varit på så många begravningar. Och jag skämdes, över att mitt eget liv inte ens varit i närheten av en sådan katastrof. Ändå känner jag som jag gör. Jisses så tragisk jag känner mig.

onsdag, juni 27, 2007

Vansinne

När ska allt lugna ner sig?

Jag vill bara få lugn. Och ro.

måndag, juni 25, 2007

Telia

Det ringer från dolt nr på min privata telefon.

-MICCAN! *svarar jävligt surt (för säkerhetsskull) då jag känner långt in i märgen att ett dolt nr inte bådar gott en dag som denna*
-Hej, det här är Magnus från Relacom. Jag är hemma hos dig för att koppla in din telefon. Är du hemma?
-Nej.
-Sa de att du inte behövde vara hemma?
-Ja.
-Det står nämligen inte samma sak på min order.
-Nähe.
-Jag försöker koppla in telefonen i alla fall, om det inte fungerar så får du felanmäla det.
-Tack du.
-Tack själv!
*slänger på luren i örat på stackars Magnus som försökte vara glad och trevlig in i det sista*

Vad fan tackade han för undrar jag i mitt stilla sinne? Dessutom var jag ironisk. Jag vill inte ha en jävla telefon till.

Bevismaterial

Det enda ljudet jag har hört från min mamma sedan hon förra veckan deklarerade att jag inte kunde låna deras bil för att hämta mina saker från Kalmar är ett kedjesms som jag fick prick nu. Inte ett ljud under hela midsommarhelgen. Inget svar på min midsommarhälsning. Inte ens ett mail där hon frågar hur jag haft det.

Det är väl ett bevis om ngt.

Lägger ner

Det mesta just nu. Vikten har jag nog fått tillbaka efter min choklad, godis, glass och snabbmatsdiet. Fast, ändå är jag inte glad. Varför skulle jag vara det?

Jag har ett jobb det är jag glad för. Ibland. När jag inte är så trött så jag vill spy. Det är stressigt som aldrig förr och detta ställe är inte klokt. Ibland kan jag få mig ett gott skratt av mina kollegor. Men det kan man även få av aporna på Skansen.

Lägenheten är invaderad av silverfiskar och spindlar. Väggen håller på att rasa in. Det finns ingen som helst ljudisolering, och jag är rädd att värmeisoleringen kommer vara lika, i vinter. Ordningen, är obefintlig. Alldeles för mkt saker, på alldeles för liten plats. Men å andra sidan. Det är ingen som ska behöva bry sig om det, förutom jag.

Min familj. Är ett skämt. Ingen jävel bryr sig om någonting. Så, det ska jag också sluta med. Jag säger att jag inte gör det. Bryr mig. Men det är lättare sagt än gjort. Hur som helst ska jag bara lägga manken till att inte bry mig, att få hem Linus, och sen låta dem sköta sig själva. Då slipper jag i alla fall bli, sårad, ledsen och besviken i framtiden.

Då kanske jag en dag kan sluta vara så jävla bitter och inte spy galla över hela min värld. Det är tyvärr en bit dit. Tills dess.. Ska jag nog bara gå under jorden. Hålla mig undan. För jag orkar inte le längre. Sorry.

*garva* Eller vem ber jag om ursäkt? Som om ngn skulle bry sig. Tss.. Kul skämt. Humorn envisas med att hänga sig kvar i alla fall. Det är ju alltid nåt.

onsdag, juni 20, 2007

Att gå ner i vikt - ofrivilligt

Börja på mitt jobb. Det gör susen! Första dagen i Thailand ställde jag mig på vågen, som visade 44 kilo. Hallå! 44 KILO!! Det förklarade ju varför jag trott att mina kläder har töjt ut sig. Hrm. Det är ju jag som har krympt. Så jag satte igång projekt-äta-upp-mig. Vilket var rätt lätt när man befann sig i ett land där jag bara älskar maten! Har även fortsatt med ätandet när jag kommit hem. (Mina kollegor skrattar åt min glass och chokladkonsumtion!) Ett tag trodde jag mig vara på god väg (vägde stadiga 47,5 kilo), mina jeans kändes nästan lite trånga igen. Men i går kom ett bakslag. Ett skärp som jag gjort ytterligare ett hål i, var alldeles för stort! Och i morse kom bakslag nr 2. Jag satte på mig en kjol som jag köpte i vintras som då satt perfekt, hängde slappt på höfterna. Tack och lov är de kvar (höfterna), för annars hade jag nog tappat mina kläder.

Missförstå mig inte. Det är trevligt att gå ner lite vikt. LITE. Men det är inte kul att inte kunna ha sina kläder. (Ha dem kan jag ju, men mina kostymbyxor, och nu min kjol, sitter som hej-kom-och-hjälp-mig.) Framför allt när jag varken har tid eller råd att köpa nya.

