måndag, december 31, 2007

PS

Nu börjar de prata om könsjukdomar för att Alex har haft syfilis i tio år. Att de ska gå och testa sig. Samtalet har börjat spåra ur.. Det här är resutatet av att vara ensam tjej med fem grabbs.

Annars för jag ett ensamkrig med musiken. Som vanligt.

Efterrätten

Jag till Alex: I morgon är det tio är sedan jag fick psykbryt på dig..
Krister (som hör helt fel): Var det tio år sedan du fick syfilis av Alex!?
Jag: Vi har ju inte legat med varandra..

Jah. Och på den vägen är det.

Trodde jag ja..

Det var inte alls sista inlägget. Nu har jag ätit mat så min mage står i fyra hörn. Alex spelar kass musik och vi väntar på efterrätten. Den får gärna dröja ett tag.

Det roligaste är ju att Joel visar sig känna vårat Ockelbogäng. Hans lillasyster firar just nu nyår med Zlatan. Världen är liten. Allt för liten.

Personligen tycker jag att den nakna kocken (Krister) ska slutföra sitt jobb i bar överkropp och slips, och se till att efterrätten blir klar snar. Inte för att jag är sugen på efterrätt.. men..

Jah. Nu måste jag slå ner Alex för han lyssnar på Tintin och Håkan Hellström..

Over änd out från baksidan.

PS: Krister blir nu sur för att jag kallar honom för nakna kocken. Han säger att han bara var kallskänka. Och vad är skillnaden?

Årets sista inlägg

Antar jag att detta blir.

Har kommit fram till Sköteborg efter en lugn och säker bilresa ner. Har fixat feststassen och satt mig i soffan. Fick precis ett glas champange av Christer då vi blev välkomnade av värden Peder, till baksidan.

Annars så händer följande:
Alex står och stryker Peders skjorta.
Peder, Micke och Joel står i köket och lagar mat.
Jag sitter i soffan och smuttar på champange.

Detta skulle det finnas bildbevis på. Två karlar som står i söta förkläden, samt en som står i bar överkropp och slips, och lagar mat. Och Alex. Som sköter hushållstjänsterna.

Middagen kommer bli följande:
Gratinerad hummer.
Ungsbakad oxfilé med bla bla bla bla.. osv.
Chokladgratinerad frukt (och bär?) med italiensk vaniljglass.

Känner mig sjukt priviligerad (stavas det så?) att fira nyår med dessa trevliga människor. Varav majoriteten jag inte träffat förr. Nu kanske jag kan adda några fler vänner på Facebook. HAHAHAHA. Eller nåt.

Efter avklarad middag ska vi kila vidare till nästa fest. Och efter det blir det chalmers. Massa småpojkar antagligen. Moahaha..

Antar att kvällen avslutas med ett stort pyjamasparty. Sex personer i denna lya. Det blir spännande.

Så. På återhörande. Nästa år.

lördag, december 29, 2007

Stöld

Jag är också rätt bra på att sno.

Jag heter: Oftast Michaela. Ibland, Sirpa, Elak, Miccan..
Stjärntecken: Skytt
Jag kommer från: Samma ställe som Snellie, dvs mammas mage, bor i Solna!
Jag har: Köpt en fin, liten, lägenhet som jag längtar efter att flytta in i tillsammans med mannen (läs katten) i mitt liv. Linus.
Jag jobbar som: Försäkringshora.
På fritiden brukar jag: Fritid? När jag ens är i närheten av fritid vill jag träffa mina vänner. Eller sova.
För att stilla mitt dåliga samvete: Tränar jag.
Jag har slutat: Diska. Haha..
Om fem år tror jag att jag: Tror? Jag har avlidit i en hjärtattack.
Om jag vann fem miljoner skulle jag: Köpa en större lägenhet, resa iväg ett år, placera pengarna i nåt smart och se till att jag kunde gå i pension vid 40 års ålder.
Jag skulle vilja vara bäst i världen på: Att laga mat.
Jag hade velat uppfinna: En tankeläsarmanick.
Ett pinsamt minne: Har inga pinsamma minnen. HAHAHAHAHAHAHA.
Jag blir glad av: Bonusar. Ge mig fler.
Jag blir förbannad på: Människor som är så sjukt dumma i huvudet.
Jag samlar på: Erfarenheter. Det går rätt bra.
Saker jag är stolt över: Att jag har ett jobb, tak över huvudet, och en massa rara vänner.
Yrken jag kan tänka mig: Pensionär vid 30 års ålder.
Personer jag inte klarar av: Kan inte annat än att hålla med Snellie igen. Patrik "Gnällröst" "Fucking" Isaksson. Och hon på jobbet med världens jobbigaste ringsignal som hon envisas med att ha på högsta volym. Å ja just ja. Trumpetaren utanför Gallerian som retar gallfeber på hundratals människor som jobbar i krokarna. Skjut fanskapet.

FAVORIT...... maträtt: Sushi, o Snellies pizzor. grogg: Bloody Mary. glass: Häagen-Dazs Strawberry Cheesecake bil: Mazda Miata. EN RÖD!! land: Aruba, Västindien lögn: "Jag är inte full.." (kan även säga det på irländska, om det skulle vara nödvändigt) tv-serie: Lätt Greys Anatomy tidning: DI favoritbarnprogram: Disneydags!

SAMLA VUXENPOÄNG: jobb (1p) ,visitkort (1 p), konferens (1p), bor hos föräldrarna (-2p), sambo (1p), förlovad (1p), gift (2p), skild (3p), barn (2p), villa (2p), bil (1p, kombi +1p), husvagn/båt (2p) , hund (1p), garage (1p), lån (1p), gemensam ekonomi (2p), pensionsspara (2p), storhandla (1p), ICA-kundkort (1p), rabattkupong (2p), hushållsassistent (1p), diskmaskin (1p), symaskin (1p), dubbelsäng (2p), julgran (2p), morgontofflor (1p), långkappa/rock (1p), gråa hår (1p), celluliter (1p), morgontidningen (1p), korsord (1p), välja att inte svara i telefon (2p), putsa fönster (1p), tapetsera (1p), svampplockning (1p), långfärdsskrillor (1p), parmiddagar (1p), vinprovning (1p), buggkurs (1p), partaja till gamla vinylhits (1p), whisky (1p), lättöl (2p), kaffe på maten (1p), After Eight (1p), söndagsstek (2p), viktväktarna (2p), Friskis och svettis (1p), Bingolotto (1p), allsång på Skansken (2p).

SUMMA: 13 vuxenpoäng. (hehe)

fredag, december 28, 2007

Rutiner och ångest

Skönt att ha kommit in i godisätarrutinen igen. Konstant tuggande. Precis som innan julen. Finns ju lite godis och choklad kvar här om man säger så. Synd. Hur som helst så resulterade detta hysteriska godisätande på jobbet till att det sista jag var sugen på under julen var godis. Jag åt två chokladpraliner och en och en halv efter åtta. Inte för att jag ville ha. Utan mest bara för att äta. Det var inte gott. Och det kändes konstigt.

Konstigt känns också denna ångest över att ha lagt ut för mig en hel förmögenhet på en teknisk pryl. Undrar vad fan som flugit i mig. Och i nästa stund försöker jag övertala mig själv, att det var en fin investering. Den tar ju mindre plats än den gamla. Frigör kvm. Som är dyra i denna stad.

Nä. Jobba lite till då innan jag slänger i mig lite mat.

Återuppstånden

I från julhelgen.

Anledningen till att jag inte skrivit något. Är att det inte hänt något. Av intresse. Alls. Julen avlöpte med julfrukost, matlagning med Kalle i bakgrunden, julmiddag, julklappsöppning, guitarrhero, lite film, lite sömn, lite läsande. Ah. Inge spännande någon stans. Faktiskt. Nu är det ett år kvar till nästa jul. Som jag tänkte försöka fira på annan ort. Helst en annan kontinent. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Fick i alla fall en gjutjärns-grillpanna från Skeppshult. Som jag är glad över. Nu ska det grillpannas. Helst vill jag bara ha den framme, stående med mina fina salt och pepparkvarnar från samma ställe. Haha.. Aset väger ju fasen tre kilo. Så nästa jul får jag önska mig en stor stark karl som kan hjälpa mig med att manövrera fanskapet. Just det. Fick ett par ljus som luktar gudomligt också. Tror jag ska inviga min nya lya med dessa.


Köpte även en försenad julklapp till mig själv igår. Jag som inte någonstans tycker att tekniska prylar är fina. Eller roliga. (Förutom lätthanterliga tv-spel.) Föll pladask för denna nätta lilla apparat.

Säger bara fyra saker.
- Farväl tjock-tv. Tack för dessa 9 trogna år.
- Farväl tanken på en långresa detta år.
- Farväl nikotin. På riktigt.
- Hej nudlar.
För övrigt kan jag upplysa alla lyckostar som är lediga att jag jobbar. Både i går och i dag. Det är lika roligt som vanligt. Om ni undrar.




söndag, december 23, 2007

Julskinkan

Pappas julskinka har blivit klar. Vi har traditionsenligt smakat på den tillsammans med vörtbröd, julöl, och Johans mammas hemlagade senap. Det senare hör av förklarliga skäl inte traditionen till. Syrran har ju inte varit tillsammans med Johan tidigare år. Vilket är rätt synd så här med facit i hand. Senapen var G U D O M L I G.

Fan vad gott.

Nu är det guitarrhero som gäller. Jag är inte sämst i alla fall. Näst bäst. Faktiskt. Mwahahaha..

Hjul, hjul, strålande hjul..

..haha. Sjukt kul. Fortfarande.

Nu har jag tagit mig upp till Långshyttan. Det jag roar mig med är att driva syster, den yngsta, till vansinne. Nåt måste man ju roa sig med. Hehe.

Idag har vi gjort Hedemora. Det gick fort. Det roligaste var typ Hemköp. Det säger ju allt.

lördag, december 22, 2007

Samtal med mor

Jag: Harkel. Hej. Har ni nån julgran?
Mamma: Nä.
Jag: Varför inte?
Mamma: Nä. Vi har ingen gran.
Jag: Varför inte?
Mamma: Det var bara jobbigt.
Jag: Men varför då?
Mamma: Nä. Men vi har en plastgran ute. Med ljus.
Jag: Då lägger vi klapparna under den då. (försöker dölja min vansinnigt starka irritation)
Mamma: Garvar.
Jag: Lägger på.

Va fan. Åker man hem till föräldrarna tycker jag att en gran är det minsta man kan förvänta sig. I alla fall så länge alla envisas med att köpa hjul(HAHA)klappar. Jag hade hjärna (HAHA igen) lagt den traditionen åt sidan. Men hur jag än kommer lägga fram det argumentet kommer alla sänka mig med att jag har fått hjul(HAHA)klappar i 27 år. Medans de bara fått klappfan i 16 år, 20 år, respektive 22 år. Men what the fuck. Livet är inte rättvist.

Hur som helst så tror jag att jag ska tvinga Johan att stanna till på vägen upp så vi kan sno en hjul(HAHA)gran och ta med. Frågan är vart man snor hjul(HAHA)gransfot och hjul(HAHA)granspynt.

Magkänsla

P satt i går och var fascinerad av sin magkänsla. Det kvinnor kallar intuition. Han hade förutspått att hans tjejs syrra skulle skilja sig. Samt att en person skulle sluta på sitt jobb. Jag frågade honom om hans magkänsla sa att jag höll på att bli sinnessjuk. Och han tänkte till och svarade allvarligt:

- Nä. Faktiskt inte. Men för ett par veckor sedan trodde jag det. Fast nu litar jag på att du säger till innan.

