fredag, augusti 15, 2014

Tappat konceptet

Ja, jag håller inte ens mina egna regler längre. Det går utför. Självbevarelsedriften försvinner mer och mer för varje dag. Jag har liksom gått in i semester-mode med alla mina obefintliga rutiner. Trots bristen på semester. Hrm.

Det här med att tvätta bort smink och borsta tänderna innan jag somnar? Är det verkligen nödvändigt - varje kväll? Eller mitt löfte till mig själv om att äta minst ett mål med lagat mat om dagen? Mackor, ägg och keso blir jag faktiskt mätt på. Och snart jävligt trött på. Fast det är ju inte det värsta egentligen. Utan att jag börjat återanvända smörknivar och osthyvlar. Genom att lägga in smörgåsverktygen tillsammans med påläggen i kylen. Alltså. Ett beteende som jag egentligen föraktar. Detta pga tyder på en lathet utan gränser. Snart börjar jag väl dricka mjölk direkt ur paketet.

I dag tappade jag det helt. Jag köpte ett par träningsbyxor på KappAhl. Jag behöver ju verkligen nya träningsbyxor. Nä verkligen inte. Men jag har spanat in ett par svårt snygga och dyra på Nike. Som jag -inte- tänker köpa. Så det här blev en kompromiss.


fredag, juli 11, 2014

Kultur

Jag kanske är den mest okulturella människan som går på planeten. Men av någon anledning så har jag på senaste tid tyckt att jag ska bli lite mer.. Kulturell, och kanske gå på en opera eller teater. Å så. Någon gång. Per sekel. För det är väl det vuxna människor gör? Eller?

Men sen har jag lyssnat på (trumvirvel) Alex & Sigge. Kan ha blivit väldigt mycket hjärntvättad som tror att de har med kultur att göra. Men faktiskt. De är ju båda författare. Och rör sig i kretsarna, så genom dem har jag fått en genväg. Bara lyssna dem är väl kultur?

NÄÄÄÄÄÄ!?!?

Men en början i alla fall. Och de har i alla fall väckt ett intresse. Som inte fanns tidigare. När kultur bara kändes som ett tomt okänt hål i mitt liv. Som politik. Kanske blir jag vuxen nog för det en dag också.

torsdag, juni 26, 2014

Midsommarvimpel..?

Så här efter midsommar när man läser bloggarnas recensioner på helgen så har jag hittat en liten röd tråd. Vimplar verkar vara the shit på midsommar. Eller? Julafton - gran, tomtar och rött. Påsk - påskris, ägg och harar. Midsommar - midsommarstång, blommor och vimplar? Nytt för mig i alla fall.

Se exempel nedan:
Bild från Onekligens blogg.

Bild från Johanna Lagerfors blogg.
Bild från Mirijam Geyerhofers blogg.

Varsågoda för trendspaning. Nästa år ska jag inte glömma vimplarna.

onsdag, juni 25, 2014

Instagram

Lite konfunderad och matt blir jag på folk som har åsikter om vilka bilder som läggs upp.

"Åååååh.. bara en massa tjatiga matbilder."

"Så trött på att se alla blommor, jag fattar att det är sommar etc."

"Inte så originellt att ta en-fot-på-strandkort."

"Alla härliga dricka-vin-i-solen-bilder står mig upp i halsen."

Varpå vederbörande kanske lägger upp femton bilder i veckan på sin unge/bil/hund. Vilket i hens värld inte alls är tjatigt eller tråkigt.

Jag tänker inte be om ursäkt för vad jag lägger upp. Eller låta bli att lägga upp vissa bilder pga att vissa inte gillar ex bilder på mat. Eller lägga upp bilder på båtar bara för att någon kanske skulle uppskatta det.

Eftersom jag gissar att fölk (nej, nu kan jag inte låta bli) lägger väl upp bilder på sådant som ingår i hens vardag och som intresserar hen? Om det så är ungar, handväskor eller motorcyklar.

Och det passar ju säkert inte alla. Så jag känner bara - Jaha. För jag har ett väldigt enkel lösning på det. Skrolla förbi bilden utan att hetsa upp dig. Eller sluta följ personen.