Tränandet känns ju inte heller lika motiverande. Vill ju inte bli ÄNNU smalare. Och att träna mig större låter inte så enkelt. Och inte så snyggt heller. *garvar högt av bara tanken*

Hur som helst. Har jag inte stått på en våg på ett par veckor, men kläderna skvallrar om att det går åt fel håll. Igen. Känner mig mer och mer besatt av min vikt. Åt det ovanligare hållet. Ju mer jag tänker på att jag måste gå upp i vikt, destu mer rasar jag. Känns det som. Det känns som om det är likadant åt andra hållet!? Ju mer man tänker på att man ska gå ner i vikt, destu mer går man upp? Om man bara är nöjd? Hur blir det då? Snacka om snurrig psykologi.

tisdag, juni 19, 2007

Sen sist..

..har det hänt en hel del, tror jag. Men jag kan inte minnas nåt. Min hjärna är helt blank för tillfället. Det är stressen. Jag vet knappt vad jag heter eller hur gammal jag är om någon skulle fråga mig.

Jag ska försöka ta några djupa andetag och försöka ta mig samman nu under lunchen. Eller ah.. halva lunchen blir det ju nu, och försöka klottra ner lite av det jag kan minnas i alla fall.

Jag haaar.. (kollar almanackan)
  • varit i Kramfors (när jag väl kom dit efter nära-psykbryt-upplevelsen i Sundsvall). Det var en erfarenhet jag kunde ha varit utan. Fast, jag är glad att jag i alla fall kan säga att jag kunde varit utan den. Innan hade jag ju ingen uppfattning eftersom jag inte varit där, trots att jag hade mina aningar. Bla bla bla.. Ni förstår vart jag vill komma va?
  • varit på kalas i stadshuset och sett Magnus Carlsson (tvi), Anna Sahlin (tsss.. hon ja!), Orup (börjar med stigande ålder tycka att han är bra), och Lena PH (ingen kommentar)uppträda.
  • legat i en pool och slappat en hel dag. Fler sådanna dagar tack!
  • blivit av med lägenheten i Kungsholmen. Skönt att bara ha en lägenhet att koncentrera sig på. Det räcker gott och väl.. Bah!
  • varit på Grill och ätit fanastisk god tonfisk.
  • fått psykbryt på min familj, återigen.
  • fått mina kranar, toalett och rör fixade i "nya" lägenheten! (Just ordet ny borde egentligen inte få sägas i samma mening som den.. lägenheten jag bor i nu.) HURRA!
  • glömt bort fyra födelsedagar. *dunkar huvudet i skrivbordet* Borde kanske kolla almanackan lite oftare. Och lite noggrannare.
  • varit barnvakt åt mina gudbarn. A o A. Tillbringade tillsammans med Snellie och hennes Mr Trygg en heldag på grönan med dessa ungar. Överlevde fritt fall (skakade som ett asplöv i ben och händer efteråt), lilla fritt fall (precis min smak), nyckelpigan (lagom), vilda musen (lite väl läskig för barn.. och mig?), lustiga huset (sista lutande rummet får jag mardrömmar av, men mattan ut är kul), kärlekstunneln (zzzzzz..), petson o findushuset (se föregående parantes), skrattkammaren (småkul och lite läskig va?), den där karusellen med hästar, giraffer, grisar osv precis vid ingången/utgången (återigen zzzzz). Har jag glömt nåt? Resten av de läskigare karusellerna fick den äldsta ungen åka med Snellie o Trygg. Vilket mitt hjärta och mina nerver är väldigt glada över.
  • försökt få igång tv i min lägenhet. Lättare sagt än gjort. Jag blir vansinnig.. Min hyresvärd.. bryr sig dessutom föga om problemet. Min nya lägenhet kommer kännas som paradiset på jorden!! Längtar med varenda cell i min kropp att kunna ha två plattor på samtidigt på spisen utan att proppen går, att inte vara rädd för att väggen i köket ska rasa in, att kunna se på tv utan att bli gråhårig, att inte behöva vänta 10 minuter på varmvattnet..

Nu. Jobbe.

måndag, juni 04, 2007

Flyt(t)

Jag älskar verkligen att flytta. Jag önskar jag kunde få göra det lite oftare. Packa ner, bära, städa och packa upp, det är fantastiskt roligt. Tur är att man har en fantastisk vän med en Hulken till pojkvän som underlättar för mig.

Fredagen, tillbringades i Uppsala. På födelsedagskalas. Blev fest, och en hel del djupsnack och asflabb. Som förr i tiden. Hah.

Lördagen, flanerade jag ut i solskenet på Djurgården med Toyboy. Vi åt lunch på Rosendahls Trädgård. (Heter det så?) Sedan drack vi vin.. i sofforna där ute.. Det var najs. Som tusan. Efter det var det ju dags för att se fotbollen med Snellie & Co ute i förorten. Matchen som ingen kommer glömma i första taget. Så sjukt. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Och i går. Bar vi möbler. Samt kalasade i Hagaparken. Känner att jag hunnit med sjukt mkt i helgen. Träffat folk, och gjort nytta. Det behöver jag känna för mitt välbefinnande. Sorgligt men sant. Men det har ju också sitt pris. Som en galen träningsvärk. Hah. Det gör till och med ont när jag skriver på tangentbordet.

Det var min helg i ett nötskal. Och nu är jag tillbaka på dårhuset. Som dagen till ära ligger på en sprojlans ny adress. Känns bra, och dåligt om vart annat.

Blah..