Det känns tryggt.

fredag, december 21, 2007

Vansinne och huvudvärk

I dag var jag så där arg. Som bara jag kan bli. När jag tycker precis alla är dumma i huvudet. När jag vill säga som mamma Madde gjorde i Åre ett härligt nyår i Åre.

-Du är dum i huvudet. Och du, och du, och du, och du..

Fast jag hade gjort ett tillägg.

- M E S T D U U U U! Och pekat på P.

Som sagt. Det där med kommunikation. Han hade ju säkert förstått om jag bara sa. Men jag orkar inte göra en stor sak av saker och ting. Även om jag hade rätt och bli lite småsur. Och han hade all rätt att sova ruset av sig. Han är chef. Och gör precis som han vill. Så enkelt är det. Punkt. Egentligen.

Sedan var det ju andra. Som var sjukt dumma i huvudet. Som spädde på min ilska. Hundra gånger om. Ibland undrar jag inte om jag tänker åt precis alla. Att ingen fattar nåt. Men men..

Nu är det snart jul. Faktumet i sig är jag inte speciellt glad över. Utan tanken på att få vara ledig.

Min huvudvärk kan jag säga. Är kvar. Men har lättat lite mer i dag. Inte på grund av värktabletterna. Däremot av vinet. Jag skämtade och sa, "det är för mkt blod i vinomloppet". Och så här i efterhand med lite vin i kroppen. Så känns det bättre.

Bara så ni vet.

torsdag, december 20, 2007

Rätt ska vara rätt

Mäklarna fick en trist bok i julklapp. Dessutom en pocket. En trist pocketbok. Medans assistenterna fick champagne. Fan så gutt.

Va fan

Den där smärtstillande tabletten som jag trodde var svaret på mina böner kan göra samma resa in betongväggen som alvedonen och iprenen. Den hjälpte föga vill jag lova.

Däremot har jag fått en flaska champaaaanche av mitt företag. Tack ska ni ha.

Plus en lunchdeal av P. Hämtade jag lunch åt honom så skulle han betala min också. Vilket jag såklart gick med på. Men det finns väl inget som heter "gratis lunch" har jag hört.

Inte nog med det.

P: En till privat fånig sak. Kan du be CC.. bla bla bla..?
Jag: Vad får jag för det?
P: Vad du vill..
Jag: En miata. En röd. Tack.

Skönt att jag får vad jag vill för att be någon annan göra nåt. Livet är rättvist.

Smärtstillande..

..och ännu mer godis. Det är dagens melodi. Eller rättare sagt, dagens livlina.

Smärtan i käken-öronen har krypit längre bak, så nu omfattas även bakskallen, och de vanliga ipren och alvedon kan slänga sig i en betongvägg.

Jah. Det här med julstämning vet jag ingenting om.

Satan vad mycket det är nu.

onsdag, december 19, 2007

Träningsvärk i käken

Trodde jag att jag hade ett tag. Pga av godiset som vi äter mest hela dagarna. Men nu känns det mer och mer som sendrag och det gör förbannat ont. Först på ena sidan. Sedan på den andra. och det kryper närmare öronen. Jag säger bara en sak. Är det öroninflammation eller nåt annat skit, så får någon skjuta mig baklänges.

Julhälsning

Så här hade jag tänkt att släppa loss i jul!

Se och njut!

tisdag, december 18, 2007

Sansad

Nu har jag sansat mig något och försöker tänka logiskt. Vilket är rätt svårt eftersom jag ser mig själv på en kritvit strand, vadandes i turkost vatten. MEN va fan. Jag måste stanna hemma nu och låta pengarna gå dit de bör. Till lyan. Har ju faktiskt lyckats komma utomlands fyra gånger, till fyra olika världsdelar, på mindre än ett år. Det är inte mer än rättvist att jag stannar hemma. Så då gör jag det. Och går på Sturebadet. Punkt.

PS: Jag hatar att vara vuxen.

Just i dag är jag stark

Hehe.. lyssnar på Kentas "Just i dag är jag stark".. för att styrka mig inför morgondagen. I morse var jag så trött att trodde att jag skulle dö när klockan ringde. Jag lär ju inte vara piggare i morgon. Men däremot snäppet gladare.

Jag hade lovat att träffa K från Karlshamn och hans tjej i dag efter jobbet. Tydligen hade jag lovat det i vindimmorna i lördags. Jajamensan. Jag bet ihop och gick på Koh Pahnang. O käkade. Sedan hade jag utvecklingssamtal med P (vid 22:30, efter en halv vinare och två öl) och jag som är så svårövertalad sa till K att jag antingen följer med ut efter middagen för att fira, eller sörja. Som tur var det för att fira. En extra månadslön i bonus plus 10% i löneökning. Ja. Det är fan inte helt fy skam. Nä. Det är fan underbart. Med tanke på mitt sparmål för kontantinsatsen för lyan. Nu har jag råd med att byta ut min tjocktv mot en smaltv plus en ny soffa. Fan så gött. Eller en resa. Långt åt helvete.

Svårt val. Igen. Otippade pengar. Men de får gå till lyan.

Tror jag.

Eller så blir det en surfresa till Bali om en månad eller så.
Dvs långt åt helvete. Mwahahahaa..

måndag, december 17, 2007

Gosa

Snart kommer P's bättre del av sig själv. V. Som jag ska få gosa med. Mysigt. Det ser jag fram emot.

Kan också meddela att det blev behandling på Sturebadet för min del i julklappsvalet. Efter att ha ändrat mig sju gånger fram och tillbaka.

Någon som vill göra mig sällskap!? :)

Valet och kvalet

Då är det dags för julklappsutdelning. Och tomten kan tydligen inte bestämma sig för vad vi ska få så vi har fått några alternativ. Vilket jag tycker är lite elakt, eftersom beslutsångesten direkt infinner sig. Jag behöver hjälp.

"Hej alla snälla barn

Här kommer en önskelista från tomten, för han har lite svårt att bestämma sig vad han vill ge er i julklapp. Så ni är snälla o medd. mig snarast vad ni önskar er, ni har varit mycket snälla i år!

Presentkort på Sterling för en resa, (gäller 5 år)
Presentkort på NK eller Åhlens
Presentkort på Sturebadet för en behandling
Presentkort på Ticnet, för nåt evenemang

Snälla svara snarast det är lite bråttom… :)


Jultomten/Tomtenissan"

Dessutom har alla team fått en varsin säck med säkert fem kilo godis från Snellies nya arbetsgivare. Och ja. Jag mår illa, eftersom jag självklart inte kan låta bli att trycka i mig.

fredag, december 14, 2007

Bevingade citat

Två underbara kommentarer har kommit från M när han pratat i tel med div försäkringspack.

Gårdagens citat:
"Delad börda är dubbel börda."
Hur tänkte han då, undrar jag?

Dagens citat:
"Det är bättre om äpplen pratar med äpplen."
Jag vill helst inte att äpplen ska prata över huvud taget.

Dessutom kom P med en härlig kommentar i dag när han visar upp en fet hög med feta mappar och säger toknöjd:
"Det är bara det här kvar. Sedan är vi klara."
Klara med vadå? Det är ett skämt, med tanke på hur mkt som inte är klart. Jag svarade bara med ett sinnessjukt garv.

torsdag, december 13, 2007

Utvecklingssamtal

Och eftersom P tjatar om att vi är värdelösa för att vi inte bokar in oss för utvecklingssamtal med honom så har jag precis lagt in följande i hans kalender den 24/12 kl.15:00:

Utvecklingssamtal med Michaela (istället för Kalle Anka)

Hoppas han blir nöjd nu.

För övrigt

Så tror P att jag kommer ha ihjäl honom innan han får uppleva sitt bröllop. Förstår inte hur en sådan tanke kan slå honom!?

Glögg, sushi och döden

Då sitter man här solokvisten på jobbet. Har så mkt att göra så jag funderar på om det är lönt att åka hem över huvud taget. Knaprar pepparkakor som substitut för en utebliven middag hos världens bästa Snellie. Det sluter den röda cirkeln lite eftersom det blev vinglögg (!!), torra lussekatter och pepparkakor till frukost. Fick i alla fall sushi till lunch, som njöts under ett samtal om döden och framtiden. Vansinne. Konstigt att man mår illa på kvällarna.

Å så fanns det något jag tänkte glädja er med att berätta här. Men det glömdes bort på vägen. Skit och död skulle man kunna säga.

Jobba vidare en stund till då. Återkommer om jag kommer på vad det var jag -egentligen- skulle notera här.

Gah.

onsdag, december 12, 2007

Det absolut dummaste

I dag på lunchen fick P syn på en gammal kvinnlig kollega.

P: Nej men heeeej! Vad kul att se dig! Du är gravid ser jag!? GRATTIS!!
Ex kollegan: Hej på dig också! Nej, jag är inte gravid. Jag ser ut så här.
P mumlar ngt ohörbart medan M, H och jag försöker att kvidande hålla oss för skratt.

Galet roligt.

Är du husmor eller riktig kvinna?

Husmorstips 1: Tryck en liten skumgodis i botten på glasstruten, så rinner inte glassen ut.
Riktiga kvinnors tips: Sug ut glassen genom botten på struten, förmodligen ligger du ändå på soffan och äter den.

Husmorstips 2: För att hindra potatisen från att gro, lägg ett äpple i potatispåsen.
Riktiga kvinnors tips: Köp pulvermos, det håller ett år.

Husmorstips 3: När det står i kakreceptet att du ska strö kakformen med ströbröd, använd lite kakmix istället, så blir det inte vita fläckar på den färdiga kakan.
Riktiga kvinnors tips: Gå till bageriet. De kan till och med dekorera kakan åt dig.

Husmorstips 4: Om du råkar salta maten för mycket under kokningen, lägg i en skalad potatis, som suger upp överblivet salt ur maten på ett ögonblick.
Riktiga kvinnors tips: Om du saltar maten för mycket under kokning, så tråkigt då.
Upprepa efter mig "Riktiga kvinnors motto": Som jag lagar maten, så äter du den och så vill du ha den.

Husmorstips 5: Linda in sellerin i aluminiumfolie när du lägger den i kylskåpet och den håller sig färsk i flera veckor.
Riktiga kvinnors tips: Selleri? Aldrig hört talas om.

Husmorstips 6: Pensla pajskalet med lite vispat ägg för att göra den glansig.
Riktiga kvinnors tips: På de frysta pajförpackningarna står det inget om pensling med ägg, alltså behövs det inte.

Husmorstips 7: För att bota huvudvärk: Ta en lime, dela den i två delar och massera din panna med dem. Dunkandet försvinner.
Riktiga kvinnors tips: Ta en lime, blanda den med Tequila. Kyl och drick. Du kanske fortfarande har huvudvärk, men vem bryr sig.

Husmorstips 8: Släng inte överblivet vin. Frys ner det till iskuber för kommande grytor och såser.
Riktiga kvinnors tips: Överblivet vin?

tisdag, december 11, 2007

Dagens dummaste

Nu har jag varit hos tant Snellie och dumpat de söta kräken. Och ätit. Och tittat på Desperata Hemmafruar som håller på att spåra ur. Totalt.

Dagens dummaste 1:

P håller en monolog om inflationen. Alla lyssnar lite halvhjärtat. Så när han kommer till delen där han säger att "lönerna skenar.." så kan jag inte låta bli att lägga till "på vissa ställen ja.." Alla andra skrattar lite roat men inte P. Han blir knäpptyst. Och jag tänker att antingen är han på dåligt humör och uppskattar inte mitt skämt. Eller så förstår han inte skämtet över huvud taget. Två minuter senare så lägger han av ett asflabb.

Jag: Det tog ett tag för poletten att trilla ner..
P: Jag orkade först inte skratta. Men det var ju rätt roligt sagt.