För det är väl inte så att man följer en dålig tv-serie eller prenumererar på en dålig tidning bara för att sedan sitta och gnälla över innehållet? Eller är det känsligt för att man känner personen som lägger ut bilderna och det är "elakt" att inte följa längre? I så fall tycker jag det är mer okänsligt att kritisera sina vänners intressen och liv.

måndag, juni 23, 2014

Pratar med mig själv

Jag tror aldrig jag har pratat så lite med folk (jag vill ju skriva fölk pga lyssnat lite för mycket på tidigare nämnd podcast) som jag gör nu. Är ju ensamboende sedan en stund tillbaka som kanske gått att läsa mellan raderna. Och sedan förra gången jag blev ensamstående så har majoriteten av mina nära gått och blivit föräldrar. Dvs att pricka in minutrarna i deras vardag där de har ro att prata i telefon är rätt svårt. Kan nog inte räkna upp en person som jag fått tag på, på första försöket utan att sms:a och "boka tid" eller "stämma om ok att det rings" sedan.. Nä. Kan inte ens komma på när det var sist. Jo! Syrran, en sen kväll. Men annars, nä.

Haha.. jag tänker specifik på en vän, där det inte är helt ovanligt att det kan ta flera dagar innan det passar att prata i tio minuter. Det är när hon sitter i en bil på väg till affären. Eller liknande. Och då.. drar man sig lite med att sätta igång försöka-nå-varandra-karusellen. Jag menar. Det är sällan jag har så viktiga saker att förtälja att jag behöver jaga folk i dagar.

Men det gör ju att det här vardagliga snicksnackandet om allt och inget, faller ju bort lite. Eftersom varje gång man får fatt på vännerna så avhandlar man ju vad som hänt sist. Inte så mycket, om vad man egentligen tänker, känner eller mår och framför allt inte vad tanten i kön i affären sa. Det hinner eller orkar man liksom inte - jämt.

Så hela den här bristen på snicksnack om ditten och datten, gör att jag för monologer med mig själv i min hjärna. Om allt. Högt och lågt. Väldigt obehagligt. Framför allt när jag kommer på mig själv med att tycka att det jag "säger" är väldigt kloka saker och mina resonemang oerhört vettiga etc. Vad är nästa steg? Att jag pratar högt med mig själv?

Kanske ska boka in en vecka på psykakuten under semestern.

Med vänlig hälsning
Gollum

lördag, juni 21, 2014

Att komma hem

Jag gillar ju att resa bort som ni vet. Men jag gillar också att komma hem. Very much. Även efter bara en natt. Även om jag har haft det trevligt. Även om hemmet påminner lite som en krigszon med en massa dåliga samveten.

Att bara ta av sig reskläderna, frusen in i benmärgen, duscha alldeles för länge. Skrubba kroppen röd i en ångande varm dusch. Måla om tånaglarna. Sen bara lägga sig raklång i soffan med klyftat äpple och jordnötssmör. Blank i skallen.

Saknade vid den frusna hemkomsten ett badkar. Det händer faktiskt inte jätteofta.

Gav Filip & Fredriks pod en chans. I hopp om att omvända mig från att tycka de är ett pain in the ass. Ett och ett halvt avsnitt gav jag dem. Men nä. De är fortfarande skitjobbiga.

På tal om inget. Jag konstaterade idag att vi har samma temperatur som i Australien. Skillnaden är att det är vinter där och sommar där. Ironin.

Trots att kvällens planer gick lite i stöpet, så väljer jag att att se det från den ljusa sidan. Göra ett kort litet ryck i hemmet - bättre än inget. Och sen försöka mig på att hitta en film att se. Rätt behagligt det också.

fredag, juni 20, 2014

Nattvaka

Det händer väldigt ofta nuförtiden att jag vaknar ett par timmar efter jag somnat. Och innan jag slår upp ögonen så säger hela min kropp och själ att nu, nu har jag sovit en hel natt och det borde vara morgon. Slår upp ögonen, glor på klockan och konstaterar att så inte är fallet. Ofta somnar jag inte om på en gång utan ligger och läser, lyssnar på radio eller surfar ett tag. En kvart eller ett par timmar. Sedan somnar jag om. Sover som en klubbad säl till klockan ringer och jag gråter inombords pga trötthet. Vad är det med det undrar jag?

Mör efter en sådan natt ska jag snart sätta mig på tåget för att fira midsommaren. Med mensvärk, munsår, och allmänt frusen. Inte mitt härligaste jag. Ska trycka en Ipren och sätta på en pod med Alex och Sigge och småfnissa på resan, så kanske jag gladar på mig och blir en social människa vid ankomst. Jag hoppas.