Dagens dummaste 2:

På träningen plockar jag fram petflaskan för att fylla på vatten i, som jag rotade fram i morse eftersom den vanliga flaskan var puts veck. Jag tror ju att jag haft vatten i den tidigare. Men jag tycker vattnet luktar lite konstigt. Då trillade min polett ner. I den flaskan har jag haft sprit. Najs. Sjukt najs.

SMS

Konversation mellan mig och P.

P: Han är fin.
Jag: Där har vi uppenbarligen inte samma åsikt.
P: Men jag har sett honom utan kläder.
Jag: Du får gärna hålla övriga detaljer för dig själv.
P: Nä. Jag måste få prata med någon... Han var för hårthänt med mig...
Jag: Har du ingen sjukvårdsförsäkring som inkluderar krishantering vid traumatiska händelser?
P: Jo. Fast inte inre skadegörelse, jag är helt förstörd.
Jag: Fy fan.
Jag (igen): Nu behöver jag kristerapi..
P: Hahahahahaha vänta.. hahahahahah..

Är det någon som kan förklara vad jag skulle vänta på? Jag vågade inte fråga.

måndag, december 10, 2007

Surt

Holken äter vindruvor.

Jag till Holken: Visst var de sura?
P: Vilka då? Kunderna?
Jag: Aaa.. just det.

söndag, december 09, 2007

Underskattat

Det är sjukt underskattat med rena, manglade lakan.

Mys.

Energi

I fredags så bara tokslocknade jag, rätt tidigt i sängen. Inga äventyr så långt ögat nådde.

Lördagen så tillbringade jag i Södertälje tittandes på hockey. Min gudson A spelade och spöade skiten ur de andra lagen. Sjukt bra. Han fick till och med matchens clementin. Vilket föranledde att jag kallade honom Clemens resten av dagen. Det uppskattades inte så där överdrivet mycket. Min guddotter A var lika söt som vanligt. Om än lite väl söt i bland. Måste träffa henne oftare så jag tröttar ut henne och hon inte tycker det är lika roligt när jag hälsar på. Hahaha..

Hem på kvällen. Och tokslocknade igen. Hoppade över äventyren denna lördag. Mådde inte helt hundra. Faktiskt.

I dag sov jag ut. Hade lite mer energi när jag vaknade. Hur skönt som helst. Har tagit itu med det mesta som jag inte hinner med i veckorna. Dammsugning, tvätt, skurande, blomplantering, julklappsinslagning osv. Har varit så duktig så jag nästan blir lite rädd för mig själv. Så här huslig har jag inte varit på evigheter. Och det behövdes. Verkligen. Så det var ju bra.

lördag, december 08, 2007

Ät bajs

I morse vid fem snåret vaknade jag av ett jävla liv. Det var Ester som försökte göra inbrott i kartongen där jag förvarar julklapparna. Eftersom de annars lär bli offer för div lekar och inte skulle se så fina ut efter en stund. Så jag klev upp och la två tunga fotoalbum på locket. Och tänkte "Eat my shit motherfucking cat.." samt garvade högt inombords. Var bara så där sjukt nöjd som man kan vara för att ha lurat en katt som väcker en klockan fem på morgonen.

En kvart senare är hon i gång igen. Precis när jag somnat om. Och visst. Det var jag som fick äta bajset. För hon lyckades komma in i kartongfan IGEN. Upp igen, stapla på fler tunga album. Inte lika kaxig som förra gången, gick jag tillbaka till sängen. Och somnade om. Utan att Ester väckte mig mer. Jag vann. Tillslut.

Däremot har mina ringar legat på bordet i natt. Själva. Helt utelämnade. De brukar få ligga kvar där i ca en sjuttondels sekund i vanliga fall. Då båda kissarna tycker det är sjukt kul att ha ner prylar som ligger på bord osv. Men de låg kvar i morse. Halleluljah..

Mot Södertälje. Och hockey.

fredag, december 07, 2007

Kattgalopp

Försök att slå in julklappar med två vilda katter i hushållet. Snörena är roliga. Kartongerna är roliga. Pappret är roligt.

Försök sova med två katter i hushållet. Som galopperar. Som glider runt på det hala golvet. Som jamar på varandra. Som rullar runt i soffan. I sängen. På klösmöbeln.

Tur att de är så söta. Annars hade jag kastat ut dem för länge sedan.

Kissnödig

Om Marie Picasso var kissnödig innan hon skulle sjunga "Vinnarlåten" så kunde hon faktiskt gått och kissat innan och inte stått och knipit på scen. För det såg faktiskt lite lustigt ut.

Vinprovning

Nu kom nästa klockrena mail från våran alldeles egna festfixare.

"Idag har vi vinprovning i köket plan 4 klockan 16.51 Kvällens tema ”lär dig skilja på rött & vitt” Hedonisten och födelsebarnet K leder prövningen.

Välkomna"


Jag är ju ingen vinexpert direkt. Men jag tipsade dem om mitt säkraste tips. Färgen. Så jag behöver alltså inte gå dit. Jag vet redan. Klok, är bara mitt förnamn. Tillskillnad från "födelsebarnet".

Skrivarhumor

Hur kul är det inte att ngn stjärna på företaget döpt alla skrivare efter karaktärerna i Dallas?

"Skrivaren JR på plan 4 kommer att blockeras närmaste timmarna
Jag kommer att använda denna skrivare för att skriva ut ett viktigt utskick (3 200 sidor). Vänligen använd Bobby tills vidare."


Stackars JR.

Fem minuter senare kommer följande mail:

"Skrivarblockaden har utökats till skrivaren Pamela på plan 5."

Ja, jag har kass humor. Fast i min värld, världens bästa.

Massage

Då har man fått massage också. Härliga fredag. Bara man låter bli att titta ut genom fönstret.

Frukostpatrullen

I dag när jag klev ur hissen på plan 5 stod det en tantsing från Snellies blivande arbetsgivare (som även är samarbetspartners till oss). Med en frukostpåse samt lussebullar. Det tackar vi för. I bland är det företaget rätt bra. Men bara rätt. Mwahaha..

Och som tur var så har ju M börjat skämma bort oss med lussekatter på fredagar. I dag var det dessutom extrapris på dem, så han hade köpt sjukt många. Som ligger här. Har dock inte hunnit smaka på just dem. Men jag ska, och så måste jag ju säga att de var hundra gånger godare än Frukostpatrullens. Annars är det nog slut med lussekatter från M på fredagar. Och det kan jag inte riskera.

torsdag, december 06, 2007

Ester har anlänt

Och det med besked. Katterna röjer högt som lågt. Jag låter dem hållas. Så länge jag inte sover, och Linus är nöjd så är jag glad att de kan sysselsätta sig själva. Linus som nyss inte var längre än 20 cm från mig vart än jag var eller vad jag än gjorde har helt plötsligt glömt bort att jag existerar. Kan det vara för ett Elefant-Ester är så mkt roligare att hänga med? Antagligen.

Annars har jag hunnit med att svänga förbi söder en sväng på bok-release ikväll. Svepte ett glas vin, tröck i mig lite snittar, lyssnade på tal och sång. För att sedan rusa hem till den efterlängtade sängen. Fan så trött jag är. Hela tiden. Men man blir tydligen det också, av att vara gravid. HAHAHAHAHA.

Gravid

Eftersom jag gnällt på illamående under ett par dagar så ställde sig P upp och deklarerade att jag är gravid och jag har fått gratulationer för detta. Som jag tackat så glatt för.

Annars går det mest utför. Det där med kontroll, är överskattat.

lördag, december 01, 2007

Jösses Amanda

Under några veckor har jag trott att jag tappat alla känslor. Som handlar om sådanna där normala saker. I vardagen. Hör jag ngt hemskt så rör det inte mig i ryggen längre. Kanske att jag tycker det är hemskt. Men jag KÄNNER inget. Har till och med tittat på sorgliga filmer för att framkalla ngn slags reaktion. Ghost garvade jag nästan åt. Så fånigt. Kärlek. Tss..

I går stod tv:n på när det var Idol. Jag hade hört att den där Amanda skulle göra ett sjukt bra framträdande med en sjukt bra låt. Och eftersom jag låg utslagen i sängen så var det bara att slänga ett öga åt tv-hållet när det skulle bli dags. Att det var sjukt bra, var veckans underdrift. Jag grät som ett barn. Låten är ju grym. Och hon gör den ännu grymmare. Jag trodde inte det var möjligt.

Och jag var inte den enda som tyckte det var bra.

Morgonstund

Jah. Klockan är inte ens halv tio och jag har för en stund sedan varit i tvättstugan och hängt upp två maskiner tvätt. Då kanske ni kan räkna ut med lilltån, att vid sju i morse var jag uppe och slängde in tvätten i maskinen. E N L Ö R D A G. Dessutom så vet jag att tvätten inte kommer vara torr när min tvättid är klar eftersom både torkmojängen i torkrummet är paj, samt torktumlaren. Funderar på hur i helvete jag ska kunna hänga upp den i lyan. Det är ett skämt.

Nä. Om jag ska försöka vila lite innan jag ska ta i tu med det problemet.

fredag, november 30, 2007

Vart tog veckan vägen?

Jaha. Så var det fredag igen. Efter ytterligare en vecka på dårhuset.

Onsdagkvällen tillbringades på julbord på Tyrol. Som jag var på med mitt nya jobb, där mitt gamla jobb stor för maten. Heh. Märklig företeelse. Men rätt roligt. Bara rätt. Jag var hyffsat trött och det kändes inte som om jag var på topp. Det där med att äta brukar jag inte ha några som helst problem med. Men det tog stopp alldeles för snabbt. Så något i sjukdomsväg trodde jag låg och lurade. Känner mig dock rätt okej, nu igen. Tack och lov. Kvällen avslutades på East. Och de där nödvändiga drinkarna. Inte.

Torsdagen var med andra ord gjord för att försöka överlevas. Satan i gatan vad trött jag var. Jag börjar blir gammal. Det är bara att konstatera.

Sedan blev det fredag. Som jag sa. Vart fan tog veckan vägen? Den har gått galet snabbt. Snart är det jul. Och det bästa med det är att det snart är över. Då går vi mot ljusare tider. Ah. Efter nyår i alla fall.

Veckans roligaste. För P i alla fall. Var i onsdags när han försökte klistra på en post-it lapp på mina glasögon. Hrm. Lite småkul var det väl. För det var lite drygt. Men han har tjatat om det flera gånger gånger per dag. Och skrattat lika mkt varje gång. Kul att man kan roa sig själv..

I dag. Är jag bara helt slut. Det blir inte gladare än så här. Jag har bäddat ner mig med en Ester mellan benen. Ska snart kika på Greys som jag missade i onsdags.

Over and out.

tisdag, november 27, 2007

Med hopp om..

..att missarna ska ha lekt av sig i dag. Och inte använda natten som ett bra tillfälle att göra slut på energi. Ska jag försöka sova. Efter ytterligare en sinnessjuk dag på jobbet. Lyckades träna också tillslut. Så min energinivå ligger i alla fall i botten. Får hoppas skrällernas gör det samma.

Natti.

Boston Tea Party

Alltså. I går var det faktiskt det roligaste programmet jag sett. Det har i för sig inte varit så många som jag har sett. Och oftast så har jag tittat på det lite i bakgrunden, mest för att det inte funnits annat att titta på. Men se gärna den delen där de är ute i Kristianstad och promenerar med två elefanter. Det är helt underbart. Roligt.

måndag, november 26, 2007

Dålig uppdatering

Var det på bloggen i helgen. Mest för att jag kände mig apatisk. Inför det mesta. Alldeles för många "vad-är-det-för-mening-med-livet-tankar" för att det skulle ha varit hälsosamt att skriva ner dem. Och hur kul är det egentligen? Hemligheten är nog att stänga av dem tankarna. Jag kommer aldrig fram till något vettigt ändå, utan blir bara deprimerad.

I fredags, på after-worken fick jag ett samtal från P, som undrade vad jag skulle göra på lördagen. "Åh, nej, säg inte att jag måste jobba i morgon.." tänkte jag i mitt stilla sinne. I stället tyckte han att jag skulle boka en valfri behandling på Sturebadet, som tack för gott arbete. Ja, det tackade jag verkligen för. Så det var väl lördagens stora händelse. Och satan så skönt det var. Kvinnan som utförde behandlingen var helt vansinnigt omtänksam, duktig, snäll och helt underbar. Att vara i hennes våld under 80 minuter, var ett sant nöje. Så trivsamt att jag gärna hade velat bli adopterad av henne, i alla fall en dag i veckan. Fast hon behöver inte klämma mina pormaskar varje gång. Det hörde inte till den roliga biten.

Å igår, den soliga och uppmuntrande söndagen. Fyllde jag 21 år. Jag skrattade och log. Och ville aldrig dagen skulle ta slut.

Så kan det gå.

Dagens middag

Sesamknäckebröd, med prästost, bea och saltgurka. Ja, det var gott. Och nej, jag är inte gravid. Jag kan sträcka mig så långt som att det var rätt skruvat att pröva på den kombinationen. Man tager vad man haver. Matvanorna är ungefär som alla mina andra vanor. Helt åt skogen.

fredag, november 23, 2007

Utpressning

Jaha. Då har man lyckats vara anonym på intranätet i nästan nio månader. Men nu var det slut med det.

E kom med en kamera, och innan jag fattade vad det handlade om hade jag försagt mig.

E: Michaela.. har du foto på dig på Wikin?
Jag: Nej.. Eller jag menar JO. Det har jag visst!
E: Allvarligt talat. Du måste ha det. Vi tar ett kort på dig nu.
Jag: Jag vill inte!
E: Men om jag tar ett kort på dig nu, så får det ligga där tills du skickar in ett annat själv..
Jag: M.. hjälp. Det här är ju utpressning.
E: Kom igen nu..
Jag: Men jag skickar in ett kort.. sen.
E: Du kommer aldrig göra det. Det vet jag.
M: Annars har jag rätt fina bilder på dig från Kenya där du ser galen ut som vi kan lägga upp..
E: Titta hit..
Jag: Ynk..

torsdag, november 22, 2007

Misär

Jag sitter och knappar på mobiltelefonen vid 18 tiden på jobbet..

Jag: M, hur stavas 'misär', med ett eller två 's'?
M: Ett.
Jag. Tack.
M: Du skriver väl inte om jobbet nu va?
Jag: Hur kan du tro det?

Vannsinnet

Tar sakta men säkert över min kropp. Den börjar spira in i fler och fler vrår i min själ. Nu väntar jag bara att den kan ta över helt, så jag har en ursäkt. Att flippa.

onsdag, november 21, 2007

Ett tecken

Kom just hem från Snellie där matchen avnjöts (nåja) samtidigt som vi såg Grey's. I slutet fick vi se fotbollsgrabbarna smiska varandra med de stackars blommorna de fick efter vinsten. Som vi skrattade lite åt. Smiskandet alltså, inte vinsten. Lite så där typiskt grabbigt. Tror inte tjejer hade gjort så. Faktiskt.

På vägen hem tajmade jag min bussresa så där lagom. De fem minuterna som det i vanliga fall tar att åka.. tog över 20. Det var visst fler än jag som tänkte åka hemåt i Råsundatrakten, prick då. Till sist fick jag nog, klev av bussen, och gick de sista hållplatserna. (Eller rättare sagt, vankade som en gravid flodhäst pga träningsvärken.) När jag nästan var hemma, så låg det en gul ros på backen. Den ligger nu i ett glas, på mitt sängbord. Undrar om det var en av blommorna Anders Svensson slängde iväg!? Hur som helst så är jag helt övertygad. Om att det är ett tecken. På att allt har en mening. Hade det inte varit match idag, hade jag inte gått sista biten hem, då hade inte Sverige kunnat vinna, och det hade antagligen inte legat en gul ros, på min väg, hem.



Slut på smarta tankar. Dags att sova.

Börja om

Så då har jag fått börja om från början med träningen som legat i dvala. Det kändes sådär. Sjukt jobbigt, kändes det i går att träna. Men det är väl så, när man är korkad nog att göra uppehåll i träningen. Det är hundra gånger värre, att komma tillbaka, än att fortsätta. Att man aldrig lär sig.

Middag med köttbullar och potatismos, framför Desperate Housewifes, hos Snellie igår. Trevligt och gott. Varför gör man inte husmanskost oftare? Muppigt.

För övrigt, så har jag svårt att förstå det här, med att det är jul snart. Ska det verkligen vara nödvändigt, varje år? Jag vet inte det ja. Att köpa julklappar i år, kommer svida. När jag försöker lägga undan och spara varenda krona. Till det där kommande, lägenhetsköpet. Har räknat lite på det där. Att om jag skulle kunna hålla en amortering på 35.000 kr per år (det skulle innebära att det inte blir semester, eller andra glädjeämnen i vardagen, vilket är rätt rimligt), så har jag betalat av min lägenhet om 29 år ca. Då är jag 56 år. Rolig tanke.

tisdag, november 20, 2007

Matt

Är helt matt. Känns som om jag lever i en slags dvala. En väntan. Utan att veta vad jag väntar på. Hjärtat, gör sjukt ont tidvis. I går kom smärtan på eftermiddagen, och i dag har smärtan anlänt redan innan lunch. Wtf.

Antar att det är det där med sömnrutinerna som är helt fucked-up. I går somnade jag när jag kom hem från jobbet vid 20:30. Blev väckt av P, som ringde vid 23:15, och kunde inte somna om, förrän vid 05-snåret. Bra där. Förbannat bra.

Inga glädjande nyheter i dag med andra ord. Sorry.

fredag, november 16, 2007

Reklamfavorit

Reklam suger ju verkligen. Antar att jag inte är ensam med denna åsikt. Det är nästan så jävla pisstråkigt att man överväger att inte titta på tv pga reklamen. Men det finns en.. som är så förbannat bra.

Peugeot 207

Faktiskt.

Jävulskap

Här haglar det jävulskap och dårskap. Det är lika roligt varje gång.

En lite småjobbig djurgårdare fick ett välkomstbrev från barnsupporterklubben "Gnagis". Där självklart JAG blev anklagad för detta. Tyvärr var det inte jag. Det var alldeles för smart, för att jag hade kommit på det själv. En stor eloge till denna person, som fortfarande är hemlig.

Däremot så kom jag på en sjukt kul sak. Vi har ju en liten tvåmannaorkester här utanför. En som spelar trumpet, och en som spelar dragspel. VARJE DAG, i FLERA TIMMAR. Man kan bli knäpp för mindre. Helvetesljudet tränger ju verkligen in på hela vårt, ett antal hundra kvm stora kontor. Man kommer inte undan, någonstans. Eftersom just vi sitter närmast så hör vi ju dessa, extra väl. Vilket M brukar svära över ett antal gånger per dag.

Så när han åkte i väg till Göteborg i onsdags så var jag så vänlig att jag gick ner på gatan och spelade in en liten trudelutt och MMS:ade honom den. Han blev så glad att han nästan inte ville komma hem. Heheh..

Appropå dessa musikanter. I dag fick P nog och skickade ut till hela kontoret:

Hej ,

Jag kommer att gå ner och förhandla med vår musikspelande man utanför gallerian och fråga hur mycket han kräver för att under de närmaste 6 månaderna köra sin lilla ensemble utanför våra konkurrenter på Birger Jarlsgatan.

Jag återkommer med beloppet han kräver och ser om det är en rimlig summa eller om jag skall begära kollektivt deltagande från er eller inte : )


Med vänlig hälsning

P


Humor.

onsdag, november 14, 2007

Det här med karlar..

..förstår jag mig inte riktigt på. Alls. Vad är problemet liksom? Jag är så sjukt trött på dem, och ändå har jag ingen karl. Däremot ett par stycken som gärna uppskattar min uppmärksamhet. Helst när jag sover. Jag gjorde rätt i att stänga av ljudet på mobilen i går. För efter midnatt började det ringa. Men då sov jag. Rätt tungt eftersom jag endast sovit få timmar natten innan. Jojo. Det hjälpte ju föga. För vid tvåtiden RINGER DET PÅ DÖRREN. Då är det en småfull karlfanskap som står där och undrar varför jag inte svarar i telefonen. I wonder why..

Så efter att jag släpper in denna karl och förklarar att jag SOV, för att jag var TRÖTT och jag ska UPP TIDIGT i morgon för jag ska gå på ett vansinnigt ogivande månadsmöte, så surrar det till på mobilen igen. Det andra fanskapet som inte ger sig. Vilket det första fanskapet noterar och har mage att börja ifrågasätta vem det är som ringer mig mitt i natten!? VAH? Efter att ha fått tag på en taxi till den nattliga besökaren så kan jag ju inte somna om. Såklart. Jag ligger och lyssnar på mina grannar som kommer hem, en efter en. Sover inte dem heller på nätterna?

Sammanfattning: Förbannade karlkräk. Låt mig sova! Och låt mig va! Innan jag blir sinnessjuk på riktigt, hör röster i huvudet som säger åt mig att göra obehagliga saker och därmed inte kan stå för mina handlingar.

PUNKT

tisdag, november 13, 2007

Har jag missat nåt?

Innan sänggående tittade jag in på aftonbladet.se. Vad ser jag där? Jo, det är snökaos i Sthlm. Pendeltåg som inte går som de ska. Vägar som är igenproppade. Visst, det har väl snöat i dag. Men en det ligger ju inte kvar på backen? Eller? Måste vara väldigt lokalt. Tack och lov.

Nu ska jag drömma mig bort till sol, värme och vita stränder. Det är helt gratis.

God natt.

1+1=4

Det är rätt märkligt. Att om jag har en katt här hemma. Så känns det som om jag har en katt hemma. När jag har två katter, så känns det som om jag har fyra katter under mitt tak. Varför? Jo, för de första så för de ett sånt sjukt jävla liv när de har varandra. För det andra så hetsäter de när de är två. Någon slags tävling som jag inte riktigt förstår. Jag menar, jag är ju bara ett människobarn, från människobyn. De äter alltså som fyra kattkräk. Vilket innebär att de skiter som fyra sådana också. Bara så ni vet.

PS: Däremot är det underbart att få dubbelt upp med gos. :)

Önskelista

Pratade med mamsen idag. Hon sa att hon tänkt på mig här om dagen och undrade vad jag önskade mig i födselsedagspresent. Jag har ärligt talat förträngt det. Trots att jag har räknat dagarna till den 25:e november så är det inte min födelsedag jag längtat till. Utan lön. Min födelsedag är förträngd. Faktiskt.

Hur som helst. Mitt svar ang. vad jag önskade mig, till mamsen:
Jag: Fred på jorden..
Mamma: Inget mer?
Jag: Nä. Jag vet inte. Har inte tänkt så långt.
Mamma: Nänä..
Jag: Pengar förresten!
Mamma: Ok.
Jag: Och en grönsaksglobalkniv.
Mamma: Mhm.
Jag: Och en ny kattklösmöbel. Sån där hög.
Mamma: Jahaja.
Jag: Och en Mazda Miata. Röd.
Mamma: Självklart.
Jag: Sen var det inget mer.
Mamma: Bara det?

Hade ju kunnat hålla på i en evighet. Men jag la ner. Med tanke på att mina födelsedagspresenter till min familj har sinat på senare år, så kräver jag faktiskt inget tillbaka. Så det så.

Sammanbrott

Ligger nära till hands just nu. Väldigt nära.

måndag, november 12, 2007

Skämten som tog slut

M kommer och lägger en gaffel på mitt skrivbord..

M: Sluta gaffla och jobba istället..
Jag: Tog de roliga skämten slut när du fyllde 30?

Smart felringning

Jag skulle ringa till Henrik i dag för att fråga om han skulle träna. Det gick ju sådär..

Personen jag ringde: Magnus.
Jag: Är det Henrik?
Personen jag ringde: Nä, det är Magnus.
Jag: Haha.. kul. Sluta nu.
Personen jag ringde: Det är sant! Vem ska du till?
Jag: Henrik!
Personen jag ringde: Han finns inte på det här numret..
Jag: Är du säker?
Personen jag ringde: Ja.. Jag heter Magnus.
Jag: Du driver inte med mig nu va..?
Personen jag ringde: Nä, tyvärr..
Jag: Nähe.. förlåt då.

Hrm. De hade i alla fall samma dryga dialekt. Alla från Örebro låter likadant. Jag ver HELT övertygad om att jag blev lurad. Tills jag insåg att jag verkligen hade slagit fel nummer.

söndag, november 11, 2007

En slö helg

Är vad detta har varit hittills.. I går roade jag mig med att somna till varenda film jag skulle titta på. I sällskap av Ester-ekorren och Linus-lejonet. Hehe. Ester kom tillsammans med Snellie i fredags och såg sjukt kul ut. Så rolig att jag tyckte Linus skulle se likadan ut. Så nu är de trimmade i fanta(stiska) frillor.

Snart ska jag ta mig samman, kliva upp och börja fundera vad veckans matlåda kommer bli. Wheii!!

fredag, november 09, 2007

En liten film från Kenya

video

Jag vill bara tillägga att den massaien som tjoar, skriker och tjimmar mest, fick jag dansa med lite senare under kvällen. Titus heter han. Och jag fick en lätt Tinitus (vilket jag sedan kom på att Titus, måste vara en förkortning av..) som minne efter den dansen.

Tack Titus för dansen. Det var faktiskt en oförglömlig upplevelse.

video

Lägg märke till Kristoffers kommentar på första filmen.. "Shit, han snear ur nu, tror jag.." Sjukt kul.

I natt jag drömde..

..något som jag hoppas att jag aldrig kommer drömma igen.

Jag var hemma hos en kompis till en nästan bortglömd vän. Hahaha.. nu ljög jag. Jag har inte ens i närheten glömt denna vän. Men det var länge sedan nu, jag hörde av eller såg denna vän.
Hur som helst. Så skulle vi kliva över en genomskinlig trappa, i vilken det bodde en stor, livsfarlig, grön, skitarg och sällsynt orm. Min gamla vän, som jag kan kalla L, tog upp denna orm som spottade och fräste. Och den var inte alls söt. Han stoppade tillbaka den i den genomskinliga trappan och gick ifrån lägenheten. Kvar var jag ensam med ormen som skulle tittas till och har såklart sönder trappan och ormen kommer ut. Den anfaller mig gång på gång, och tillslut så fångar jag ormens skalle med händerna medan den fortsätter att hugga mig i handen. Aj aj. Jag funderade på hur lång tid det skulle ta innan jag dog. Helst plötsligt dök det upp andra människor som tyckte vi skulle döda ormen. Hur sällsynt den än var. Vilket vi gjorde. Den mosades. Och jag hade dåligt samvete.

Sedan drömde jag om att det blev sommar. Och Snellie var fit med rutor på magen som jag blev avis på.

Från det ena till det andra, skulle man kunna säga.

Julefrukost

I dag bjuder M på lussebullar och ett sentimentalt tack-mail för gårdagens uppvaktning. Han blev till och med så glad över min "pensionsfrukt" så han tejpade upp den på skärmen. Det ska tydligen bli ett litet expriment, för att se vem som blir mest skrynklig. Vi får väl se.

Hur som helst, så var det bara att hämta lite varm choklad så var denna morgon gjord.

I går vid 22 snåret ringde ex kollegan PN och var i stan. Jag hade totalt glömt bort att jag lovat att träffa honom efter hans kundmiddag. Han blev inte så nöjd över detta och försökte på alla sätt övertala mig att komma in till stan. Människan var till och med beredd att sätta sig i en taxi och komma och hämta mig. Men jag stod i mot och han tyckte jag var en tråkfitta. Må så vara. Men i dag är jag pigg (nåja) och glad (HAHA).

torsdag, november 08, 2007

Linus-katten

Snellie och jag är ju oftast på samma humör, samtidigt. Jag börjar fundera på om inte våra missar också är det. I veckan har jag tjatat på jobbet om hur Linus legat och sovit tätt-tätt inpå mig. Tätare än vanligt. Han låg på sidan, i mitt armveck, med huvudet mot min axel och den ena framtassen över mig. Som om han höll om mig, härom natten. I förrgår natt låg han vid sidan om mig, när jag låg på sidan. Vi sov sked helt enkelt. Och i natt låg han på min mage. Gos-kisse. Världens raraste. Så rar så att jag till och med var tvungen att berätta om Linus för bankkillen jag träffade idag för att teckna mitt bolån.

Bankkillen: Då ska vi se hur din situation ser ut.. Har du lån någon annanstans?
Jag: Nope.
Bankkillen: Har du studielån?
Jag: Nope.
Bankkillen: Har du barn?
Jag: Nope. Men jag har en katt!!
Bankkillen: Eh.. Jaha. Men det tar vi inte riktigt med i kalkylen.
Jag: Nähe..

Appropå Limpan. Så pratade jag förresten med min gamla kollega från V-vik idag.
G: Är du fortfarande sambo?
Jag: Ehmm.. om du menar med Linus, så är svaret ja.
G: Ja, han som du hängde med förra året?
Jag: Om du menar MIN KATT Linus, så är svaret fortfarande ja.
G: Herregud.. Lever den där stackars katten fortfarande?
Jag: Hur exakt menar du nu..?

Nog om Linus-katten.

Födelsedag

Inte min då. Men min kära kollega M fyller 30 jävla år. Jag säger som jag brukar.. "Jag saknar ord."

Jag hämtade fin-kaffe från våning fyra till honom. Och en "pensionsfrukt". Sjukt kul. Han blev faktiskt rörd.

P blev mest avis för att han inte fick nåt.

P: Michaela, förresten. Tack för kaffet..
Jag: Du får vänta till du fyller 40 år. Då kan jag hämta kaffe åt dig.
P: Ska du ha samma kortkorta klänning på dig som i dag när du hämtar kaffet då?
Jag: Mmm.. visst.
P: Jag fyller år i morgon förresten. Kan du ha på dig klänningen igen då?
Födelsedagsbarnet: Ska inte du gå på möte snart?
P: Michaeeeela.. kan vi inte göra lite blommor?
Födelsedagsbarnet: Snälla gå nu..

tisdag, november 06, 2007

Mongonivå ang telefoni

P: Vi pratar mongonivå nu, förklara så jag förstår.
Jag: Jag har förstått vilken nivå det är..
P: Är det bara jag som är dum i huvudet när det gäller telefonin?
Jag: Aa.. Eller nä. De andra är också rätt dumma i huvudet. Men du är mest dum i huvudet av alla.
P: Kändes det skönt att säga så?
Jag: Ja, men du får ju skylla dig själv som frågade.

Choklad


SlutGRILLat

Så då var man trött. Tröttare och tröttast. Middagen på Kungsholmen med jobbet igår gjorde så att jag fortfarande inte har fått sova ikapp efter söndagens middag (och ferre!).

Fick en liten smärre chock när jag hörde att Grill hade brunnit upp. Men destu gladare när jag hörde att Melker har för avsikt att bygga upp restaurangen igen.

Ang. mitt senaste inlägg vill jag bara kommentera att det är ingen som försökt döda mig. Än. Men jag känner mig lite otrygg i det faktumet att två sinnessjuka, mentalt labila personer kretsar kring mig. Mot min vilja. Ingen skulle bli mindre förvånad än jag, om någon av dem spårade ur en vacker dag. Och jag känner att jag inte ligger allt får långt till hands, om den dagen kommer. Då båda har sina starka åsikter om mig.

Det var nåt. Jag skulle förtälja här. Men det försvann i lunchkoman.

GÄSP.

måndag, november 05, 2007

Mördad

En sak. Ska jag säga er ni som orkar hänga kvar och läsa den här blaskan. Att om jag en dag blir mördad. Remeber this.

Det här hoppas jag blir dokumenterat. För jag är rädd. På riktigt. Om jag dör under konstiga omständigheter. Så är det herr Mikael E eller hans brud, K, som har dödat mig. Jag påminner er. Om det händer något konstigt så.. vet ni vart ni ska leta.

Pease.

söndag, november 04, 2007

Promenix

Så där. Då är jag tillbaka efter en långpromenad med Lilly och Madde. Hade ju hoppats att solskenet skulle vara kvar när man väl kom ut. Men så var inte fallet. Hur som helst så var promenaden trevlig och välbehövlig. Synd bara att jag hade tankarna på annat håll.

Tydligen tänker jag inte alls på andra. Utan bara på mig själv när jag väljer att hoppa över middagen ute idag. Så. Det är bara att skita i att att en räkning på 11.000 ska betalas den 21 november och använda pengarna till att gå ut och fira min vän. Vilket såklart ska bli trevligt. Men det kommer innebära ännu mer grubblande på hur jag ska få ihop pengarna, samt klara mig resten av månaden. Jaja. Det blir nog bra. Jag är glad att jag har vänner.

Hoppar därmed över inhandlingen av potatis, och de andra rotfukterna till gratängen som jag tänkte käka i veckan. Säger bara en sak. Tack och lov så har jag knäckebröd, och några paket nudlar!

Nä. Gråta klart och bita ihop. Försöka förtränga alla negativa tankar. För i kväll ska jag fan ha roligt. Så slipper i alla fall folk bli besvikna på mig. För det känns sjukt jobbigt då.

lördag, november 03, 2007

Bildbevis på snöhelvetet


Grattis..

..Lilly på en-månadersdagen! Tänk att fylla en månad! Tänk att bara ha varit i denna sjuka värld i en månad. Vad mycket man har framför sig!


Grattis Cam i efterskott också. 27 år och tre dagar. Du har lite mer bakom dig, men fortfarande hyffsat mkt framför dig. Hehe.. 27 år. Det är helt sjukt när jag tänker på det. Hur ska man få plats med alla minnen när man är dubbelt så gammal? Jag minns ju knappt vad jag gjorde för en vecka sen? Är inte det förbannat onödigt att leva, och sedan glömma bort dagarna?

Karakal


Okej. Nu blir jag nästan förbannad på mig själv. När jag skulle ta tag i sovandet så gick jag in på en sida för att få lite afrikaminnen att somna till. Så fick jag läsa om en viss Karakal.

VAD ÄR DET MED MIG OCH FASCINATIONEN AV KATTDJUR?


Asså. Den här Karakalen missade jag ju såklart i Kenya. Jag kunde ju fått sett den. Men. Nä. Det var väl lika bra. Om jag inte hade fått hört talas om den öht! Men nu fick jag ju det. Å det verkar vara en fantastisk misse. I likhet med vårt lodjur. Ah. Jag vill ha en sån. Eller sju. Fan.

SA JAG...!?

..ATT DET SNÖADE HÄR?

Upptäckte det på väg hem från Snellie. Först vägrade jag att inse fakta. Å trodde att det regnade. Lite annorlunda. Men sen. Nä. Det snöade. Ytterst lite. Men ändå. Fan.

Skulle inte jag sova?

Så där ja

Tandborstad och färdig för kvällen. Hade en trevlig men trött kväll hos Snellie. Som vanligt. Mat, vin och tv-spel. Å jag var rätt dålig, på tv-spelet alltså. Som vanligt, också. Hur som helst. Det A å jag brukar komma överens om, gäller även här. Det viktigaste är att man har roligt. Å det är sant. För det har jag.

Har börjat med mitt intagande av piller [Selexid] nu. Läste just "bruksanvisningen". Det roligaste brukar vara att läsa biverkningarna. Vilket i de flesta fall kan bli värre än själva sjukdomen. Ansiktssvulnad är det hemskaste som kan hända. Tydligen. Va fan. Det kan jag väl leva med. Den andra medicinen har jag inte ens vågat inspektera. För den ska jag börja med.. efter mens. Tydligen. Å det ska jag ju ha när som helst. Kanske kan det ha ett samband med att mina kollegor har kallat mig för stingslig de senaste dagarna. Vad vet jag?

Sms:at med den äldsta av mina småsyrror i dag. Jag saknar henne. Trots att vi haft ett par dispyter på senare tid. Eller ah. För en tid sen. Och det blev väl rätt infekterat, så vi behövde lite tid ifrån varandra. Men nu.. prick nu. Så saknar jag henne. M E N hon har den.. dåliga smaken att bosätta sig.. i hålan. Långshyttan. Shit pommes. Alltså. Jag skulle hellre avlida än att sätta mig där vid 20 års ålder. Jag måste banka lite vett i henne. Så småningom. Hon måste först förstå sitt eget bästa.

Eftersom jag hoppar vilt mellan ämnena så kan jag säga att det är skuuuuuuukt najs med rena lakan. De luktar så gott! Ett plus i kanten är att de är manglade. Även om de blev mer skrynkliga efter manlingen än innan. Jag skyller allt på tillfällig svacka pga mina infektioner. Trots att jag knappt känner av dem. Eller så gör jag allt för att förneka att jag har dem. Hur som helst är allt deras fel. Livet känns bättre när jag har nåt/nån att skylla på. På jobbet rådfrågar jag "Huston, I have a problem", dvs M, när jag inte vet hur jag ska göra. Så säger han nåt. Så gör jag så. Så skyller jag allt på han sen. Skitbra. ;)

Jaja.. Jag ska sluta tjata om de mest osmarta sakerna just nu. Å andra sidan. Har ni ju valet. Att sluta läsa. Prick när ni vill. Tsss..

Kramp

Dags å duna.

fredag, november 02, 2007

Dagen

Mitt mål var att komma ifrån jobbet innan 17.00. Jag misslyckades. Eftersom jag sa 'innan'. Klockan 17:00 stod jag i hissen. Jag är fullkomligt värdelös ibland.

Här kommer en liten anekdot från dagen:

Jag: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!
M garvandes: Du är den enda jag känner som kan göra illa sig på en apelsin, som är det rundaste som finns. (vad fan nu det hade med saken att göra?)
Jag: Men den hoppade ju in under min nagel!!!

För övrigt så var P helt övertygad om att jag skulle på dejt idag och trodde inte alls på att jag skulle till apoteket efter jobbet och sedan hem och avlida. För jag såg så fräsch och piffig ut. Eeeehrm. Just det. Tänk vad man kan luras.

Jag tycker P ska få avsluta arbetsveckan med sms:et som kom nyss. Som lyder: Stort tack för en grymt bra vecka från dig, du är helt sanslöst duktig! Krya på dig! :)

Japp. Om jag blir odräglig så är det P's fel. Så det så.

Långhelg

Säger dem att det är. På kontoret, överlag, känns det definitivt som helg idag. De flesta är puts veck. Lugnt och skönt. Förutom i vårt lilla hörn, även kallat dårhuset i folkmun. Här är alla på plats och det är som vanligt. Yeah!

P berättade bland annat om hur det gick till när han skulle skaffa barn. I detalj. Att de försökte pricka dagar. Och när det väl var rätt dag så var han vansinnigt osugen, så han stod och runkade i duschen och sprang sedan ut som en blöt hund och skulle sätta på sin kära sambo. Det var tydligen nöd och näppe att han skulle träffa hålet. Men det gjorde han. Sedan hade hon legat med benen i vädret (antagligen för att de små satansynglerna skulle få lite hjälp på traven) i ett par timmar, tills hon skickade P ett sms och frågade om hon kunde ta ner benen. Jag tackar för det. Det förgyllde verkligen min dag.

Ska snart gå och hämta ut mina piller så jag förhoppningsvis blir frisk någon gång. Det ska bli glatt. Sedan är pengarna slut för denna månad. Denna helg blir. Toklugn. Jag måste komma ikapp. Mentalt. Och ekonomiskt. Utsvävningarna och äventyren är slut för denna månad. Känns kul att meddela det när det är den 2:a november. Bara 23 dagar kvar till lön. Bara.

torsdag, november 01, 2007

Wheii..

..idag går det undan. Jag behöver inte träna har jag kommit på. Jag springer mellan skrivaren och skrivbordet. Jag springer mellan toaletten och skrivbordet. Vilket det har jag gjort ett ANTAL gånger i dag. Va fan.

Å i dag. Ska jag tvätta. Så grymt kul, så jag garvar bara jag tänker på det. Missar därmed bakad potatis och Lilly. Va fan.

Förresten, är det någon mer än jag som lyssnar på RIX på morgonen? Och lyssnar på deras "trafikoväder"? För det låter faktiskt som om de säger så. Blir lika uppstressad varje gång. Sjukt irriterande.

För övrigt, så har de nya anlänt. De sitter mest tysta, än så länge. Antagligen tycker de att vi är fullkomligt rubbade. (Jag kan ju bara tänka tillbaka på när jag själv började, vilket inte var allt för länge sedan.) - Men vänta ett halvår säger jag bara. Då är ni lika störda som resten!

Borstbindare, och inget annat.

Heter det ju. Och inte borstspinnare. Jah. Tyckte väl att fjärilar inte skulle ha nåt med detta talesätt att göra. Men det var ju ganska roligt ändå. Kanske myntar ett nytt uttryck i och med denna felskrivning. Hehe. Alltid lär man sig ngt nytt.

Tack Lisa.

Nu ska jag fortsätta att svära (inte supa) som en borstbindare. Och inget annat. :)

onsdag, oktober 31, 2007

Om någon undrar..

..varför jag svär som en borstspinnare på jobbet. Så är det för att jag är tjej och anställd på en lägre nivå.

Sedan undrar jag om borstpinnare svär mer än något annat?

Banan

P medan han skalar en banan: Michaela, har du någonsin funderat på att använda en banan till något annat? Än att äta den alltså..?
Jag suckar och säger: Om du var tjej, vilken ände skulle du vilja ha i dig..?
P tittar på bananens båda ändar: Tjaaa.. Hmm.. Aaaah..
Jag: Just det..

Det man inte vet..

..mår man inte dåligt av. Och jisses. Det stämmer ju.

Var hos doktorn, för inget mindre än en rutinkontroll. Visst, jag har inte mått helt okej. Men jag har inte känt mig i närheten av döende. Och nu. När jag fick min dom. Eller mina DOMAR. Så känner jag mig som en påse skridskor. Ehm.. Vad har jag lärt mig av detta? Att ABSOLUT INTE kolla upp varför mitt hjärta gör ont. Då kommer jag ju dö på riktigt.

Hur som helst. Jag ska bita ihop. Det har jag ju lyckats med rätt bra hittills. Så va fan. Bit ihop och kom igen.

tisdag, oktober 30, 2007

Lön för mödan

Jag: P, ska inte de nya få en blomma eller nåt när de börjar på torsdag, precis som jag fick när jag började? Eller nä, just ja, jag fick ju ingen blomma..
-Tystnad-
P tillslut: Du får ju lön..

Humor. Vi har i alla fall kommit överens om att den nya (stackarn) som kommer först till kontoret på torsdag får den nya mobiltelefonen. Och den som kommer på andra plats får en begagnad. Jag hade dock en bättre idé. Att jag tar den nya. Så får båda en begagnad. Det blir ju faktiskt mer rättvist. Tycker jag.

Matad och rapad

Är jag nu. Tillslut. Och med det kom tröttheten som ett brev på posten. Fy F A N vad trött jag blev. Skulle kunna lägga mig i fosterställning under skrivbordet och böla. Lite så känns det. Jag skulle dock kunna nöja mig med att blunda en stund, för det känns som om jag har ett halvt grustag i ögonen. Å det sviiider.

Nä. Nu får det vara slutgnällt för idag. Jag får vara glad för att jag snart får gå till banken och ta ett bolån. Rättare sagt nästa torsdag. Så jag får tak över huvudet även nästa år. Tjoho. Och nästa fredag ska jag få tjuvkika på min lägenhet. Hoppas det inte blir ångest, för att jag får se den i ett oklart skick. Är lite nervös. Faktiskt.

Läget på dårhuset. Är som vanligt. Galet mkt. Plus att jag får mail från C där han säger att han är sugen på mig och vill att vi ska ses på toaletten. Tillbaka får han post-it-lappar från mig där det står att jag älskar honom. Det mest facinerande är att vi inte behöver sköta den konversationen själva utan det gör våran kära chef (f'låt, kollega!) P åt oss. Helt på egen hand. Dessutom utan våran välsignelse. Tur att han har några som jobbar åt honom, eftersom han är upptaget med annat.

Surfittan

Har fattat pennan. Eller jag menar tangentbordet.

Anledning: Nada sömn. Nada mat.

Självplågeri x 1408

Just det. Filmen jag och Marra såg idag. 1408.

Jag undrar i mitt skräckslagna sinne. VARFÖR gör jag så här mot mig själv? Ser skräckfilmer när jag får panik redan under reklamen som visas INNAN filmen. Redan då undrar jag när filmen är slut. Hur jag ska överleva de kommande 90 minuterna. Om jag ska få en hjärtinfarkt just då, eller som sviter av filmen en vecka senare. Eller om min kropp ska fastna i krampen, jag har under dessa plågsamma snigelminuter, för resten av mitt liv. Ghaaa..

Jaja. Jag ligger i min säng, och kan konstatera följande. Jag överlevde. Jag fick ingen hjärtinfarkt. Jag krampar inte. Längre. Däremot så hoppas jag att mina drömmar är goda mot mig i natt.

Filmen var, förutom att jag höll på att gnaga av mitt ben av skräck, egentligen inte den läskigaste jag sett. Men just när jag såg den, kändes det bara som Michaela-plågeri på högsta nivå. Skräckfilmer har ju en viss tendens till att bli.. blasé efter ett stund. När jag sett vålnaderna för sjuttonde gången så blir jag inte speciellt överraskad när de kommer en artonde gång. Osv. Så var det även den här filmen. Såklart. Men ändå. Jag har ett svagt hjärta. Eller ah. Ett hjärta som har ont i alla fall. Och jag borde kanske vara mer rädd om det. Än att riskera mitt liv för 90 minuter i en biosalong.

söndag, oktober 28, 2007

Jorå..

..såattde.

Då var snart helgen slut.

M ringde igår. Och var mer störd än någonsin. Som ville att jag skulle komma på hans födelsedag. Då han bjudit alla som han tycker om. Och mig tycker han om mest av alla. Jag orkar inte ens kommentera. Jag vill inte ens se människan igen. Ever. Vad är det som är så förbannat svårt att förstå? LÅT MIG BARA VARA.

Annars så var en annan M och jag på Cliffan igår. Det var glatt. Glatt var också att BP vann över DIF. Synd bara att Skötet inte kunde varit lika dåliga. Då hade min önskan slagit in. Men det blev väl halvbra ändå.

Och söndagen har varit en timme längre i dag. Den där timmen, hur kan den göra så stor skillnad?

För det mesta har dagen i dag gått ut på att inte fundera. För jag orkar faktiskt inte. Vill ju bara ha lugn och ro. Så det så.

Menlöst inlägg.

lördag, oktober 27, 2007

Man orkar ju inte..

Det finns verkligen en sida, med saker som man inte orkar med. Skönt. Hade jag varit smartare så hade det varit jag som kommit på den sidan.

För det finns ju en hel del saker.. som jag inte orkar med.

Finns det någon

Som kan påminna mig om varför jag skriver i den här jävla bloggen?

Eller bara gissa på ett av följande alternativ?
  1. För att jag vill slippa prata med mina vänner, och de i stället kan läsa i min blogg vad som händer och inte händer i mitt liv.
  2. För att jag egentligen inte har nåt liv och hittar bara på allt jag skriver här.
  3. För att blotta mitt liv, och vara så enfaldig att jag tror att någon bryr sig om vad som står?

Hemma från Snellie

Jah. Alla tror att jag kommer skriv ett fylleinlägg, och just precis. Det är exakt vad jag kommer att göra. Och ni förstår inte vilken precision det

För det första det här med att stava. Ni får ha överseende med det.

M E N. Jag vill bara förtydliga att oavsett hur mkt jag än gnäller så har jag världens bästa chef, eller f'låt P, kollega. Världens bästa vän. Snellie. Jag skulle kunna göra allt för dig. O mer därtill. Dessutom har jag världens bästa vänner. Det har jag faktiskt. Förutom Snellie. Förutom mina fantastiska papiljottbrudar, så har jag A.

A är det bästa jag vet. Eller ah. Sjukt bra i alla fall. Fast han vet det inte själv. Nu pratar jag om.. En massa saker jag inte berättat. Men skit i det. Det kommer en vacker dag.

Peace.

fredag, oktober 26, 2007

Migränattack med tillbehör

Så kom den där härliga attacken som jag tack och lov varit utan i så många år nu. Det började med lite huvudvärk. Och som jag lärt mig sedan tidigare så är det lika bra att ta en värktablett genast. För 9 gånger av 10 så blir det inte bättre, oavsett hur mkt vatten man försöker trycka i sig. Tabletten hjälpte föga och huvudvärken eskalerade. Varpå jag tar en till tablett och inser lite smått vad detta kommer leda till. Jag blir inte alltför överraskad när inte heller den tabletten hjälper. Illamåendet kommer, samt det där.. märkliga som händer i synfältet. Det kändes som om min polotröja ströp mig. Som grädden på mosen blev jag mitt i allt.. skitnödig!

Väl på toaletten kommer de där stora frågorna. Ska jag bajsa först och kräkas sen? Efter noggrannt övervägande beslutar jag mig för att göra precis tvärtom. Känns bättre så. Jah, ni kan ju säkert själva lista ut min tankegång där. Men ångrar mig. Jag försöker helt sonika att låta bli att kräkas öht, vill ju inte gå miste om min sista värktablett.

Pröva att bajsa med migrän! Det går liksom inte att "trycka på". Eller det går ju. Men den där åh-nej-nu-känns-det-som-om-min-skalle-kommer-sprängas-känslan blir ju inte direkt mildare. Så där satt jag och var bajsnödig, med tårar i ögonen för jag trodde min skalle klyvas alt. att mina ögon skulle trilla ur sina hålor, och höll tillbaka en kräkattack. Tillslut, fick jag mitt ärende gjort. Och kände mig rätt nöjd. Bara två av tre kroppsliga besvär kvar. Väl tillbaka till mitt skrivbord var det bara att löpa till toaletten igen. (En annan toalett såklart). För att kräkas. Yeah. Strax innan 22, satte P mig i en taxi hem. Då var alla krafter slut. Tackar honom innerligt för att han övertalade mig att inte ta tåget hem. För jag hann knappt innanför dörren hemma förrän det var dags att be till porslinsguden igen. Tog ytterligare en tablett och kröp sedan upp i sängen, där jag delade natten med datorn eftersom jag inte orkade lyfta ner den.

Sjukt otrevlig kväll.

Det sjukaste är kanske är jag blev förbannad på mig själv för jag varit så klantig och fått ont i huvudet. För att jag inte kunde göra klart det jag skulle på jobbet. För att jag var vek och var tvungen att åka hem. Vill ju inte vara sämre än någon annan.. av stålmännen.

torsdag, oktober 25, 2007

Tack, men nej tack!

Nu kom P tillbaka från sitt kundbesök, fnissandes, med sitt stora flin i ansiktet.

P: "M vill äta lunch med dig.."
Jag: "Jaha.."
P: "Får han göra det?"
Jag: "Sluta driv med mig nu.."
P: "Nej, det är sant! Vill du se sms:et?"
Jag: "Nej."
P: "Du vill inte?"
Jag: "Nej."
C: "Är det inte han med jättestor snabel?"
P och C: Asgarvar.
Jag: Tyst.

Nog nu. Det är inte roligt längre.

En dag på dårhuset

Jaha. Då har man SNART överlevt ytterligare en dag på dårhuset. Men det hänger på håret. I dag ville jag återigen att golvet skulle öppna sig under mina fötter, och jag skulle trilla ner alla fem våningarna. Eller förvandlas till en piprensare eller något annat dumt. Men nej då. Så lätt ska inte fröken Elak komma undan!

P's kompis M ringde idag och sa att han skulle komma förbi med sina ansökningshandlingar. Jag trodde och hoppades i mitt stilla sinne att han skulle lämna dem i repan. Men för att ta det säkra före det osäkra så passade jag på att gå ut en sväng och byta ut min trasiga jacka, till en hel, när jag visste att han var i krokarna. Jojo. Det lyckades ju väldigt fint. Han kom ett par minuter efter att jag var tillbaka på min plats. De ringde från repan och sökte P. (Tackade gud, även om jag inte tror på honom.) P som i sin tur ber dem skicka ner honom till oss!! (Jag tog genast tillbaka mitt tack till guden jag inte tror på.) Jag tog min tillflykt till kopiatorrummet. Då hörde jag att P skrek något över hela lokalen om mig. När jag väl vågade mig fram igen låg alla inom 25 meters radie från oss och kissade på sig av skratt. Nervöst frågade jag M vad han skrek. Vilket jag ångrade strax efteråt, efterklok som jag alltid är. Det var nämligen något i stil med.. "Michaela kommer snart tillbaka, hon ska bara gå och ligga med min kompis!!"

Tack. Tack för det. Tack P för att jag i alla fall slapp träffa honom.

Aj. Mitt hjärta.

Jobba lite till nurå.

onsdag, oktober 24, 2007

Tecken på att man jobbat för länge

Alltså. Nu hände det något förbannat konstigt. Jag sitter lugnt och stilla och jobbar (okej, skriver några rader i bloggen) medan P letar febrilt efter en mapp på en kund som M har hand om. Den finns inte inscannad någonstans. Den ligger inte i hans sortering där vi väntar in papper. Nähe. Så han ringer M som har full koll. Som vanligt. "Den ligger i skåpet där alla klara mappar på företaget ligger." Där låg den - inte. P blir lite smått frustrerad. Och jag vänder mig om och påpekar att "här har M en massa mappar, jag har ingen aning om vad det är för något, men jag kan kolla.." Jag tar fram en mapp av alla 467 stycken för att ta ett stickprov, för att det ska säga mig nåt om vad som gömmer sig i pappershavet. Och jag får fram HENNES mapp. Den som P letade efter. Hallå!? Jag höll på att smälla av. Det fanns ju några att välja på. När P garvade läppen av sig konstaterade jag bara.. "Fingertoppskänsla". Eller galenskap. Det sista sa jag inte. Men jag tänkte. Hur som helst, M, 1-0 till mig. Moahahaha..

Nu ska jag gå hem till Snellie och få en fantastiskt fin middag, i vanlig ordning.

Lennart/Lisbeth/Lasse Johansson

Härligt när en Lasse mailar oss för att fråga vart den utlovade kontakten för att boka möte blivit av, och P mailar att "förlåååååt, men vi har nog bokat in Lisbeth på samma företag i stället". Sedan ringer jag upp vederbörande för att boka upp det här mötet, men får inte tag på honom. Då skickar jag ett mail istället och kallar honom för Lennart. Allt av den enkla anledningen att alla börjar på L, arbetar på samma arbetsplats, samt bär samma efternamn. Lasse måste verkligen känna sig trygg att vara kunder hos oss, virrpannor.

Med det här vill jag bara säga. Förlåt Lennart, det ska aldrig mer upprepas. Eller jag menar Lasse.. Fan.

tisdag, oktober 23, 2007

Lycka

I dag när hade jag pratat i telefon så säger CF "Du ser lurig ut!". Jag bara skrattar till svar, och då påpekar han att jag verkar lycklig. "Är du det?" Frågar han sedan. "Jag är alltid lycklig, förutom när jag är arg." Det tyckte mina kollegor var roligt. Hrm. Va fan. Det är ju sant. "Och så är du inte lycklig när du är hungrig." poängterades det också. Det är också sant. De börjar lära sig. Så för alla i min närhets bästa så ska jag äta ordentligt. I will.

Men av någon anledning så försöker folk ( i detta fall M) få med mig till Kalori för att äta. Det är nyttigt. Och när jag säger att jag inte kan träna för jag glömt handduk, så blir jag genast erbjuden att låna en. "Men jag har glömt min deo också.." Såklart finns det någon annan som har en sådan till utlåning också. Tycker de att jag är tjock, eller vill de bara vara snälla? Det är dagens fråga.

måndag, oktober 22, 2007

Fotbollsdilemma

Jaha. Så förlorade AIK. Och vilket jävla (o)mål dessutom!! Till DIF´s nackdel. Inget ont som inte har ngt gott med sig. Eller hur det nu var. Nu önskar jag mig dock att under ska ske så att Kalmar får ta hem segern. Det är det faktiskt värda. Men som sagt. Så länge det går åt skogen för aporna så är jag nöjd. Jag ska be väldigt snällt till fotbollsänglarna. Om Kalmar vinner så lovar att jag köper säsongskort nästa år. I för sig för att se AIK's matcher. Men ändå..

Har hittat en sjukt rolig blogg. Som jag nästan måste länka till en vacker dag. Fotbollsfruns blogg. En kalmarfotbollsfru dessutom. Men lika låg humor som en annan. Roade mig med att läsa den till 02 i natt. Sova är överskattat.

Kollar på Boston Tea Party. Om hur man ska gå för att bli så lite blöt som möjligt när man går i regnet. Otroligt roligt. Tror jag ska börja med den stilen. Framåtlutad. Vid närmare eftertanke kom jag på att det är ju så man går när det regnar. Helst skulle jag se att det aldrig regnade. Men som vanligt så har jag ju så realistiska önskningar.

Jag tror jag ska försöka mig på det där. Konststycket. Att sova. Men först ska jag bara läsa lite.

söndag, oktober 21, 2007

Till stora delar helt värdelös..

Hahahah.. Jag dör. Det var Henrik Rydströms kommentar om domaren i senaste matchen. Fy fan vad roligt. Varför inte bara säga "Han är helt jävla värdelös!", vilket han säkerligen menar? Saknar matcherna i Kalmar, där man garvade gott åt Rydströms utbrott.

Nu hoppas jag på att DIF och IFK Skötet förlorar sina matcher.. och att Kalmar tar hem guldet. Om det så ska innebära att de får spöa skiter ur AIK. Be my guest. Bara inte aporna vinner. Gha..

Helgen har varit bra. Middag hos H i fredags. Sedan en tripp till Uppsala där det målades om med L och L, i Ls nya hus. Massa vin till det och jag har ont i magen, för jag skrattade så mkt. Pizza på golvet med sällskap av O och J. Vilket urartade till mat och godiskrig. Vid midnatt gick vi skrattande och sjungandes till Flustret. Det var finfint, förutom att jag fick ett praktäckel efter mig. Att låtsas som om jag var lesbisk, L's distraherande dans, och närvaron av en annan kille, hjälpte föga. Haha.. Det var bara att hålla sig undan så gott det gick.

I dag har det varit sängläge för att samla kraft till tvättandet som jag håller på med, prick nu. Så sjuuuukt tråkigt. Funderar även på om jag ska ta tag i disken. Laga lite mat, då pengarna för denna månad är totalslut. Måste bli matlåda resten av veckan.

Är jag konstig om jag säger att jag ser fram emot jobbet i morgon?

fredag, oktober 19, 2007

Nattknackningar på fönstret

I natt vaknade jag klockan ett av att det var ngn jävel som stod och ryckte i ytterdörren. Antagligen var det för att de bytt kod till porten. Jojo. Detta är annonserat sedan länge. Jag har skrivit upp koden, ngnstans. Där jag inte hittar den. Men å andra sidan har jag en nyckel som jag kan använda. Det fattade tydligen inte vederbörande. Eller så bodde fanskapet inte här. Men RING då den du ska till. Eftersom jag bor en halv trappa upp så var det bara en tidsfråga innan han skulle knacka på mitt fönster med en pinne. Vilket han såklart gjorde. Jag VÄGRADE att kliva upp. Jävla idiot. Förstöra min nattsömn. Ska skriva en arg lapp tror jag.

Ang. mitt andra andra mail som jag skrev igår, till samma bolag som jag tidigare klagat på, så har jag inte fått svar. Om man klagar två gånger på två veckor, är man en surfitta då? Mwahahah..

Dagen har varit. Sjuk. Som vanligt. Det går nästan inte att förklara. Ibland gråter jag av ilska. Ibland gråter jag av glädje. Ibland gråter jag av trötthelt. Ibland gråter jag av all dårskap som finns inom företaget. Oftast gråter jag av skratt. Många gånger skrattar jag av fler anledningar, än jag gråter. Det är galet. Det är underbart. Det är vansinnigt.

Så. Till H för ja.. jag vet inte vad han kokat ihop.

Peace.

onsdag, oktober 17, 2007

Satan är tillbaka

Som han kallar sig själv. Min chef.

Det märks. En massa bollar i luften samtidigt. Jag känner sig som en tankejonglör. Där jag kastas från det ena ärendet till det andra, tillbaka till det första och sedan till det sjunde. För att beta av dem där emellan någonstans på vägen. Tempot höjs igen från 11o till 210. Underbart.

Skönt också att bli lite mobbad igen. P's vän har börjat maila mig. Det tyckte han var roligt. Framför allt eftersom inte vännen berättat det själv, utan fick fråga mig för att ta reda på hur det var. Hrm. Så det har jag ju fått höra hela dagen. Att kompisen dessutom är gift och har två barn, verkar ju bara göra det roligare. Heh.

Det där med Grey's.. verkar jag ju få lägga ner. Nu har jag missat fler program än vad jag sett denna säsong. Illa. Sjukt illa. Går det att ladda ner dem, kanske?

Skönt att få känna att man lever igen.

Jag är så trött jag knappt vet vad jag heter.

Peace.

tisdag, oktober 16, 2007

Biobiljetter

Så då fick jag ett tack från bolaget som jag sett till att sätta två surfittor i knipa på. Två biobiljetter. Tackar! Det måste ju betyda att min insatts att berätta vad jag tycker inte var helt käpprätt åt skogen? "Tack för att du hjälper oss att bli bättre.." fick jag från våran kontaktperson. Det var så lite så.. Önskar att fler ställen kunde uppskatta ens synpunkter. Då skulle jag kunna gå obegränsat på bio!! Mohahahaa..

Annars. Så blir jag sjukt deprimerad av att se löven falla från träden. Det är orättvist att det ska bli höst nu. När det inte har varit någon sommar! Vart läggar man sitt veto mot sånt?

Läste i dag på vägen hem från Snellie, där det avnjöts en god middag, i vanlig ordning, med trevligt sällskap till "Desperata hemmafruar" att den nya arenan i Solna ska döpas efter.. Swedbank. Jag tycker det suger. Sjukt ocharmigt. Så det så. Jag blev till och med så upprörd att jag missade min hållplats och fick en 100 meter längre väg hem.

Sedan var det ngt mer som skulle förtäljas. Men som jag glömt bort på vägen..

G'natt.

måndag, oktober 15, 2007

Hårtvättsförvirring

Så har jag badat. Tvättade håret. Skönt. Så långt gick allt bra. Sköljde ur schampot. Trodde jag. Men när jag skulle balsamera (?) håret så tyckte jag att det löddrade lite väl mkt. Hade jag inte sköljt ur håret? Hmm.. Märkligt. Så jag sköljer ur håret igen, och gör ett nytt försök. Men va fan!? Det löddrar ju hur mkt som helst. Igen. Då inser jag att jag tagit schampo. Tre gånger. Tredje gången gillt så tog jag rätt flaska.

Håret blev rent i alla fall.

Natti.

Måndagen avklarad

Har just skrämt slag på katterna med min dammsugning. Inte mer än rätt efter att de jävlades med mig halva morgonen. De satte sig i badkaret och såg panikslagna ut när jag närmade mig. Tillslut tog de mod till sig och sprang förbi mig med dammsugaren i dörröppningen, och försvann ut i tomma intet. Så kan det gå.

Dagen på jobbet har varit.. märklig. Fick ett samtal från en VD som fått ett mail vidarebefodrat till sig, som jag skrev till våran kontaktperson på samma företag. Där jag berättade hur jag blivit bemött av ett par av deras anställda. Det blev hus i helvete. Efter det fick jag ett par samtal från chefen för adminstrationen och kundservicen. Uppenbarligen tog de mitt klagomål på allvar och ska nu upprätta nya rutiner för de anställda som de frågade mig vad jag tyckte om. Heh. Och surfittorna kommer få ett samtal, från chefen. Så kan det gå.

Annars, så har jag varit trött.

Tänkte doppa mig i badkaret en stund. Känner mig äcklig idag. Äckeldag.

söndag, oktober 14, 2007

Hemåt

Då ska man snart sätta sig på det där tåget igen. Hemåt denna gång. Det ska bli skönt. Att komma hem. Att sova i sin egna säng.

Denna helg har varit lugn. För lugn. Eller ah. Jag vet inte. Rätt menlös. Men mysigt att gosa med hundarna.

lördag, oktober 13, 2007

Känsla

Skrivet på tåget upp till Långshyttan igår.

Hur kul är det att åka tåg? Jag vet inte. Oftast tycker jag att det är rätt skönt. Jag får tid till eftertanke. Mardrömmen är jobbiga ungar som springer och skriker i gångarna. Försökte boka in mig i den tysta vagnen. Men den var fullsatt. Fallet med ungarna slapp jag i dag. Däremot är det fullknökat med folk. Det rör mig inte i ryggen. Så länge som jag har en platsbiljett, och får sitta.

Hur som helst. Det var inte det jag tänkte på. Utan annat. Eftertanke som sagt. Så till saken. Eller tanken.

När jag ser eller upplever vissa saker, som jag associerar med något som hänt i mitt förflutna så får jag en känsla. Minnen dyker upp. Ibland bra minnen. Ibland dåliga. Egentligen är det inte tinget i sig som är det mäktiga. Utan känslan. Den känslan är oftast så sjukt stark så jag får svindel. Jag är tillbaka där. Hela min kropp och mitt sinne befinner sig Där igen. Det kan vara en låt jag hör som jag lyssnade på i en viss period i mitt liv. Det kan vara en dialekt jag hör. Det kan vara ord som sägs. Det kan vara en doft jag känner. Då får jag tillbaka känslan, som jag kände precis då, prick då, när jag upplevde den. Förr. I ett annat ögonblick.

Jag kände en doft av en parfym i dag som bärs av en människa som betyder mkt för mig. På ett ögonblick så fanns han där, mer närvarande än vad han någonsin skulle förstå att han kunde vara. Det kändes, mest bra. Sitter nu här på tåget och hör dialekter, och prat som för mig tillbaka till ett annat liv. Som jag levde för ett år sedan. Den känslan är inte alls lika behaglig. Jag får ångest av att tänka på det livet.

Tittade just på bilderna från Kenya. Jag minns tillbaka och mår bra. Försöker få tillbaka Den Känslan. Vilken sjukt underbar upplevelse. Som jag fortfarande inte berättat så mkt om. Jag behöver nog fortfarande smälta hela den grejen. Bilder borde ju betyda mkt. Men av någon anledning så är de andra sinnena mer minnesframkallande. En doft. Ett ljud. En känsla. Hur stor tror ni sannolikheten är att jag får tillbaka Afrika Känslan, här hemma? En bild. Jag ser det jag såg då. Minnena kommer tillbaka. Men inte Känslan. Inte alls på samma sätt.

Sen undrar jag. För jag får de här tillbakablickarna oftare och oftare. Bara i dag har jag upplevt starka Känslor. Från förr. Två gånger. Förr kom de mer sällan. Är det så att jag har ett visst antal av känslor jag kan ha? Och med tiden så upplever jag fler känslor, och fyller upp det där begränsade känsloförrådet. Som jag sedan förknippar ihop med andra, tidigare upplevda känslor. När jag väl har fyllt upp förrådet till den gränsen jag knappt kan stänga dörren. Blir det som en skiva då? Samma känslor som jag upprepar gång på gång? Eller finns det ett outgrundligt antal känslor? Jag tror på det senaste, vid närmare eftertanke. Att det inte kan kännas likadant, prick likadant, fler än en gång. Konstig tanke det där. Att jag trodde att jag bara hade ett begränsat antal känslor. Jag tar tillbaka det.

Pratade med K's namne C idag. Jag tycker mer och mer om honom, som kollega. Absolut inget annat. Första gångerna jag träffade honom tyckte jag att han var en jubelidiot. När jag fick reda på att han skulle sitta intill oss på det nya kontoret höll jag på att få spel. Men han har skärpt sig. Ordentligt.

C berättade i dag om att P hade berättat för honom om förra lördagen när jag låg i sängen på morgonen och sms:ade jobb. Jag avslutade sms-samtalet med P genom att berätta att jag flugit upp ur sängen strax efter 10 och trott att jag försovit mig. P skrattade gott åt det. Sedan frågade jag om jag fick somna om. Han skrattade ännu mer. Det hade C och P pratat om, under helgen som var. Och C tyckte att det var kul och P hade tyckt det var ännu roligare. Hah. Kul att jag kan roa dem. För jag får ganska många skratt av dem. Utan mina kollegor, hade jag nog blivit galen på jobbet. Mitt jobb är, visst, intressant. Eller ah. Allmänbildande, nyttigt och nödvändigt. Men alla gånger är det inte så jävla kul. Det är så mkt som kan gå fel. Och det är mkt som går fel. Det blir lite jobbigt då.

Cred alltså till P. Cred till M. Cred till K. Cred till S. Cred till C, C och CC. Cred till T och G. Cred till våran VD. Han är rolig. Fast han vet inte om det.

Svammel, på hög nivå. Eller låg. Hah. Hur som helst. Resultatet av eftertanke på tåget upp till Långshyttan.

Over and. Out.

/Miccan McMoerse, vi hörs. (appropå eftertanke)